Nej, för att undvika missförstånd måste jag nog förklara mig. Ryktesvägen hade jag fått veta att det fanns ett väldigt bra bageri i Chora, så jag joggade åsnestigen dit upp och med brödet under armen joggade jag neråt igen!
Nåja, vi knatade upp till Chora idag. Tog ett tag innan vi hittade rätt vid Xiletiradi (andra sidan viken) och när vi äntligen hade gjort det, insåg vi att vi hade kunnat ta en mýcket genare väg om vi hade tittat litet noggrannare på kartan. Dieter Graaf, som skriver vandringsguiderna, tillhör inte mina favoritförfattare.
Vandringen Katapola-Chora kan verkligen rekommenderas. Den är vacker hela vägen! Utsikt över Katapola, en dal med olivträd, terrasser, stenmurar. Vi gick rätt, trots Dieter Graaf...
Mycket vatten gick åt. Mycken svett rann. Fantastiskt att få sätta sig ner på To Xyma (tror den hette så) och få in två kalla Mythos. Vid sådana tillfällen smakar Mythos fantastiskt - och det var flaska. Mythos på flaska är nog bättre än burk har vi efter en knapp vecka och noggranna jämförelser lyckats utröna.
Till ölen (och barnens läsk) beställde vi in fava, grilled potato with local cheese och ortens korv. Maken blev mäkta upprörd när han förstod att jag beställt in gula ärter (fava) - och att jag visste vad jag beställt!
Tyckte nog att favan var okej och korven var helt fantastisk - fick smaka en tugga, resten tog barnen...
I vanlig ordning hade vi lite oflyt med siestan (finns det något grekiskt ord för den?). Kom fram till Chora halv ett. En buss tillbaka skulle gå ungefär en timme senare. Buss därpå 16.40. Så länge orkade vi inte hänga i gränderna, även om de var mysiga, så det blev taxi tillbaka.
Aina