Att skicka det här nu när vi varit hemma i nästan två veckor känns lite konstigt. Men bättre sent än aldrig.
Från en solsäng.
Det är dags för lunch när dofter från tavernan, tio meter från solsängen, letat sig in under parasollet. För mig är det här en ”riktig taverna”: blå/vita dukar, prassliga söl-dukar, snäckor, vindspel och musik från en bouzouki och en man som sjunger om hjärta och smärta - som de flesta grekiska sånger.
Τrots αtt jag vet vad jag vill äta studerar jag menyn som om det vore första gången. Är det något jag kan beställa på grekiska så är det: grekisk sallad, tzatziki, bröd och vitt vin - även i sömnen: μια χωριάτη σαλάτα, ένα τζατζίκι, ένα ψωμί και ένα μπουκάλι ρετσίνα. Tzatzikin är som jag vill ha den: krämig och rejält med vitlök - garanterat vampyrfritt.
Kommer mer om någon vill höra …