Hur träffades du och Grekland?

[Assar]

Jag var, som många andra, först på Rhodos, redan 1978. Det var då ganska genuint och som 23-åring var jag och min syster förtjust i all uppvaktning av unga greker.

Blev omedelbart tagen av Grekland. Till saken hörde också att jag på jobbet hade en hel del kontakter med med invandrade greker och på den tiden var militärjuntan och Theodorakis i färskt minne.

Det tog dock ända till 1986 innan jag åkte tillbaka igen. Då på runtur i bil på Kreta som då endast var exploaterat runt Heriaklion och Rethimnion.

1990 åkte jag tillbaka till Kreta, då till Agios Nikolaos med två-årig dotter.

Trots min passion för Grekland tog det av någon outgrundling anledning ända till 1999 innan jag återvände, till Parga tidigt i maj, med man och dotter. Jag minns mest doften av citronträden. Dagsturerna till Korfu, Lefkas och omgivningarna i norra Grekland.

Efter det dess var jag helt fast. Sommaren 2000 var kall och regnig och jag och min då 12-åriga dotter åkte till Lefkas. Aldrig har någon har någon semesterresa varit mera minnesvärd. Perfekt väder och fantasiska utflykter, bl a till Lefkas västkust.

Sedan dess har vi varit i Grekland varje september. På Kreta igen, på Kalymnos, Naxos, Samos, Skopelos och Karpathos och och några öar till.
Har haft med mig mamma, syster och framför allt min vänninna med barn.

Jag längtar nästan alltid till Grekland, så fort jag kommer hem och hela vintern.

Tänker ofta - vart ska jag åka nästa gång - till vilka öar - vem följer med - och när åker vi?

Visst är det lite märkligt?
Har varit i många länder under tiden sen jag började åka till Grekland - Italiten, Spanien, Kroatien, Tjeckien mm - men där funderar jag aldrig när jag ska återvända - men den ständiga frågan är - när ska jag åka till Grekland igen och vart?

Är det flera som känner som jag? och varför?

[MjW]

Jag föddes där

[laero]

Kul tråd detta, har inte sett den innan, kanske beroende på att vi var i Grekland när den startades i juli.
Min första träff med Grekland var sommaren 1986. Hustrun och jag skulle göra första sommarsemestern tillsammans och båtluffning i Grekland var på modet.
På den tiden var vi (ganska) unga och (definitivt) dumma, det enda som gällde var att komma ner billigt. Åkte alltså ner med bussresa via Brindisi - Patras - Aten. En tur och returresa vi sent ska glömma och definitivt aldrig göra om.
Men hursomhelst, väl framme bordades båt till Sifnos, där vi trodde att kompisar eventuellt befann sig. Detta var ju före mobiltelefonens tid så vi visste inte säkert, men när vi landsteg så stod de faktiskt på kajen och inväntade båten de trodde att vi kanske kunde komma med.
Sifnos blev en aha-upplevelse utöver det vanliga. Kulturen, maten, människorna, prisläget, naturen, klimatet, kvällarna ... allt var något helt annat än vad vi upplevt tidigare.
Sedan dess har Sifnos en speciell plats i hjärtat trots att vi aldrig kommit tillbaka dit. Öluffen fortsatte till Paros och sedan Samos innan bussen tog oss hem 3 veckor senare.
Efter det har vi återkommit med ojämna mellanrum ... MED FLYG.

/Lars & Inger