Citat:
Ursprungligen postat av Mafric
Yia sou Masse!
Länge sen jag såg hur det är med dig. Berätta gärna hur läget är nu - OM du vill och orkar.
Solvarma hälsningar☀️
Mafric
|
Klart att jag vill och orkar! Ser att det nu är ett bra tag sedan jag rapporterade lite. Och visst har det hänt en hel del. Det mesta positivt.
Min träning på Dagrehab på sjukhuset är nu avslutad. Det var från början sagt 3 ggr/vecka i max 3 månader. Jag fick 4 ggr/vecka och förlängt till totalt 4,5 månader, så jag kan inte klaga. Men till midsommar var det slut. Det visste jag om i förväg så jag sökte på egen hand nya träningsmöjligheter. Och för en vecka sedan kunde jag börja träna hos en sjukgymnast på Wellness Studio. Det ingår också i högkostnadsskyddet och är därför begränsat till 3 månader. Sen hoppas jag kunna träna på egen hand i maskinerna.
Förlamningen i benen har sakta sakta minskat uppifrån och nedåt. Så nu är rörligheten tillbaka t o m knäna, men vrister och fötter är fortfarande totalförlamade. Och lite mera styrka i benen har jag fått, men mycket träning återstår med det. Märker inte så mycket förändring dag för dag. Men ..... på lite längre sikt så har det ju blivit fantastiskt mycket bättre.
Balansen är knepig pga den kvarvarande förlamningen, men dock bättre! Jag kan stå upp kortare stund utan att hålla i mig.
Klarar dock inte riktigt full banana
ännu, men stå upp och vifta med armarna klarar jag!!!
Gång i riktig trappa har jag inte benmuskler nog till ännu. Mera träning i benpress mm krävs!
Jag klarar nu att gå själv i rollator inomhus. Använder den istället för rullstol inomhus ibland. Promenad med rollator ute c:a 500 m går bra, dock inte ensam av säkerhetsskäl.
Klarar mig sedan några veckor tillbaka nu helt utan hjälp av hemtjänsten. De kommer bara några ggr/vecka för att vara ledsagare på utomhuspromenaderna. Kanonbra!!!
Så ........ visst det är en lång väg som återstår, men när jag stannar upp och ser tillbaka på vad som hänt sedan jag kom hem 28 december så är det ju fantastiskt. Då kunde jag inte flytta benen över sängkanten utan hjälp. Bara att fortsätta köra på!
Tack för all uppmuntran och support från er alla!
Masse