Möten i Monsunen

[Kalimera]

Herregud, är det 10 år sedan!

[Arne]

Möten i monsunen

Del två. Om att sitta takterrass i Rethymno.

Nu till en aktuell person, Wardakis, (Gunilla) åker till Kreta den 15 Januari. Suck!
Vi själva får vänta till den 3 April för vår månadslånga vistelse på ön. Gunilla stannar åtminstone i fyra månader, och det gör att vi kan sammanträffa på ön nu i vår.
Senast vi sågs åt vi gemensam middag i Chania på den förträffliga musiktavernan Semiramis i gamla staden.

Vi kommer troligen även att träffa Kikh (Kickie) som sedan ett par år tillbaka lever och verkar som försteman i en juvelerarbutik i centrala Chania. Vi har som tradition att medbringa Kalles Caviar samt flugspiraler när vi far till Chania. Såväl Caviar som flugfångarna är omåttligt uppskattade.

Men, vi längtar till Calle och Gits fina takterrass i centrala Rethymno. Förra året medbringade vi livskraftiga rabarberplantor att planteras på sagda altan. Plantorna tog vi från våra egna monstruöst stora rabarberstånd hemma på tomten. Rabarberna planterads med kärlek och omsorg i krukor samt vårdades ömt. Dock sprack hela konceptet enär husets kattor använde krukorna som kisslådor. Rabarberna tynade därav bort och dog innan hösten hann komma.

På den här terrassen har Birgitta suttit och väntat medan Arne tillsammans med grekisk musiker och Calle givit sig ut till lokal musikaffär att inhandla ett stycke prima kvalitetsbouzooki för ett par år sedan. Hur han fick hem instrumentet med flyget, ja det är en helt annan historia…

Det är ändå samvaron på terrassen vi minns allra mest. Där har vi förutom Calle och Git även vid ett flertal tillfällen träffat Phia och Tony från Högdalen. (Anastasia) Att missa Phia i Rethymno måste ändå vara hart när omöjligt, hon har ju besökt staden 21 gånger. Vi har därtill vid ett par tillfällen blivit inviterade hem till Phia och Tony i deras hem i Högdalen för goda middagar. Vi kommer säkerligen att sitta takterrass tillsammans med Phia och Tony framöver också, men dock ej nu i vår då vi reser till Kreta så tidigt.

Arne och Birgitta

[Arne]

Del tre.
Våra närboende Kalimeravänner.

Vi drog igång den första Kalimerafesten år 1999 här i Umeå. Vid den träffen var vi inalles sex personer. Vi två, Eva.L med dotter Rebecca samt familjen Sundell, Janérik och Maria. Vi rymdes gott runt bordet i vardagsrummet. Under åren har det blivit många lokala Kalimeraträffar i Umeå hemma hos oss. Efter hand utökades deltagarantalet med grekvänner och vi fick då ta villasamfällighetens festlokal i anspråk för att rymma alla. Knytkalasprincipen har alltid varit legio.

När Eva.L med son o sonhustru arrangerade en fest fick hon också med ett antal umeåboende Greker som sannerligen värdesatte att de blev inbjudna. Ett härligt knytkalas med mycken sång, musik och dans.

De senaste åren har vi dock inte haft några Kalimeraträffar lokalt. Lite synd emellertid, men allt efter att deltagarantalet utökades kom det därmed att bliva ett tungt lass att dra för arrangören.

Även på plats i Grekland brukar vi stundtals sammanträffa med våra grannar från Umeå. Vi glömmer aldrig när vi en afton satt Taverna på Syros i lilla Kini tillsammans med paret Henekulls från Karlshamn. En taxi kom farande i sakta mak. ”Tjena” hörde vi från det nedvevade bilfönstret. Det var familjen Sundells som anlänt till byn.
Vips anordnades en hastigt påkommen och improviserad Kalimerafest på kvällen.

Första gången vi träffade Eva.L (i övärlden) var på Santorini vid Honeymoon Hotel, Perissa. Vi bodde alla tre på hotellet, och eftersom vi visste att Zanet samtidigt befann sig på ön, passade vi på att arrangera en Kalimerafest en kväll. Julia på Honeymoon ordnade en utsökt middag åt oss fyra.

Vi har därtill träffat Eva.L på lilla Fourni där vi alla tre bodde hos Toula Rooms. Vi var en kväll uppe på den lilla Tavernan ovanför torget att äta en god gemensam middag. Kan varmt rekommenders.

Mera om Fourni kommer framöver.

Arne och Birgitta

[Arne]

Möten i monsunen. Del fyra.

Vår vän Bosse (Bosse.W)

Vi har skrivit det många gånger tidigare, men det tål att upprepas;
Att öluffa i Grekland det giva oss energi samt vederkvickelse. Det ger oss frihet samt därtill ett sällsamt behagligt klimat parat med en uppsjö vänliga och spännande människomöten, och detta i samklang med den vackra och säregna naturen i kombination med alla dofterna av medelhavets kryddor.

Alla de kärvänliga kattorna, samt givetvis den goda maten och dryckerna.

Listan kunna förvisso göras hur lång som helst. Denna beskrivning håller säkerligen vår vän Bosse med om. Bosse har tillbringat många veckor i övärlden. Vi minns ej riktigt när vi träffades första gången. Det kan ha varit på resan med Blue Star Ferries mellan Pireus och Syros 2003.
Vi hade redan i arla morgonstund hunnit bekanta oss med Kalimeraaliaset ”Chris” på Arlanda utrikes.

Vi fyra umgicks under färjeturen till Syros där vi två och Chris klevo av och där Bosse fortsatte vidare till Naxos. Sedan dess har vi sammanträffat med Bosse vid många tillfällen och på olika öar. Ja, sånt händer när man älskar arkipelagen. Vi har träffats ett antal gånger på Naxos, på Kos och Patmos likaså.

En gång tog Bosse promenaden inne från Naxos Stad och hela vägen ut till Agia Anna. Vi spisade den kvällen gemensam middag på Gorgona i Agia Anna. Hem till staden tog Bosse dock bussen. Bosse bodde då vid Georgios Beach.

När vi en annan gång anlände till Patmos stod Bosse och väntade på oss vid färjans ankomst till hamnen.
Vi har ävenså sammanstrålat med Bosse på Kos, där vi alla tre bodde på samma hotell, Koala, i Kos stad. Kos som ö är nog ändock ett mera tveksamt resmål för såväl oss som Bosse. Den ön får nog mera anses vara en start- och landningsbana för våra resor i Dodekaneserna.

Även på Santorini, Honeymoon beach, har vi umgåtts med såväl Bosse som Inkan och Yeasou med fru. Familjen Marmin icke att förglömma. Vill man träffa Kalimeror är Honeymoon den perfekta mötespunkten.


Vi vet att Bosse nu provar andra mera fjärran resmål, men att han alltid återkommer till övärlden och därtill helst Naxos.

Vi ser med tillförsikt fram emot att ånyo få sammanträffa med Bosse under kommande äventyr i den grekiska övärlden.

Arne och Birgitta

[Arne]

Möten i monsunen. Del fem

Kalimerafest på Kalymnos 2003.

Via familjen Rasmus erhöllo vi information om att det skulle bli en träff på Kalymnos den 7 Juni. Datumet kom att passa oss förträffligt. Vi hade planerat Kos, Symi, Kzo, Tilos, Fourni samt Lipsi och därefter åter Kos inför hemresan fyra veckor senare.
Tilos fick vi saka bort för att i stället lägga in Kalymnos innan Fourni i stället.

Efter en rekordlång färjetur från Kzo nådde vi slutligen Kalymnos framåt midnatt. Vännen Rasmus hade förnämligt nog ordnat ett boende till oss på Fotini. Studion var fin och havsnära belägen, men kylskåpet väsnades enormt, och fick stängas av nattetid i och för nattro.

Påföljande morgon ville vi bekanta oss med den lilla grannön Telendos. Sagt och gjort, vi tog den lilla turfärjan vid elvatiden. Förutom ett antal turister leddes tvenne livs levande får ombord strax innan avgång. Därtill en ihopsydd jutesäck varifrån det sparkades och väsnades något så rent okristligt. Arne gissade att det var skepparens svärmor som skulle bevista ön. Nu visade det sig emellertid efter ankomst att det var en griskulting i säcken.

Det är i sanning en märklig syn att från Telendos blicka ut över sundet till Kalymnos med sin förtätade hotellstruktur längs med hela kustlinjen. Här på Telendos må det vara väldigt öde när turistsäsongen väl är över. Lika vackert, ja kanske ändå vackrare, är det att sitta på Kalymnos och se siluetten av Telendos i solnedgången.

Så åter till kalimerafesten som gick av stapeln på vårt hotells taverna. Vi voro inalles femtontalet deltagare samt ett antal grekbarn. Familjen Rasmus hade planerat allt precis perfekt. Mycket god mat förtärdes och en Kalimeratröja hängde på väggen och gör det säkerligen alltfort. Arne och Rasmus J:r kommo genast att bliva goda vänner.

Som ”Kvällens gäst” hade Rasmus lyckats engagera den brittiska författarinnan Faith Warn, som skrivit boken Bitter Sea, och handlar om tvättsvampsfiskarna och deras bittra och oftast livsfarliga kamp för brödfödan. Rasmus hade ur egen börs inhandlat varsitt ex av boken till alla festdeltagarna. Vi fingo alla våra böcker deciderade av författaren själv. En extra bok trollades fram att medbringas hem till Janne (Kalimera). Vi riktar ånyo ett stort och varmt tack till familjen Rasmus för den fina festen de arrangerade.

Det var kul att vi även fick träffa Agge med man, Riitta med man (inte enda gången) samt alla andra Kalimeror. Det var en härlig kväll i goda vänners lag.

Arne och Birgitta