Resebrev från Grekland 1998

© Text: Mats Hermansson & Ann-Sofi Olsson

Öluffning i Grekland Vi anlände till Santorini kl 12 lokal tid. Santorinis flygplats är inte stor, det får plats fyra flygplan på plattan. När det kommer 6-8 maskiner nästan samtidigt så blir det kö. I vårt fall 40 minuter, inne i ett flygplan med strålande Grekisk sommar utanför.När så norska resenärer mm hade åkt hem, fick vi plats. När jag kom ut ur planet så kände jag den bekanta varma och fuktiga luften som gjorde att kläderna klibbade fast på kroppen. Det blev klädombyte utanför terminalen. Efter att ha druckit två flaskor vatten var, så tog vi taxi till hamnen. Väl där så blev det en dyr och inte så god pizza (när jag kunde ätit souvlaki) detta gick ändå ner tack vare en Amstel. Vi skulle till Paros. Det var ganska mycket folk i hamnen, vi var på vår första luff, så vi spanade in de andra om hur vi skulle bete oss. När så några greker ställde upp ett bord så var det dags att köpa biljetter. Vi frågade vad det var för en båt. Det var en medelstor båt, fick vi till svar. Det var Syros Express. Medelstor är väl att ta i, möjligtvis om man jämför med en bohuseka. Paros: Det tog nästan sex timmar att komma till Paros. Vi var framme strax före kl 22. Då hade vi passerat och angått Ios, Naxos och lämnat av passagerare. Varje gång hoppades vi att det var Paros vi kom till. Vi hade inte koll på färdvägen och de vi köpte biljetter av sa att det skulle ta ca fyra timmar. Väl framme på Paros så blir vi uppraggade av rumsuthyrare, 2000 GRD per person och natt blir det. Ett litet trångt rum med hårda sängar, men vi var ju inte här för att sova. Vi hann med en promenad till strandpromenaden, som enligt rumsuyhyraren skulle ta två minuter, det tog minst tio. Första morgonen var omtumlande. Frukost! Hur göra detta? Det blev frukt, yougurt, juice, tzatziki och bröd som vi åt på stranden. Detta visade sig bli urtypen för vår frukost i Grekland. Sol, bad och sen souvlaki till middag, perfekt. Efter middagen så kollade vi in alla färdmedelsuthyrare. Vi fixade (bokade) mopeder till nästa morgon. På onsdagen drog vi till Antiparos och droppstensgrottan. Vi hittade en fin klippstrand där vi snorklade. Vi lunchar i Choran. Då såg jag inte något speciellt med denna lilla by, nu i efterhand så var den allt en liten pärla. Det blir några dagar på Antiparos nästa gång. Resten av dan blev som de flesta andra, bad, bad, bad och ännu mer bad. Fasen vad skönt att hoppa i vattnet utan att få hjärtproblem av vattentemperaturen. Tidigt på torsdag så går vi upp tidigt, och åker till Naoussa där vi kollar in hamnen. Det är tidigt på förmiddagen så det är ganska dött. Vi åker vidare eftersom vi skall åka runt ön och snorkla. Det blir fyra stränder med dubbelt så många bad under dagens lopp. Ett tips på strand är Chrissi Akti, med turkost vatten och med både sand och klippor. Lefkes på hemvägen blev en fin tankeställare. Vi såg ett par äldre gubbar som höll på med att laga en mur. De hade inte någon cementblandare, skottkärra mm. Det såg ut att gå bra ändå, det tog nog sin tid att bli klart. Men de såg ut att trivas med vad de gjorde. Denna dag skulle vi åka från Paros till Naxos. Vi köpte biljetterna kl 16.55, båten gick 17.10. Tur att vi hade packningen med oss. Naxos: Resan till Naxos skulle ta ca 30 minuter med Flying Dolphin. Problemet var att båten inte åkte till Naxos som planerat, utan tog vägen om Mykonos. Som den naturligaste sak i världen. Halvannan timma på en bärplansbåt i vågigt vatten är åtminstone en timma för mycket. Vi kände oss som välskakade drinkar efteråt. Väl framme fick vi en mysig lägenhet mitt i "smeten", fast på en bakgata. Så det var lugnt och tyst på nätterna. Det enda som störde var när kyrkklockorna satte igång kl 06 på söndagsmorgonen, det var ungefär 40 meter från klockorna till vårt öppna fönster. Och det höll på till kl 11 i omgångar. Naxos var den klart bördigaste ön av de som vi besökte, vi såg till och med rinnande bäckar på flera ställen. På nordsidan ligger Appolonas. Vi var där, snorklade och åkte därifrån. Det mesta som fanns att se i vattnet var fiskkadaver. Att åka moped tvärs över ön kräver både en fräsch moped och en jacka, det blev ganska kallt på 900 m ö h. Men det var så klart en fin utsikt då vi såg havet på båda sidor av ön. Naxos nordvästra sida har inte mycket till badstränder, och de få vi hittade var förorenade med oljeklumpar på stranden. Söderut var de mycket bättre. Den gamla stadsdelen i Chora med Castron är något att gå vilse i. Det är trångt, det är uppför, det är charmigt och det är fasligt svårt att välja restaurang. Valet av mat var för egen del inte så svårt. När det var dags att lämna Naxos så var vårt nästa val Amorgos. Färjan gick sent på kvällen, så vi tänkte sova lite på båten. Vad vi inte visste var att dom inte ropade ut namnet på ön. Som vi förväntade oss, utan namnet på staden vi angjorde. Detta medförde att vi kom till fel stad, men som tur var, rätt ö. Vi skulle av i Katapoula, men hamnade i Egiala. Och det var nära att vi inte kom av där heller. Scenen nästa morgon när vi betalade för rummet och skulle vidare var komisk. Vår rumsuthyrerska som raggat upp oss kl 02.00, kunde inte förstå varför man kommer till en ö mitt i natten. Bara för att åka nästa morgon. Jag tror inte att hon förstod riktigt att vi hade hamnat i fel stad. Amorgos: Denna ö var mycket karg och dramatisk till sin natur. Den mesta växtligheten var redan avbränd i brist på vatten, denna brist kändes när man duschade. Det smakade lite salt. När vi äntligen anlände till rätt stad så sökte vi upp ett boende. Tog sedan ett svalkande bad i det nära på kristallklara vattnet. Mopeden som vi hyrde var ett nödvändigt verktyg om man som vi, ville besöka Chora. Denna by var som de flesta andra, gamla hus, trånga gränder och vinrankor rätt ut från husväggarna. Mitt i myllret av dessa små ålderdomliga hus fanns det en KORTTELEFON, som fungerade. Det bästa snorkelvattnet borde vara i Agia Anna, den enda nackdelen är att stranden är lagom stor för ca tio personer. Det är bara det att de flesta som besöker Amorgos åker till denna strand. Så det blir sardinburkspackning av solande människor. Vi var ju bara tvungna att kolla in filmen Det Stora Blå på baren Le Grand Bleu. Nu var det så att fotbolls-VM pågick, det medförde att filmen hade flyttats fram två timmar. Vi såg sista kvarten på filmen. Efter tre dagar på Amorgos hade vi fått nog, vi skulle vidare. Efter att ha gett efter för vår längtan till Paros åkte vi tillbaka dit. Båten skulle gå kl 05. Det var stört omöjligt att sova. Efter tidigare tillbud med försovningar så kunde jag inte slappna av. Jag vaknade av att det brummade från stora dieselmotorer. Panik, båten var här. Vad var klockan? Den var tre på morgonen, men båten skulle ju inte gå förrän fem. Och med tanke på att båtarna inte låg speciellt länge i hamn så blev det bråttom. Vi tog våra färdigpackade väskor och skyndade ner till hamnen, nästa båt till Paros skulle gå om ytterligare två dar. När vi kom fram till båten visade det sig att vi var de första som skulle gå på. Båten låg vid kaj och väntade ut tidtabellen. Vi svalde denna förtret och satte oss tillrätta. Under tiden kom det en annan båt som gjorde som vanligt, saktade snarare in än att lägga till. Denna båt fanns inte med i de tidtabeller som vi sett. Efter tio minuter när båt, bilar och mopeder lämnat hamnen var det tyst igen. Paros, igen: Det enda större intrycket att rapportera från detta besök var rummet med kombinerad toalett och dusch. Den var så liten att det enklaste var att sitta på wc-stolen och duscha. Principen är bra om man vill tillbringa så lite tid som möjligt på rummet mellan stranden och baren. Dagen efteråt var det dags att resa till Santorini och avsluta resan där med tre dagar. Resan tillbaka gick via Naxos och Ios. Vi var något efter tidtabellen, 40 minuter ungefär. Detta skulle tas in. På Paros får det plats två båtar samtidigt på piren. Det var så i detta fallet. På Naxos får det bara plats en. Det blev kappkörning, först till Naxos skulle förlora minst tid. Vi förlorade. Det kan vara bra att veta, Minoan Lines båtar är snabbare än Agapitos dito. Om man har bråttom på sin semester. På Ios stannade vi max 5 minuter, båten stannade egentligen aldrig riktigt. Hamnpolisen blåste ihållande i sin pipa. Var det någon som inte sprang av, då lät denna polis som en indisk stare. Samma sak gällde vi ombordstigningen. Det var många trötta och hålögda luffare (festare) som kom ombord där. Santorini: Väl på denna turistö blev vi överfallna redan på bussen i Thira av roomare. Efter lite vassa armbågar för att komma av bussen så fick vi tag på en gammal grek med rum i den del av staden var aktuell för vår del. Rummet var likt de flesta andra, med klinkers på golven. Det är svalt för fötterna och det är lätt att hålla rent. Det fortsatte att blåsa som det hade gjort hela denna vecka. Det var nästan sandstorm i byarna. Lättaste sättet att klara en sådan by var att stanna, hålla i något fast och blunda. Tips på utflykter är: Akriotiri, en minoisk utgrävning. Rundtur i lagunen med besök på vulkanen och den bebodda ön. Här finns det fina snorkelvatten. Vi ville inte som grekerna äta och dricka ouzo, utan kände för att bada. Om man går en bit bort på stranden går det bra att gå i på stenstranden. Man får se upp med sjöborrar. Det är en mäktig känsla att lägga sig ner och glida ut. Första metrarna är grunda, 0-2 meter. Sen kommer en skarp kant med stup till ca 12-15 meter. Ytterligare något längre ut, en ny brant och där fortsätter det bara nedåt utan att det går att skönja botten. Ett bad i det varma källutflödet mitt i lagunen är också en fin grej. Det är ingen idé att ta med cyklopen på denna simtur, vattnet är nämligen något grumligt. Det är också stor risk att få kläderna färgade av det järnrika vattnet. I detta det kanske varmaste vattnet i Grekland, det är ca 45 grader vid utflödet fick jag agera livräddare åt en Japanska som frös så mycket att hon inte kunde simma. Japaner är bra underliga. I övrigt kan man förnöja sig med att glo på alla rika Amerikaner som tittar i alla dessa guld- och juvelbutiker som verkar finnas till just för dessa. Äldre damer och herrar som tjattrar, de går inte att undvika att höra eftersom de pratar högt, mycket och gärna. Väntetiden på flygplatsen inför hemresan var likaledes som vid ankomsten. Men man längtar ju inte direkt därifrån, så det går ju an att lapa lite extra sol innan ankomsten till den svenska sommaren. Slutligen vill jag önska alla som skall åka till Grekland en trevlig resa. Mats Hermansson & Ann-Sofi Olsson

Läs mer om öarna i resebrevet: Amorgos » | Naxos » | Paros » | Santorini » Fler resebrev från 1998 »