Första gången i Grekland var 1976, Rhodos, och den resan gav mersmak....! Men pga barnafödslar och senare ändrad familjekonstellation dröjde det till 1989 innan jag äntligen kom dit igen. Men då : KRETA, närmare bestämt Rethymnon! Snacka om mersmak, ville inte resa hem...
Efter det blev det Kreta, olika ställen (men mest Rethymnon) i ett antal år och först senare började vi upptäcka resten av detta härliga land. Har några gånger testat andra länder. Men, hur mysigt det än är (Italien!), man kommer alltid tillbaka till Grekland och Kreta! Verkar som om att det är en mycket smittsam "bacill" man blir infekterad av, går inte att värja sig ( och det vill man ju inte heller
).
Numer är ett år utan Grekland ett "förlorat" år!
Vartefter åren går ändrar man önskemålen om vad som "ska" finnas på resmålet, från lite fest till tillgänglighet och lite lugn kanske men alltid den där känslan av lycka (som åtminstone jag) alltid känner när jag kliver ur planet på flygplatsen. Och sedan hela tiden på grekisk mark (har funnits tillfällen när jag varit nära att göra som Påven Fransiscus, knäfalla och pussa marken. Det enda som hejdat mig är min stackars gubbe...... han skulle få skämmas över sin galna tant!).
Catlady, som nu längtar tillbaka till Karpathos..........