Min flygrädsla är helt dum i huvet. Jag är totalt oberörd innan, och när jag väl sitter 10 000 meter upp, men start och landning gör mig näst intill panikslagen. Och då har det inte med att de flesta olyckor sker då att göra, utan att det "kittlas i magen". Jag är paniskt rädd för berg-och-dalbanor också. Och kan känna det ibland när jag åker X2000. Luftgropar när man går in för landning, eller precis efter start, är min absoluta mardröm. Turbulens uppe på marschhöjd, när det kränger i sidled, bekommer mig inte.
Så, eftersom det är ganska övergående, brukar jag bara "rida ut" det värsta. Lyssna på hög musik i mp3:n. Plocka med såna där kulor grekerna har som leksak. Tugga tuggummi. Och på utresan tar jag ALLTID en i varje ben innan. Men det är lika mycket för att semestern börjar då.
