Nu kommer enda orosmomentet inför resan, nämligen viktkontrollen. Tack och lov inte min!
Inför varje resa säger jag till mig själv: ta inte med så mycket kläder. Lyssnar jag på min inre, kloka, röst ... Nej!
Då min man med en grimas lyfter väskan blundar jag och ber en tyst bön: låt den inte vara överviktig. Men inser snabbt att jag inte blivit bönhörd. Som alltid undrar han vad jag har som väger så mycket. Jag öppnar väskan och pekar på några tunikor och långbyxor.
- Tunikan är så tunn att den inte väger mer än en tepåse säger jag. Han pekar på högen av tröjor.
- Eftersom tunikan är så tunn, måste jag ha linne under eller kofta över säger jag innan han hinner öppna munnen. Snabbt inser jag att jag håller en dåres försvarstal.
Om tunikan väger som en tepåse, ser den där ICA-kassen ut att väga som berget Ida. Han pekar på en vit kasse som tornar upp sig bland sommarplaggen.
- Ost, kaffe, kaviar, bredgott. Du vet att det är en del påskpresenter också säger jag och fortsätter: påskägg, blåbärssylt, lingonsylt, hallonmarmelad ...
To be contineud ...