Magiska stunder
 

Jag antar att fler än jag har magiska stunder som ni återvänder till i minnet. Speciella minnen som dröjer sig kvar. Här är tre av mina:

En kväll på Tilos, på taverna Trata. Det var i slutet av kvällen, och de gäster som var kvar var Fred och jag, ett par unga italienska killar och ett grekiskt par. Vi satt där länge och samtalade allthop tillsammans med ägarna av tavernan, och det var så enormt trevligt och mysigt att bara umgås. Den kvällen glömmer jag aldrig

Vi hade en hel dag på oss på Rhodos innan planet skulle gå hemåt. Vi lämnade bagaget i en butik i Paradiso, och letade oss fram till torget för att äta lunch. När vi satt där och åt varsin hamburgare kände jag en enorm känsla av frid och: "Nu mår jag bra!". Jag kan inte förklara varför, men det var så starkt. Även Fred sa att "hit måste vi tillbaka någon gång!".

Och så givetvis den kvällen när jag gick upp på scenen till Antonis Remos och räckte fram en blomma, varpå han slog armen om min midja och höll mig kvar medan han sjöng klart sången ... suck! ;)

Karin
som givetvis inte nämner Karpathos eftersom allting där är speciellt och det är svårt att välja ... :D

Sv: Magiska stunder
 

Å, det finns många magiska stunder och vackra minnen. En ljummen kväll på Sifnos. Satt på balkongen, mörkret föll, lamporna tändes på profitis Elias monastery på andra sidan viken. På vår fina altan i Manganitis på Ikaria. Fullmånen glittrade i havet, långt borta såg man ljusen från Patmos. En tidig mirgon i Vitsa i Zagoria. Solen brände bort morgondimman efter en regnig natt och de mäktiga bergen växte sakta fram. Magiska stunder när man bara känner lycka och tacksamhet över att bara få finnas till och uppleva allt detta. Finns så.mycket mer och jag drömmer och hoppas få uppleva fler.
Kerstin

Sv: Magiska stunder
 

Magiska stunder, ja det finns så många som jag återvänder till i både minne och dröm!
Tex:
Ett (naket) sent nattdopp i fullmånens gata i ett ljummet hav i Agios Nicholaus på Kreta. Klockan var efter 3 och inte en "käft" var vaken utom vi.... Ville aldrig gå upp.....

När vår hyrda jeep "skar ihop" uppe i bergen, också på östra Kreta. I väntan (som blev ganska lång) på ny bil satt vi i skuggan under ett olivträd och såg ut över en liten dal där en falk (troligen eleonorafalk) jagade efter mat till sina ungar. Att i en sådan situation kunna känna ren lycka och frid är ovanligt....

Vår förlovningdag 1995 i Rethymnon med astako-middag (det var sista gången jag åt riktig grekisk astako) på Palazzos "en-bordsbalkong" och sedan "galej" på alla de sätt :);)

Att få se en gamfamilj (gås- eller lammgam) bestående av föräldrapar och tre ungar ha flygövningar över Lassithi. De kom till slut ganska nära, av nyfikenhet antagligen.....

En mycket liten orange kattunge som klättrade upp i mitt knä för att sova på en taverna I Agia Marina på Egina. Och alla andra vackra katter som villigt legat och gosat i mitt knä i Grekland....

Och så grekerna, dessa härliga människor som (med mycket få undantag) under 36 år hjälpt oss på vägen. De har gett våra semestrar det där extra och speciella .......

Dessutom, säger som du Karin, allt det där speciella på Karpathos. Och på Skopelos, skopeliterna är också helt underbara....
Så mycket och så många härliga minnen.....

Catlady 🐈, tårögd av längtan tillbaka..........