Kackerlacksbesök

[Janet]

Ursprungligen postat av Kalimera

När jag var i Thailand en vinter hade jag en "nära-döden-upplevelse" med kackerlackor. Det är en lång historia, kort kan jag bara säga att det slutade med att hela sängen var full med kackerlackor. Det var fruktansvärt!

Återupplivar en gammal tråd nu när kackerlackorna är på tapeten i forumet igen.
Snälla Janne, kan du inte dra den långa historien?
Det är fascinerande och lagom otäckt att höra andras kackis-historier, tycker ni inte?

/Janet som peppar, peppar, sluppit dem i sängen hittills

[Zorba-SWE]

Tjena fan
Jag har spenderat ett antal månader i Greklands hufvudstad av olika anledningar. I vilket fall skulle jag vilja dela med mig av min historia av dessa hårdhudade, bruna varelser.
Jag vill bara nämna att jag har respekt för kackerlackor, de har en otrolig överlevnadsförmåga, och är tillsammans med skorpionen den enda varelsen som skulle överleva ett tredje världskrig.

I vilket fall så var det en 39-gradig natt i Aten, skulle tippa på att det var i slutet av juli. I huset fanns två katter som var anställda att hålla huset rent från ohyra. Synd för mig bara att dessa två väktare hade snugglat upp med husets värdinna i hennes säng.

För att komma fram till poängen: jag hade precis slumrat till i min bädd, helt naken förutom ett par boxershorts (betänk att celsius hade mätt graderna till trettionio). Först tror jag att jag inbillar mig eller alternativt svättat ymnigt när jag känner något "rinna" över min mage. Jag viftar bort det och försöker återgå till sömn. Tio sekunder senare känner jag att något kryper över min hals, kilar vidare över min högra kind för att avsluta över kudden. Jag tänder då taklamparn och ser det. En decimeter från mitt ansikte sitter (står?) en ljusbrun kackerlacka, och jag lovar att han TITTAR mig rakt i ögonen. Samtidigt ger han ifrån sig ett ljud som hade gjort H.P Lovecraft hård i brallan. Jag må vara sen ibland, men i detta läget sträcker jag mig efter min 4-euro DIPLOMAT-toffla för att krossa den lille jäveln rent ut sagt.

Kackerlackan är inte direkt dum inser jag, då han kilar under en liten förvaringskista, samtidigt som min DIPLOMAT-toffla missar med ca en sekund. Jag inser nu att det inte är en vanlig insekt jag har att göra med, jag tror mig nämligen ha anat en aning intelligens och ironi i denna lilla varelses ögon. Det finns inte en chans att jag tänker släcka lampan och försöka somna om med denna blodtörstiga best väntandes en meter från mitt ansikte. Jag tänker alltså vänta ut den. Jag väntar och väntar. Efter ca 10 minuter orkar jag inte längre, utan lyfter helt enkelt på kistan med vänster hand samtidigt som jag måttar med högern (som alltjämt håller DIPLOMAT-tofflan i ett handfast grepp) för att krossa den lille invaderande inkräktaren.

Det är detta som förbluffar mig. Han tar en annan väg än vad som är närmast till dörren, han lurar mig och löper fortare än Carl Lewis längs väggen och ut genom dörren, till balkongen. Jag stänger fort som fan dörren och inser att AC ibland är bättre än vanlig luft.

Sensmoralen är alltså att inte underskatta dessa djur. Vi må ha sänt folk till månen och uppfunnit SodaStreamern, men kackerlackan kommer finnas kvar långt efter vårt apfolk har sänt sitt sista SMS på denna planet.

[Lillis]

Nu när jag läst om alla dessa måttligt otrevliga djur måste jag ju bara skriva,jag med. Min f.d svärmor hade köpt presenter med sig till mig när hon varit utomlands. När hon packade upp väskan med presenter kröp en stooor kackerlacka ut ur den!! Så visst klarar dom rackarna kyla! För visst e det kallt på planen där bagaget ligger?? Har fårr det för mig iallaf. För en gång hade min acetonflaska inköpt på Korfu SMÄLLT BORT i väskan på flyget!! Men det är en annan historia. Back to kackerlackor!

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Janet

Snälla Janne, kan du inte dra den långa historien?

Okej, här kommer den korta långversion.

Jag och Camilla hade rest i Indien några månader och efter det öluffat i Thailand en månad då vi kom till Phuket där vi skulle möta några vänner. Vi överraskade dem på deras hotell när de kom med transferbussen. (De blev en aning chockade, inte bara för att vi satt där, mest för att jag hade gått ner 10 kilo under resan och haltade svårt efter att jag trampat på den död korall. Jag hade opererat foten på ett litet ”sjukhus”. Utan bedövning. Det gjorde jävulsk ont!) Vi följde med dem upp på rummet, babblade som tokar, vi hade ju inte setts på evigheter. De hade med sig svenskt godis och svenska tidningar. Fatta hur glada vi blev!

Nästa dag åkte jag och Camilla till Phi Phi Island. Vi ville att våra vänner skulle få vara i ifred den första veckan. (Vi åkte tillbaka senare och fick en vecka tillsammans.) På Phi Phi Island bodde vi på en strand en bit från byn. Billigt är bara förnamnet. Rummet var enkelt, en gjuten säng mitten, en toalett med ett hål i golvet (man fick spola genom att hälla vatten från en hink), en fläkt som bara fungerade mellan 22.00 och midnatt. (Vi hade bara elektricitet två timmar per dygn. Jag sa ju att det var billigt. )

Innan ljuset föll såg vi att de fanns massor med kackerlackor på den äckliga toaletten. Vi skrämde dem så gott vi kunde, gjorde vår ”toalett” och hoppades att kackerlackorna skulle stanna på toan hela natten. Camilla bad en bön till Zeus att hon inte skulle behöva gå på toa förrän morgon därpå. När elen kom tände vi lampa och fläkt och läste lite ur våra böcker. Camilla somnade efter någon timme, hon var ruggigt trött eftersom hon var tvungen att bära även min ryggsäck, jag var ju skadad. Då kom jag på att vi hade fått tidningar hemifrån. Jag la alla tidningar på golvet, alla utom en som jag skulle läsa.

Det var en fröjd att läsa svenska nyheter efter lång tid på resande fot. När jag läst färdigt den första ville jag läsa en till. Jag slängde tidningen på golvet och sträckte handen ner mot golvet där jag lagt de andra tidningarna. Jag kände något som kittlade mig på handen, men tänkte inte på vad det kunde vara. Jag tog tag i tidningen med tummen och pekfingret och lyfte upp den mot sängen. Då såg jag att det kryllade av kackerlackor på tidningen och på handen. Sekunden efter gick jag av skräck in i en fas av slow motion. I ett läge som detta finns det två saker man kan göra: släppa tidningen eller ta upp den. Jag gjorde det sistnämnda. I slow motion såg jag tidningen med alla kackerlackor lyftas upp mot sängen, när tidningen var över mig ramlade en kackerlacka ner på mig. Då fick jag panik på riktigt och slängde tidningen upp i luften samtidigt som jag skrek rakt ut. Jag såg tidningen – fortfarande i slow motion – sakta dala ner mot Camilla, en Camilla som vaknade upp skrikandes: Va ede, va ede , va ede! Kackerlackor skrek jag! Det hade jag inte behövt göra, hon såg dem, de låg över henne och i hennes säng. Som om inte det vore nog släcktes lampan, våra två timmars elranson var slut.

Nästa dag flyttade vi.

Det var den korta varianten. Den långa spar jag till mina memoarer.

[Eva L]

Oj vilken läskig historia. Den ska jag be dottern läsa. Hon avskyr kackisar efter sina år i Grekland.

Eva

[Janet]

Hoho, en väldigt bra historia som skänkte ett leende, en tanke om att rata dunderbilliga rum och definitivt skulle ha gett mig en rysning om det inte hade varit så fruktansvärt varmt i lägenheten.

Och vad gäller kackerlackan i Aten, den är nästan värd en film. Kackerlackorna mobiliserar för anfall, eller något sådant.