Hanteringen av döda

[inkfish]

Ja, för att anspela på John Ajvide Lindqvists romantitel då...

Jag förstår att man gräver upp sina döda på de grekiska öarna. På en ö är markytan begränsad, öar skulle helt och hållet bli kyrkogårdar om man skulle vänta ut naturens gång i stället för skynda på processen genom att gräva upp ben och göra ny plats efter ett antal år.

Och på många kyrkogårdar har jag också sett små hus, skåp osv där man med värdighet tagit hand om det man grävt upp. Där har funnits boxar med namn och årtal, däri vilar kvarlevor efter kära anhöriga.

Därför blev jag lite chockad när jag nu för första gången stötte på motsatsen på en kyrkogård på Karpathos. Där låg ben i öppen dager. Luckor som skulle slutit till skåp stod prydligt travade på marken, de hade alltså inte rasade ned. Men i hyllorna stod inte bara boxar med namn - där låg också slarvigt svepta skelett



När jag frågade öbor om det varierade svaren från "Om vi gräver upp människor som vars identitet vi inte känner till, vad ska vi göra?" till "Så där gör en del som verkligen skiter i sina anhöriga, jag har själv sett liknande på andra kyrkogårdar än den du varit på".

Har ni stött på det här någonstans? Det lämnar mig inte riktigt ifred