[Bea]

När vi båtluffade med barnen första gången och åkte från Samos till Syros. Vi kom fram mitt i natten. Sonen sov i vagnen. Dottern däremot - 3,5 år - stod med ryggan på och väntade andäktigt på att angöra Syros hamn. Hennes förväntningar och spänning smittade av sig.

Känslan när vi närmade oss land, medan färjan öppnades och vi såg Syros närma sig. Natten var mörk, luften varm, ljusen från Ermopoulis mötte oss och kom allt närmare. Framförallt känslan av äventyr. En ny ö! Vad skulle vi upptäcka nästa morgon?

Jag är så glad att mina barn också älskar Grekland, att de har lusten att upptäcka nytt, men också kan vila i känslan av att var vi än hamnar så känner vi oss "hemma". Bästa stunden i Grekland är när vi angör en ny - eller "gammal" - ö, tillsammans.

Bea