Pigadia med make och son

[Hasse]

För att glida lite snyggt ifrån Karpathos men förvisso inte ämnet. En kul liten stund uppdagades då vi återvände till vår nya favorit-ö Lesvos i fjol. Strax intill den oerhört trivsamma lilla staden Plomari (ja, ouzons huvudstad) ligger byn Agios Isisdoros med sin strand i världsklass. Där finns en taverna, Sunset som vi besökte förra gången, dvs. 2007. Självklart ville vi återse både byn och tavernan så vi stegade in där och tittade runt lite för att försöka få tillbaka minnesbilderna. Vi satte oss och försökte medvetet se upptagna ut med menyerna tills servitören vi ville träffa, skulle stanna till intill oss.

Honom hade vi pratat mycket med den kvällen 2007 och även fått se hans lilla "vinkällare", ett skrubb-liknande utrymme med c:a 1,5 meter i takhöjd. Så dyker han upp, verkar stressad men vi ville absolut ställa frågan: "do you think you remember us"? Det dröjde inte 3 sekunder ens, innan HAN säger: "I think we have meat before, haven´t we"? Med det lite typiska dumstolta beteendet man (dvs. jag) kan ha ibland, ivrigt förväntandes en otrolig reaktion så kan man lugnt säga att det var just detta igenkännande de är så otroliga på som han visade upp, helt coolt.

Numera var han högsta hönset på tavernan, vinkällaren var kvar och den hade jag inget intresse av att se igen (jag sa det inte till honom). Han var lite stressad, tog vår beställning och jobbade vidare med sitt. Vi pratade lite till senare, när vi skulle lämna och återvända till hotellet i Plomari. Det räckte, vi var igenkända och kan tänka oss ett besök igen vilket år som helst.


/ Hasse

[karinafp]

Ursprungligen postat av Kalimera

Så han är inte kock där längre?

Nej, tyvärr. Det betyder också att ingen längre eldar i vedugnen och ordnar långkok, om inte någon av de yngre har lust att lära sig den konsten.

[karinafp]

Vi tänkte ta en tur till Olympos, och i onsdags kväll gick vi ner till hamnen för att studera avgångstiderna. Misstänkte att vi inte skulle hinna med hotellfrukosten så vi tänkte boka biljetter och förbereda oss för frukost på rummet. "I morgon har vi bara 20 platser bokade, så ni slipper trängas!" sa damen. Vi diskuterade en stund och bestämde oss. Förr var det bara att langa upp pengarna och köpa biljetter. Nu ville de ha en emailadress att skicka bokningen till samt efternamn, förnamn, kön, nationalitet och födelsedatum på alla tre. Så efter litet tryckande på mobilen kunde vi skicka David att inhandla frukostattiraljer på vägen hem medan Fred och jag gick till Agnadi för kvällsfika. Nja ... det blev en Mai Tai för mig, men Fred tog en frappe. Snart plingade det i mobilen med bekräftandet av bokningen.

Torsdag morgon steg vi upp tidigt och åt frukost eftersom vi skulle vara vid båten kvart över åtta och hotellfrukosten börjar serveras klockan åtta. Kvällen innan hade de bilfria gatorna i centrum varit fyllda av lekande barn; nu var det helt annorlunda. Några enstaka personer satt med sitt morgonkaffe, annars var det tomt och väldigt tyst.

Båtresan var som vanligt lång och innehållslös. De andra passagerarna var en tysk gruppresa med reseledare, och i bussen upp till Olympos berättade han Karpathos och Olympos historia. På tyska. Både Fred och jag förundrades över hur mycket vi faktiskt förstod. Fast det är klart, lite förkunskaper kan ju ha hjälpt till ...

Bilvägen till Olympos har orsakat förändringar i byn. För det första kan bussen inte köra så långt fram som tidigare på grund av alla parkeringsplatser ... och för det andra kändes det lugnare att gå in i byn. Eftersom man nu inte måste få in dagens hela försäljning under fyra timmar var det inte samma gatlopp mellan försäljarna som under tidigare besök. Vi kunde gå i lugnare takt och prata med folk. Vårt främsta mål med besöket var att få tag på två nya badrumsmattor då de gamla börjar bli slitna. Köpte en knuten och en vävd. Eftersom jag väver själv hade vi ett trevligt samtal om vävstolar och tekniker.

Lunchen intogs på Blue Garden. Nikos har varit tvungen att anpassa sig till turismen och har numera både moussaka och gyros på menyn. Men han frågade om vi ville äta traditionellt grekiskt eller turistiskt, och då vi självklart valde traditionellt föreslog han olika små rätter till en pikilia, så vi fick välja de vi ville ha. Kanongott. Sen gick vi runt och handlade lite småsaker, ett par örhängen, några kryddpåsar och en snidad uggla i olivträ till Davids samling.
Tog som vanligt varsin glass i väntan på bussen. Sofia och papegojan Marco som kunde säga "Kalimera" såg vi inte till. Men Maria har en grå jako vid namn Coco som inte kan säga någonting. Men han klickar och visslar och retas med katterna. Nere i Diafani satt vi en stund i skuggan av en tamarisk och tittade på alla som badade. Massor av barn som hoppade från bryggan. Sen tog vi varsin kaffe innan det var dags att äntra båten och åka hem.

Jag hade glömt hur mycket trappor det fanns i Olympos, och när vi äntligen var framme i Pigadia hade jag så ont i ryggen att jag inte kunde gå rak. Stapplade in på första bästa apotek och bad om det starkaste smärtstillande hon kunde ge mig. Fick en förpackning med 1000 mgs paracetamoltabletter. Vi hade tänkt ta oss hem till hotellet och fräscha upp oss innan vi gick ut för att äta middag, men Fred sa att jag omöjligt skulle klara av det och att vi i stället kunde ta en tidig middag och en hemmakväll på det. Motvilligt gav jag med mig. Vi hade ju tänkt att fortsätta till Asteri och höra Vasilis sjunga efter middagen! Men jag måste se mig besegrad. Vasilis hörde vi förra torsdagen och stället var fullsatt, så två personer mer eller mindre kan inte spela någon större roll. Det kommer en torsdag nästa vecka också. Vi satte oss på det närmaste stället, den italienska restaurangen Al Porto och tog varsin pizza. Och jag tog en värktablett.

Stapplade upp till hotellet och möttes av Popi, frukostvärdinnan och receptionisten som stod där som de tre nornorna och sa: "Där är ni ju! Var har ni varit? Ni kom inte till frukosten i morse och vi har varit oroliga!" Vi berättade vad vi hade gjort, och kände oss lite skamsna över att vi inte hade sagt att vi skulle vara borta. Men vem kunde tro att de hade sån koll på oss?
Kom äntligen upp på rummet och kunde duscha och varva ner. Men vi var så trötta att vi släckte redan halv elva. Tror inte jag har lagt mig så tidigt sedan jag gick i pension för fem år sedan.

I morse när vi väntade på hissen för att åka ner till frukosten mötte vi städerskan: "VAR var ni igår?"

Karin
tydligen saknad

[Catlady]

Tack, Karin!
Ja, man brukade känna sig smått "attackerad" i början av byn, skönt att det lugnat ner sig lite. Bilvägen är verkligen väldigt vacker (och för en sjösjukt lagd person som jag helt underbar ).
Grekiska hotell anställda har oftast "stenkoll" på sina gäster, framförallt återvändare. Upptäckt det själva så vi säger alltid till när vi ska vara borta länge. Glömde det en gång på Kreta, då fick vi höra att de nästan varit på väg till polisen för att efterlysa oss...... ok, då var vi borta över natten efter ett hastigt beslut.

Ha det fortsatt härligt på fina Karpathos!

Catlady 🐈

[pelagia]

Ursprungligen postat av karinafp

Nej, Evi har inte varit här på många år. Utemöblerna är av trä och mycket tunga och stadiga. Förmodligen blev Popi trött på att hämta upp sängarna från poolen när de hade blåst ner. Balkongborden är också stadigare. Jag minns ett år när vårt bord blåste ner på gatan och landade mitt framför fötterna på en kvinna som gick nedanför. Det kunde ha gått riktigt illa ...
Duschdraperierna är desamma. Förhoppningsvis blir badrummen nästa uppgraderingsprojekt. Köksutrustningen är också densamma fast nu har vi fått en vattenkokare så vi kan göra te och snabbkaffe utan att behöva använda kastrullen.
Internet fungerar perfekt, snabbt och starkt. Jag pratade med Manolis om det igår, om hur han skaffade en förstärkare och satte upp utanför vårt rum så Fred kunde jobba. Ibland blev förstärkaren överhettad. Då tog vi ur den och lade in den i kylskåpet en stund ... sen satte vi tillbaka den och Fred kunde återgå till jobbet. "Jo, men då var jag tvungen att dra ledningarna själv", sa Manolis. "Nu betalar jag 2 000 för att någon annan ska göra det."
Trafiken stör oss inte alls. Det hörs någon enstaka motorcykel eller någon ungdom med högtalaren på max i bilen, men det är sällan och de åker ju snabbt förbi.
Det mesta är sig likt, som väl är. Ha det så skönt när ni kommer ner!

Karin

Takk Karin for interessant informasjon. Vi var sist på Regina i 2022, og da var Evi der. Vi var der med hele familien (3 rom) og alle reagerte vi på trafikkbråket, og Manolis hadde klaget på dette til myndighetene - uten respons. Men kanskje noe etterhvert har skjedd.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av karinafp

Nej, tyvärr. Det betyder också att ingen längre eldar i vedugnen och ordnar långkok, om inte någon av de yngre har lust att lära sig den konsten.

Verkligen synd!

[Kalimera]

Ursprungligen postat av karinafp

Eftersom man nu inte måste få in dagens hela försäljning under fyra timmar var det inte samma gatlopp mellan försäljarna som under tidigare besök. Vi kunde gå i lugnare takt och prata med folk.

Det är ju väldigt positivt!

Ursprungligen postat av karinafp

Fick en förpackning med 1000 mgs paracetamoltabletter.

Visste inte att det fanns så starka!

[Getpinglan]

Hej Karin!

Tack för ett underbart inlägg om turen till Olymbos! Fint att få uppdatering. Vi är många som varit där (bara) en gång, men är man nästan Karpathos-bor som ni verkar vara förstår jag att ni vill följa utvecklingen i Olympos och självklart förnya era badrumsmattor. Vilka perfekta souvenirer (alltid få sätta sin fot på något grekiskt varje dag) och vad bra du har specialistkunskaper i vävning så du vet hur fina ullmattor som tillverkas. Missade det när vi var där. Kommer dock ihåg hur vackert upphängda mattorna var i början av byn.

Tråkigt att trapporna gav dig problem. Igenkänning på det också. Byarna är ju inte slätstrukna liksom, vilket bara vissa kroppsdelar önskar.

Ha det fortsatt fint! 🇬🇷💙🧿

/Getpinglan
🐐🛎️

[karinafp]

Ursprungligen postat av Kalimera

Visste inte att det fanns så starka!

Jodå, men i Sverige är de receptbelagda.

[karinafp]

Regina har blivit vårt hemmahotell av flera anledningar. Läget är centralt och bra. Vi är inga typiska strandmänniskor som ligger och lapar sol hela dagarna. En halv dag max klarar vi av. Då går vi hellre runt och upptäcker saker och träffar människor. Det är ett enkelt hotell med en del brister och jag vet inte hur länge vi kommer att klara av backarna upp. Men i mina ögon är det tre saker som gör Regina unikt.

- Vår stora balkong. På morgonen älskar jag att att dra undan gardinerna och gå ut på balkongen, känna hur vinden blåser och se vart vågorna går. Se hur molnen ligger som ett duntäcke över bergen. Den fantastiska utsikten över staden och hela bukten. Att se båtarna komma och gå. Det har varit en massa trafik med cementbåt efter cementbåt. Många nya hotell byggs runt om på ön.
Alldeles nedanför ligger en av stadens kyrkor, med en stor gårdsplan där några pojkar brukar spela fotboll. Uppe på taket kan vi se fyra bortsparkade bollar, som lär få ligga kvar tills nästa gång fönsterkarmarna ska målas. En av de första dagarna vi var här i år såg vi en man som vitmenade kyrkmuren inklusive halva trädens stammar och halva lyktstolparna. Några dagar senare hängde man upp vimplar och bil efter bil kom och släppte av inte mindre än sju präster! Jag visste inte att det fanns så många präster på ön. Folk samlades och vi kunde höra gudstjänsten från balkongen. Fred har en bok över ortodoxa högtider och kunde meddela att det var apostlarna Petrus och Paulus som man firade, lämpligt nog i Apostlakyrkan. Firandet pågick i två dagar. Sen blev det lugnt igen. Bara någon enstaka klockringning hörs ibland.

Vi sitter ofta på balkongen, dricker vårt förmiddagskaffe, tittar på trafiken och studerar aktiviteterna nere på stan. På kvällen när vi kommit hem sitter vi därute med ett glas av något kallt, summerar dagen och varvar ner.

- Poolen. Regina har en ordentligt stor, rektangulär pool där vi kan simma längder. Vi är först nere på morgonen så vi hinner simma våra varv innan barnfamiljerna kommer. Första veckan blev det 20 längder, sedan ökade vi med tio i taget och nu simmar vi 70 längder. Det känns som en bra början på dagen.

- Familjen. Vi har ju följt familjen i 22 år vid det här laget. Jag minns när de två blivande svärmödrarna satt i flera dagar och knöt små godispåsar inför bröllopet mellan Rita och Manolis. Jag minns året när Manolis skickade ett mail och bad om ursäkt för att han inte kunnat ta adjö av oss när vi åkte, för han var på Rhodos och var med när Rita födde deras första son ... Nästa år hade vi med oss en present till sonen, och fick veta att ett till barn var på väg. Jag hade en stickning med mig, så jag gick ner på stan och köpte ett nystan gult garn och hann precis sticka en liten tröja och en mössa till nästa son innan vi åkte hem. Året när tredje barnet föddes, en dotter, var vi inte nere men året därpå var vi här och blev bjudna på ettårskalaset. Det är så mysigt att komma in på hotellet när hela familjen sitter samlad i tv-hörnan och vi stannar och småpratar en stund. Det känns som att komma hem. Regina har blivit vårt Karpathoshem.

Karin
som saknar David som åkte hem i torsdags vilket också betyder att det snart är dags för även oss att åka ...

[Fältjäntan]

Förstår att ni trivs. Att ha känt familjen på hotellet i 22 år gör ju att det blir familjekänsla. Vi har ju irrat runt på en massa öar och gillat det men åldern börjar ta ut sin rätt och det kanske är dags att hitta en plats att återvända till och göra till ett "andra hem".
Kerstin