Jag antar att fler än jag har magiska stunder som ni återvänder till i minnet. Speciella minnen som dröjer sig kvar. Här är tre av mina:
En kväll på Tilos, på taverna Trata. Det var i slutet av kvällen, och de gäster som var kvar var Fred och jag, ett par unga italienska killar och ett grekiskt par. Vi satt där länge och samtalade allthop tillsammans med ägarna av tavernan, och det var så enormt trevligt och mysigt att bara umgås. Den kvällen glömmer jag aldrig
Vi hade en hel dag på oss på Rhodos innan planet skulle gå hemåt. Vi lämnade bagaget i en butik i Paradiso, och letade oss fram till torget för att äta lunch. När vi satt där och åt varsin hamburgare kände jag en enorm känsla av frid och: "Nu mår jag bra!". Jag kan inte förklara varför, men det var så starkt. Även Fred sa att "hit måste vi tillbaka någon gång!".
Och så givetvis den kvällen när jag gick upp på scenen till Antonis Remos och räckte fram en blomma, varpå han slog armen om min midja och höll mig kvar medan han sjöng klart sången ... suck!
Karin
som givetvis inte nämner Karpathos eftersom allting där är speciellt och det är svårt att välja ...
