[Fältjäntan]

22.5
Klockan ringde 6.00. Grymt och varför då? Jo, vi skulle med första bussen upp till Imbros. Den skulle gå kl 7.00 men kom inte iväg förrän 7.15. 7.40 började vi vandringen ner mot kusten igen. Nu bara med lite frukt och vatten som packning. Imbrosravinen är bara 8 km och inte alls lika brant och svår som Samariaravinen. Och inte alls lika mycket folk. Det var vi och ett tyskt par med 2 småpojkar som klev av bussen och började gå. Vi mötte några som gick uppför, men annars var vi alldeles ensamma. Tyst, bara fågelkvitter och rassel från stenarna när vi gick. Det var svalt och skönt, solen nådde inte ner i ravinen förrän vi var nästan nere strax efter 10.
I Komitades stannade vi för en fika och en glass och så gick vi de sista 4 km tillbaka till Sfakion efter landsvägen. Väl hemma bytte vi till badkläder och gick ner till den lilla stranden. Idag var det lugnt och fruktansvärt varmt, så det blev snabbt ett dopp och vid halv 2 stod vi inte ut längre utan gick upp och duschade och ner till vår favorittaverna för lunch.
Stortvätt, fika och en liten siesta. Sfakion var ju då en liten lugn stad. Hamnen var en turistfälla med alla tavernor, men ingen spelade någon slags musik, vilket var väldigt skönt. Bara bruset från vågorna och lite sorl från andra matgäster och folk som passerade.
Och middagen blev som vanligt på Lefka Ori, vår favorittaverna.
Kerstin