Sv: Glädje över ett "grekiskt" kök.
 

Jeg tror ikke det har med en priviligert skare å gjøre, jeg tror at det har med å være tøff, modig, kjenne på seg selv hva som er rett og galt, og ha et brennende ønske om å leve et godt liv - og så ta en sjanse på endringer som fører til at man får det slik man vil ha det. Vil man ha forandring, er det av og til nødvendig å hoppe inn i det ukjente, uten fallskjerm (eller med en liten fallskjerm, da ;))
Bravo Lissi!

Sv: Glädje över ett "grekiskt" kök.
 

Tack Admirala Du sätter precis ord på det jag gör nu, kanske just för att Du också gjort detsamma!!
Jag har ju tidigare i livet slängt mig ut utan fallskärm, både vid skilsmässan 2001 och sedan 2004 då jag sa upp ett välbetalt lärarjobb och flyttade FRÅN Kalmar till Lund och Claes. Det löste sig då också och båda dessa "fallskärmshopp" har gett mig ett rikare liv, så nu ser jag med spänning, tillförsikt OCH lite oro fram emot december då vi återigen ger oss ut på "äventyr".
Klumpen i magen jag gått med på jobbet sen skolan började 10 aug känns redan mindre kan jag säga!

Lissi

Sv: Glädje över ett "grekiskt" kök.
 

Jag har gjort det flera gånger, och det har alltid löst sig. Jag sagt upp mig från från fyra jobb utan att ha något nytt. Varje gång har jag gjort det för att jag velat ha en förändring i livet, och varje gång har det blivit bättre, och som jag har velat, och drömt om. Har sedan en tid funderat på att göra något "drastiskt" igen. Kanske blir det verklighet nästa sommar. :)

Så visst har du rätt Admirala. Kul att du vågar Lissi! klapp_klap

Sv: Glädje över ett "grekiskt" kök.
 

Tack för ett bra inlägg hälsar en blivande förskolelärare med erfarenhet från tidigare jobbinom barnsomsorgen. Härligt att ni finns som inte tycker att det är "bara" att jobba med barn!:)

Sv: Glädje över ett "grekiskt" kök.
 

Lissi! Vad fint med vitt kök med blått kakel, det är färger man aldrig tröttnar på.:)
Jag tycker att du gjorde helt rätt som vågade säga upp dig. Så har jag själv gjort en gång, utan tvekan. Den gången gick det bra. Lycka till! Hoppas du hittar något nytt jobb snart.

Jag är själv förskollärare och man blir arg och ledsen över låg lön och stor arbetsbörda. Många gånger är det nästan ohanterlig arbetsbörda, men man fixar det alltid på något sätt:rolleyes:.
En vikarie vi hade i veckan var helt imponerad av vårt arbete, hon hade haft många olika jobb men detta tyckte hon var det tuffaste.
Att man ändå orkar, är att det finns så mycket glädje och kärlek. Så fantastiskt det är att vara delaktig i barnens utveckling och deras framsteg. Visst är det otroligt jobbigt många gånger och man får inte förutsättningarna för att driva den verksamheten man tycker att barnen har rätt till. Trots detta känner jag glädje varje morgon jag öppnar dörren till mitt arbete. Den dagen jag inte känner så, då slutar jag.bye_bye

Sv: Glädje över ett "grekiskt" kök.
 

Jag menade inte att du inte är modig Lissi men det krävs trots allt en del resurser för att lämna ett jobb. Jag tilhör själv en priviligerad grupp med hög utbildning och därav flera möjligheter. Så ser dock inte verkligheten ut för många i vårt land. Pratade idag med en städerska eller lokalvårdare som det numera heter som går på knäna av tungt, verkligt underbetalt arbete och tre små barn där hemma som hon själv har ansvaret för. Hon kan inte ens stanna hemma från jobbet när hon är sjuk för då räcker inte pengarna till det mest nödvändiga. Där handlar det inte om att förverkliga sina drömmar som vi andra kan ägna oss åt.

Naturligtvis tycker jag ändå att du gör rätt som lämnar läraryrket eftersom det inte ger dig det du vill ha och jag hoppas det går bra för dig. Själv har jag bara undervisat på universitetsnivå och då i mycket begränsad omfattning till motiverade, kunskapstörstande studenter. Säkert mycket tuffare att vara lärare på lägre stadier.

Eva