Monica,
Jag grips av att läsa allt du skriver. Du har en speciell förmåga att få mig att känna när jag läser att det är som om jag var där. Jag kan se solen gå ner som du beskriver den och jag kan se och smaka druvorna, jag kan känna lite av det som människorna och familjerna känner för sina barn som de försöker ge möjlighet att studera, jag går intill dig när du ser folk ta farväl i hamnen, och jag har faktiskt mött den lille ettakluddaren med ryggsäck och allt en tidig morgon i en liten gränd i Parikia på Paros.
Tack Monica, du skriver fantastiskt och väcker till liv minnen som jag aldrig borde ha glömt.
Mats