Inressant läsning om Omonia. Vi gick tillbaka till Omonia flera gånger vid olika tider. Håller med om att han (den lite äldre mannen) var speciell. Otrevlig vet jag inte men möjligtvis lite nonchalant. Fast jag undrar om detmöjligtvis är hans sätt att skämta. Drämmer menyer i bordet med glimten i ögat? Ja jag vet inte. Vi kom dit en gång precis innan de skulle stänga. Självklart vet man att köket måste stänga kanske en halvtimme innan själva stället stänger, så pommes kanske man inte kan få då fritösen måste kallna etc, men de fixade toast (fast de hade stängt av den). Det skulle ta en stund sa de och det gjorde det, men inga problem, vi gosade med katterna under tiden. När toasten kom in var den inte riktigt varm. Jag sa till och de fixade till det, trots att de var på väg att stänga. Jag tyckte nog att de var tillmötesgående, trots en liten konstig nonchalans från den äldre. Den yngre mörkhåriga mannen var trevlig men stressad. Alltid fullsatt på kvällarna. De dagar vi var på ön satt samma familj i hörnan på serveringen. 2 vuxna och 1 barn. De åt, drack, spelade spel och hade det trevligt.
