För några veckor sen köpte jag en hel vattenmelon, något jag inte brukar göra. Den var liten - betydligt mindre än ett bowlingklot. Luktade och knackade lätt på den som jag sett andra göra innan jag lade den på vågen. Exakt ett kilo. Tyvärr visade den sig vara omogen, inuti mer vit än röd och smaklös.
Jag tänker: hur många gånger har jag inte sett, ofta en man, med 4- 5 kilo vattenmelon i famnen: sniffa, klämma, knacka och lyssna.
Förra veckan var det extrapris på mini-vattenmelon. I samma ögonblick jag såg annonsen flög tankarna till Grekland: oliver fetaost vattenmelon retsina - vinguden Dionysos gåva till människan.
Innan jag gick till affären klev jag in på Facebook; en mogen vattenmelon ska kännas tung för sin storlek och ha en mörkgul fläck på undersidan. Skalet ska vara matt och ha sockerärr vilket betyder att den är extra söt. Knacka lätt på melonen, som du knackar på en dörr, ljudet ska vara djupt och ihåligt, är det stumt och platt är den är omogen.
Kanske har jag otur när jag tänker …hur vet jag att vattenmelonen känns tung för sin storlek. Och hur lätt dörrknackning …dom enda som knackar på vår dörr är barn (påsk halloween majblommor) då med en blygsam knackning. Annars använder folk dörrkläppen som sitter runt ett lejonhuvud i mässing, och det ljudet kan jag intyga är varken djupt och ihåligt eller stumt och platt, utan låter mer som om någon försöker slå in dörren.
På väg ut från affären med min mini-melon ringer min man
- Kan du köpa två avokado, men se till att dom är mogna.
- Tyvärr, jag är redan på väg hem.
