Särskrivningen är verkligen inte kul. En lärare på mina barns skola har också svårt att få det rätt...
Jag tycker dock också att språket måste få utvecklas. Men jag har några rena grammatiska fel som irriterar mig särdeles.
Ex vis:
"även fast"
även om ELLER fastän, men inte
även fast, så kallad taftologi (tårta-på-tårta, på ren svenska
)
var-vart. "Var" är en fråga om läge "var
är du" medan "vart" är en rörelse, "vart
skall du"
själv-ensam. Jag tycker det är oerhört konstigt hur många personer som frågar om jag t. ex. gick på bio själv. Jag brukar svara: "Nä, jag skickade ett ombud"
de-dem, också väldigt svårt för många bara för att man "förslappar" de till dom i språkbruk, och då tror de också att det heter dom/dem i skriftspråk.
Där har jag dock ett väldigt bra och praktiskt knep.
But ut de/dem mot vi/oss. De=vi dem=oss. Dvs lika många bokstäver i de olika orden. Det funkar inte alltid perfekt, men för det mesta. När det inte funkar får man ta det som låter minst konstigt
exempel:
- jag såg
de/dem = jag såg oss = jag såg dem. Man kan inte säga "jag såg vi"
- då tror
de/dem också att det heter dom/dem i skriftspråk.
Man kan inte säga "då tror oss", utan "då tror vi", dvs "då tror
de"
Sven