[Monica P]

Det jag märkte, som utlänning och politiskt okunnig, småbarnsmor med gröt i huvudet och med bristfälliga grekiska kunskaper- jag menar även kunskaper om den modernare historien- var just att många helt enkelt inte pratade politik. Tidvis var det mötesförbud. Alla misstänkte alla för att ha juntavänliga åsikter. Min systers brev var öppnade och klumpigt hoptejpade. Man kom hem till oss och kollade mig när min man sökte jobb. På de mindre öarna var det väl så att alla visste vad den andre hade för åsikter.

Det finns ett uttryck: " Eine tis piatsas" = han är jämt på torget, en folklig figur som orerar vitt och brett om allting, som har åsikter och vet vad andra tycker. Just dessa hade det nog svårt under sjuårsperioden " I eptaetia", för man fick hålla igen käften om man inte ville råka illa ut...

Än idag häftar det vid somliga att de var juntavänliga, liksom det finns andra som får etiketten kommunist oavsett vad personen idag röstar på.