Syros och Paros, samt lite Antiparos och Naxos - del 1

Resenärer: Ulf o Birgitta Lundgren Text:Birgitta Lundgren
Tack till; alla som gett oss tips om tavernor med god mat, boende, stränder m.m. Ingen nämnd och ingen, eller ingenting glömt.
Besökta öar; Paros, Antiparos, Naxos och Syros, samt kajstuds på Mykonos. Av dessa öar bodde vi på Paros och Syros.

16/9 Att komma i väg; tar sin lilla tid eftersom vi bor c:a 35 mil norr om Arlanda. Vi hade bokat hotellrum och åkte tåg ner till flygmetropolen. Vi åt någon form av mat, vad minns jag inte nu då detta skrivs i slutet av oktober, sedan uppsökte vi vårt rum och sov skönt.

17/9
Väckningen skrällde kl.04.00 men vissa gånger är det bara trevligt, kan tänka. Vi duschade, gick o checkade in vårt bagage, gick tillbaka till hotellet och intog en grandios frukost. Vid sådana tillfällen önskade vi båda att hungern skulle vara större liksom utrymmet i magen. Sedan gick jag och checkade ut från hotellet. NU började den RIKTIGA resan! Vi kom igenom kontrollen rätt snabbt men fick gå en , för mej, lång promenad till vår gate. Vår Snowflake lyfte med bara några minuters försening och flygresan avlöpte som den skulle och vi landade i Athen något före beräknad ankomstid. Då vi väntade på bagaget kom vi samspråk med ett annat par. Det visade sej att dom ofta brukar läsa på Kalimera men att ingen av dom brukade skriva under något alias. Trots detta så påstod mannen att han trodde sej veta vilken "hemlig" ö som Janne skulle besöka. Nu har jag inte helt koll på vilka öar Janne besökte men jag har inte något minne av att det var någon ö som "ingen annan besökt". Men, just DÅ och DÄR, blev jag mäkta nyfiken och jag kommer ihåg VAR ön ligger, dock ej dess namn.

I mitt handbagage hade jag shorts och sollinne så jag uppsökte toa för att byta om. Det känndes bara så HÄRLIGT att komma ut i dom förskräckliga avgaserna från bussarna utanför ankomsthallen. Bussresan till Piraeus avlöpte också som den skulle och vi kunde ju se att vägar m.m. var färdigbyggda. Borta var den röriga oredan sedan förra hösten. (I slutet av maj flög vi direkt till Kreta och såg aldrig röran i Athen).

Väl framme i hamnen fick vi vara med om något nytt. Det stod "inkastare" utanför biljettkontoren och "tjoade" för att locka in oss till just deras kontor. Det hade vi då aldrig varit med om förut. Det bekräftade bara vad jag hört, och vad jag läst, att antalet turister minskat betänkligt detta år. Nåväl, vi inhandlade biljetter till HighSpeed 2 som skulle ta oss till Paros kl.15.30. Det var bara att slå sej ner på detta anrika, om än ombyggda och moderniserade, cafe´ och intaga någon form av ätbart samt någon dryck. Vi satt länge, naturligtvis, njöt av att vara "på plats", tittade på folk, spekulerade över vissa resenärers resmål samt var ivrigt uppvaktade av dessa personer som försöker sälja kikare, armbandsur, kameror och jag vet inte allt.

DESSA FÖRSÄLJARE är väl värda ett eget kapitel, men det får någon annan skriva för jag blir bara så trött.

HighSpeed 2 anlände o avlöpte i nästan rättan tid. "Gammeldags" färja eller HighSpeed? För oss är valet enkelt. Att klättra uppför tvärbranta trappor ingår numera inte i mitt rörelseprogram. Efter en stor broskskada i höger knä, (jag ramlade o vred benet i oönskad vinkel i maj-00), har jag nu knappast något brosk kvar, ben nöter mot ben i knäleden och det gör rejält ont vid varje steg. Att gå i branta trappor, backar och dylikt är alltså helt uteslutet för min del. Det begränsar vad jag kan göra naturligtvis, men jag försöker fokusera på det jag KAN göra även om jag ibland blir ledsen då jag måste avstå. Numera finns ju rulltrappor uppför i BlueStars färjor och ned finns hiss. Men BlueStar Ferries trafikerar inte alltid den sträcka som är aktuell och finns då en HighSpeed är det ett alternativ för oss.

Ibland har jag faktiskt funderat över följande; måste man klättra som en krikri i bergen, göra strapatsrika vandringar i desamma, bo på en klipphylla, åka med "gamla godingar" på havet, bo i trånga garderober o.s.v. för att räknas som en "riktig" ö-luffare?? Frågan är nu ställd, det är fritt fram att svara i, t.ex. Kalimeras Forum. Jag är faktiskt lite trött på att "alla" tycks utgå ifrån att "alla andra" är atleter som inte gör annat än klänger som apor längs bergväggarna. Självfallet är detta mera tydligt för mej sedan i maj-00, men, jag har reagerat tidigare eftersom jag i mitt arbete möter svårt handikappade människor. Jag har även, för många år sedan, haft en kollega som är rullstolsburen. Jag har alltså andra glasögon på mej helt enkelt. Dessa glasögon behövs ibland då jag ska beskriva något för någon som inte har samma möjligheter som jag har.

Åter till vår resa. Det blåste rejält då vi kom ut ur bukten och vi inte längre var i lä från fastlandet. Jag har varit på sjön i hårt väder många gånger här hemma, dock aldrig i en katamaran och den betedde sej annorlunda märkte jag. Det dröjde ett par timmar, så blev det värre. Flera passagerare började kräkas, en som satt snett bakom mej hann inte få någon påse utan kräktes rätt ut. Colaflaskor började välta på borden, glasen klingade och det smällde olyckbådande från något som jag inte vet vad det var. Jag började tycka att det var obehagligt, inte så att jag hemsöktes av sjösjuka men jag visste ju inte vad det var som dundrade. Min fantasi löpte iväg en bit och jag tänkte att det kanske var någon bil som rullat iväg på bildäck. Samtliga TV-program avbröts och en text kom upp i rutan; alla ska sitta ner på sina platser!!! Det ropades även ut över högtalarsystemet och det var inte något vänligt "please" med, utan snarare en militärisk order. P.g.a. dåligt väder ska samtliga sitta ner på sina platser!!! De passagerare som inte genast "löd order" blev tillsagda direkt av besättningen. Allt detta gjorde ju inte saken mindre oroande tyckte jag. Samtidigt blev jag glad, tydligen tog man saker och ting på större allvar numera och det var ju bra. Efter en dryg timme lugnade det ner sej då vi kom i lä väster om någon ö. Det skumpade alltjämt, men det var klart uthärdligt och passagerares kräkningar hade upphört.

Resebrevet fortsätter »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera