Så fasansfullt!
Just att vandra ensam är ju knepigt av den anledningen att ingen ser om det händer något. På Tinos är jag numer mycket mer försiktig än jag var på första ensamresan. Då gick jag helt fel vid en vandring och var ute i många timmar och jag tänkte sen att om det hänt något så hade ingen vetat var jag var . Numer säger jag alltid till Nikoleta vart jag ska så hon vet om jag inte dyker upp.
Nuförtiden finns ju massor med annat som kan hända även om man inte vill tro det. Möter jag en annan vandrare som tittar lite extra så blir jag alltid lite orolig nån minut. Så visst är det mysigare att ha sällskap även om jag i princip älskar att vandra med mina egna tankar!
Lissi - som nu börjat packa....och bara för att jag ska checka in en väska denna gång så märker jag att det blir mer onödor med...
