Pojken med leksakshunden på Rhodos

En bild berättar. Avsnitt 57.

Den här händelsen är ganska gullig och en aning udda. Vi var på Rhodos för att fotografera och uppdatera. När vi kom till Windy beach tog jag några översiktsbilder, och gick sedan strandpromenaden fram för att ta bilder på närmare håll. Det var då han dök upp: pojken med leksakshunden. (Som inte var en pojke, men det låter bättre som rubrik.)

Windy beach i Rhodos stad när denna berättelse utspelade sig.

Från håll såg vi en pojke med en bergsprängare och en leksakshund på släp. Vi gick närmare och hörde musiken som han spelade, det var finsk tango, och han spelade väldigt högt. Han tittade upp och såg mig och min kamera. Jag vinkade med kameran och frågade – på engelska – om jag fick ta en bild. Pojken med hunden svarade: Kitos, kitos!, och log. Jag tolkade det som ett ja.

Pojken med leksakshunden.

Vi undrade när resten av familjen skulle komma. Var är barnen som lekt med den uppblåsbara hunden? Tänkte vi. Men det kom ingen partner och inte heller några barn. Han fortsatte med bestämda steg upp mot strandpromenaden. Som om han hade ett uppdrag. Vi var ganska så förbryllade, och det var vi inte ensamma om. Vad håller han på med, och vart ska han? Den vaggande finska tangon gjorde det hela ännu mer märklig.

Pojken med leksakshunden och den finska tangon.

Pojken med hunden tog ingen som helst notis av oss som betraktade honom. Vi kunde inte sluta titta, och vi ville så gärna veta, men vi frågade inte. Han såg extremt fokuserad ut. Kanske njöt han av den högljudda tangon och ville därför inte bli störd? Men hunden?

Pojken med hunden svängde sedan höger. Efter varje steg han tog hördes ett swish från hunden när den skrapade mot trottoaren. Vi följde honom med blicken tills vi inte längre hörde tangon eller swishandet. Hela upplevelsen var en smula...tja...surrealistiskt. Sedan gick vi och tog en öl.

Pojken med leksakshunden på väg med bestämda steg mot okänt mål.