[Aina]

UTFLYKTSTIPS (med bil)
Vi hyrde bil och kom till vattenfallen i POTAMI, strax efter Karlovassi, tidigt på förmiddagen. Vi var ensamma i fallen! Bara vi fyra, två stora paddor, en krabba och några illturkosa trollsländor. Det var härligt och svalkande. Min man, som är längst av oss, bar ryggsäcken där vi hade mobiltelefoner och plånböcker kraftigt inplastade. Till kameran hade jag köpt en vattentät kameraväska, bra ifall man hade plurrat och praktiskt när man snabbt ville ha fram kameran och ta bilder.

Vattenfallen som vattenfall betraktade är inte så spektakulära, men det är en fin vandring, både stigen fram till vattnet och genom vattnet. Vi var där förra sommaren också, och jag hade glömt hur långt man gick. När vi kom tillbaka till startpunkten hade folk börjat samlas. En grekisk dam bjöd alla på söta kakor! Trevligt.

Vi fortsatte över bergen, drack kaffe i LEKA och tog en promenad i KASTANIA. Strax före Marathakambos slingrade sig en stor ORM på vägen. Högt upp i en jeep kunde man känna sig lagom kaxig, men jag hade inte velat möta den i skogen! Ingen aning om vad det var för orm, men den var större och tjockare än en stor svensk huggorm. Jag tyckte den var grönskimrande, min man hävdar att den var grå.

Återbesök och bad i Votsolakia (där vi bodde förra sommaren). Det såg ganska dött ut, tyckte vi nu, och vägen genom byn kändes lång i BIL. Förra sommaren gick vi den nästan varje kväll...

Vi åt lunch i LIMNIONAS. Förra året fastnade jag för den lilla byn BALOS, i år Limnionas! Fin liten vik, såg nästan ut som sandstrand, med några restauranger och rumsuthyrning. Vi såg skylten till Kohilli tavern at the end of the world, men gav oss inte på att köra dit, eftersom målet var DRAKEI och vi inte ville åka rally dit!

Jag höll i mig medan vi fortsatte mot Drakei och min man som körde höll ögonen på vägen och inte utsikten! Drakei en jättefin liten by utan en enda turistshop i sikte. Vi tog en vätskepaus på Kostas bar. Värdinnan, jättetrevlig, berättade om utsikten som man har därifrån klara dagar. Nu var det soldis, så vi kunde bara ana öar i horisonten.

(Min dröm nu är att vandra från Karlovassi till Drakei och övernatta. Någon gång kanske?)

Efter ouzo på Kostas bar slappnade jag av under tillbakafärden trots att jag satt ytterst. Det blev en pizza på restaurant NOSTOS i Votsolakia, sonens favoritrestaurang från förra sommaren, före hemfärd, Jag tog en grekisk sallad fast i pizzaform, pizza med feta, tomat och oliver. Inte alls dumt.