Vet hur det känns! Det är så otroligt svårt och jobbigt när den där dagen kommer. Man vet ju att den kommer men när den väl kommer så önskar man för allt i världen att nej inte idag, inte nu!
Men man vet ändå när man ser att livsgnistan i ens älskade djur är borta.
Förra året gick min underbara boxerhane bort. Han fick en hjärntumör som inte gick att göra något åt, man opererar inte bort hjärntumörer på hundar.
Det var hemskt att veta innan att han snart skulle gå bort, men han fick vara med så länge som han mådde bra. Men det var en otroligt slitsam och tung period som jag inte önskar någon.
Men livet går vidare trots allt, och utan hund vill jag inte vara!
Efter en tid så slutar tårarna rinna och man kan tillåta sig att minnas alla roliga och fina minnen
Nu har en annan Boxerkille flyttat in och det är underbart att få lära känna en ny hundpersonlighet
Tänker man bara så att alla hundar är persoligheter och ersätter inte på något vis varandra så kan man sedan gå vidare.
Visst är ett hundliv kort men man får ju så många lyckliga stunder och upplevelser under de åren så att inte skaffa hund pga att det är jobbigt när de går bort tycker jag är synd för allt det roliga uppväger det!!
Mvh. Stina