Så här ska texten inte se ut. Vet inte varför indragningar inte fungerar, och varför rubriken inte går att få rakt över texten.
I skuggan av en benjaminfikus Juni -26.
Solguden är på strålande humör när vi går för att äta lunch. Tillsammans med vännen Anki slår vi oss ner vid ett av borden under det stora trädet som omfamnar tavernan och skänker behaglig skugga: termometern visar på 28 grader. Jag kikar ut över havet där solkatter leker, och ner mot hamnen där segelbåtar ligger på rad.
Just som vi beställt varsin toast dyker åtta greker upp: två män och sex kvinnor som snabbt möblerar om - två bord blir ett.
Deras kläder skvallrar att dom kommit direkt från stranden. En av männen sätter sig en bit från bordet och med kniv börjar öppna små snäckor som han har i en plastmugg med vatten.
Det dröjer inte länge förrän det står meze öl ouzo och tsiporo på bordet.
När mannen med snäckorna satt sig vid bordet pressar han citron över “köttet” från snäckorna och bjuder sen runt fatet.
Efter en stund ser jag hur en av kvinnorna tänder en cigarill samtidigt som en annan kvinna suger på en e-cigarett. Förvånat ser jag hur en tredje kvinna stoppar en stor cigarr i munnen och låter den sen hänga i ena mungipan - utan att tända den. Det visar sig sen inte vara någon cigarr.
-Det är ett rör som är öppen i båda ändar, säger min man efter att ha gått förbi bordet? 😳
Det är både fascinerande och underhållande att se greker äta. Nya fat och flaskor ställs fram - skulle behövt ett tredje bord. Det klingar i glasen, man pratar med VERSALER och med händer, samtidigt som fat och flaskor skickas runt.
Vi sitter på första parkett och kan inte låta bli att beställa en flaska retsina. När vi sen anar att den grekiska lunchen börja närma sig slutet kommer ytterligare ett fat, nu med bjud-kakor. Av erfarenhet vet jag att greker äter mycket och länge. Hur länge de här gänget åt vet jag inte. Däremot vet jag att vår lunch tog närmare tre timmar - inklusive flaskan med retsina.
En fiskare här på ön berättar senare att de små snäckorna är skålsnäckor och heter Petalides på grekiska, och att dom suger sig fast vid stenar och klippor i vattenbrynet. Äts gärna som meze: råa med lite pressad citron och ett glas ouzo.