Inte många som stack ut bland alla höftvickande, lättklädda damer med långa lår och högklackade skor. Den enda av dem som hade något eget var i mitt tycke Albanien. Inga tramsiga dansare, bara en väldigt kraftfull sång som dessutom inte sjöngs på engelska.
Alltför många låtar byggde i princip på att sångaren skulle visa att hen kunde ta höga och långa toner, vilket gjorde att det egentligen inte var någon bra sång som sådan. Ja, de må vara duktiga, men det blir inte några slagkraftiga hits som man kan sjunga med i.
Finland var rolig, men för att vara "hårdrock" var den alldeles för rappig. Kul att den gick vidare, dock. Danmark tyckte jag också var kul. Den påminde om flera av Danmarks bidrag under 80-talet och dem brukade jag gilla och kan fortfarande gå och gnola på.
Tusses nummer har gjorts om och blivit mörkare än under Mellon. Jag är rädd att han kommer att försvinna in i bakgrunden. Det krävs en riktigt stark sånginsats på lördag om han ska få en bra placering. Jag tvivlar starkt på att han kommer att vinna.
Mina personliga favoriter är Frankrike, en Piafinspirerad chanson framförd med äkta fransk kraft, och Spanien, som äntligen har kommit med en riktig, spansk sång som är tagen på allvar. De har alltför ofta bara skickat tramsbidrag, men den här gillar jag verkligen. Två låtar som inte har sneglat på de traditionella, mainstream Eurovisionkletet på dålig engelska.
Karin
som ser fram emot lördag