Citat:
Ursprungligen postat av Masse
Mitt hopp är att utvecklingen blir så som är normalt för GBS, nämligen att det med tiden läker och att förlamningen släpper.
Mitt kortfristiga mål är att så snart som möjligt utan hjälp kunna förflytta mig mellan säng, rullstol och toa. Mitt långsiktiga mål är att så småningom åter kunna resa till Grekland och Spanien. Till dess är det träning och envishet som gäller.
Masse
|
Masse! Så tråkigt att höra. Hoppas verkligen att det går åt rätt håll, även om det går långsamt och känns tradigt. Önskar det funnes en kramikon ...
Själv fick jag en hjärtinfarkt i juni, fick en stent inopererad och låg inne en vecka. Även så pass sent var det besöksförbud på avdelningarna, så jag fick gå ut i hisshallen för att träffa min man när han kom med förnödenheter ... Så även här är det träning och envishet som gäller.
Vi får jobba på, vännen! Det blir säkert bra till slut!
Karin
som jobbar på
