PO: Sedan när är det OK att rikta dödshot (inkl. hypotetiska/villkorade sådana) mot andra medlemmar i Kalimeraforumet?
Janne:?
Admirala och andra: Det är oerhört intressant med en diskussion där vi inte bara
talar om kulturskillnader, utan också
visar dem. Kanske gjorde det några besvikna att de forskningssammanställningar som Admirala först hänvisade till faktiskt finns?
Här kommer en längre argumentation som den som orkar kan läsa.
I Sverige (till skillnad från många andra länder) finns en hel del diskussionsämnen som är "socialt förbjudna", och dessutom stängda inom ett visst språkbruk och förutbestämt fokus som gör att det inte är möjligt att föra en saklig diskussion utan att automatiskt få rollen av oansvarig potentiell barnamördare, rasist, fundamentalist, hortorsk eller vad som nu kan vara fallet...
Problemet är att det tycks råda förvirring kring betgreppen orsak och verkan. Man bör - ex v innan man uttalar någon slags dödshot - betänka följande:
Vad som uppfattas som en orsak till något annat är i mångt och mycket ett godtyckligt val. I själva verket kunde man säga att allt som är ett nödvändigt villkor för någonting annat är en "orsak" till detta "andra".
Att alkohol, i aldrig så liten mängd, sätter ned både psykiska och fysiska förmågor är helt klart. Så länge man håller sig till denna enda aspekt verkar det givet att alla länder borde ha en absolut nollgräns. Enligt samma logik borde vi också göra likadant med alla andra faktorer som vi vet ökar risken för olyckor och som samtidigt inte är livsnödvändiga. Om vi exempelvis skulle begränsa hastigheten till 30 km/h på alla vägar skulle vi också rädda liv. Om vi krävde besiktning av alla bilar engång i månaden skulle också det öka säkerheten. Om vi införde fängelsestraff för att inte ha på sig säkerhetsbälte i bilen skulle vi också rädda många liv. Om inga barn fick vistas utomhus skulle heller inget barn bli påkört.
Varför gör vi inte detta? Den som inte tycker att vi borde göra allt detta skulle kunna anklagas för att avsiktligt hålla olycksstatistiken uppe. Varför är man inte beredd att köra 30, besikta oftare och hålla barnen inomhus ifall det räddar liv?
Svårigheten handlar om hur man ska vikta den ena "orsaken" i förhållande till den andra. I själva verket kan man med fog hävda att den enskilt viktigaste förklarande faktorn för olyckor är det personliga förhållningssättet till trafiken och det egna körbeteendet. Dessa två förklarar med all sannolikhet en överväldigande del av variansen i trafikolyckor. INTE alkoholhalt i blodet inom spannet 0,0 - 0,4 promille.
Eller, för att illustrera poängen: För min del skulle jag t ex hellre på en serpentinväg i en gammal buss hellre åka med en genomsnittlig svensk busschaufför som druckit ett glas vin på restaurangen än en spiknykter genomsnittlig grekisk busschaufför. Varför? Jo för att attityd och beteende i trafiken förklarar skillnaderna i olyckor mycket mer...
Vad jag försöker säga är att frågan om promillegräns inte är så enkel att den följer konceptet "allt som leder till högre risk måste undvikas". Att acceptera en sådan princip skulle ha orimliga följder. Vilken aspekt av problemkomplexet man sedan i ett visst sammanhang väljer att fokusera på bestäms till stor del av kultur och tid - inte av vetenskap eller något slags "sunt förnuft".
Admiralas inlägg är både intressant och relevant. Modigt att ta upp frågan i ett svenskt forum.
Admirala: Kanske du inte hade klart för dig vilka åsikter som är "förbjudna" i svenk offentlig och halvoffentlig debatt. Antar att du inte hade väntat dig att få ett svar som handlar om att få en yxa i huvudet...