Första Greklandsresan var som för så många till Rhodos 1984, bjuden en påsklovsvecka i mars (REGNIG) av min fd svärmor, ett följe på inalles 11personer med barn..Ingen semester precis
och Rhodos gav inget större intryck..
1992 åkte dåvarande maken och jag på en kombinationsresa till Patmos och Samos, och precis som Inkfish skrev om Symi så blev jag TOTALT, HANDLÖST FÖRÄLSKAD i Patmos. Ankomsten med båten till hamnen i Skala i den ljumna kvällen var det häftigaste jag upplevt ! Klostret på klippan högt uppe i Chora och den fantastiska inkvarteringen på hotel Skala...Jag blir fortfarande varm när jag tänker på den kvällen.DÄR väcktes en livslång kärlek till Grekland!
När jag klev ner på plattan på flygplatsen i Pythagorion kändes det också så speciellt, precis som om jag varit där förr!! Skratta inte nu men detta skrev jag efter den Greklandsvistelsen i min lilla bok.. Ser väldigt fånigt ut idag när jag läser det, men jag delar gärna med mig av "tramset" många har säkert känt något liknande
Här har jag varit….
Jag kliver ner på grekisk mark
nedanför planets dörr.
Och känslan är så väldigt stark!
- Här har jag varit förr!!!
Den fyller mig från topp till tå
känslan av en frid.
En röst jag hör som säger så:
- Du dröjde, det tog tid!
Vart tog du vägen lilla vän ?
Vi väntat på dig så.
När du nu åter kommit hem
du får ej från oss gå!
Jag säger att jag inte minns
vad som en gång har hänt.
Men känslan som inom mig finns
bär bud om vad jag känt.
Jag vill så gärna veta vad
som hänt i svunnen tid.
Det måste varit underbart,
för jag- jag känner frid.
Jag vet att jag har levat här
men inte hur och var.
En längtan har jag inombords
en längtan att bli kvar!
Nu har jag svårt att hålla mig för skratt när jag läser det, men det visar i alla fall att resan gjorde intryck!
Lissi -fortfarande lika förälskad