Ni som är på väg till Tilos

[Sunny12]

Ursprungligen postat av inkfish

Lite roligare: mat!

Den enskilt godaste rätten jag åt var nog, i all enkelhet, den här:



Fisk vänd i mjöl och stekt i olja över öppen eld på stranden - på båtutflykt med Stelios.

Dessutom åt jag en mycket god exochiko (pappersknyte med örtdoftande kött inuti) på Nikos taverna i Livadia, och en mycket god gourounaki (spädgris) på Omonia (dock med omotiverat ris med majs i samt frysta ärter&morötter - fast som tur är med potatisbitar också).

Även den här korven på To Armenon var mycket god:



Kikärtsplättarna var också goda, dock hade jag de varit ännu mer i min smak utan dill. To Armenon verkade ha dill i ganska många rätter, och den är ju så dominant att allt lätt smakar lika om man är för frikostig med den.

Ordinär mat, men särklassigt bästa läget för en lunch, var tavernan i den lilla hamnen i Agios Antonis:



Det är ofattbart ljuvligt att sitta där!

Den taverna som jag sammantaget gillade bäst var den här:



Nikos taverna. Mer varierad meny, lite ovanliga rätter, det jag fick var vällagat. Skulle tro att de slåss om samma gäster som To Armenon men för mig var Nikos snäppet vassare. Det är dock inte det trevligaste stället att sitta på, där är trångt mellan borden så det blir inte så rofyllt (för den ständiga middagsläsaren)

Nikos har en vedeldad ugn där ugnsrätterna tillagas - och varje kväll innehåller brödkorgen på varje bord detta nybakade, helt gudomliga bröd från den egna ugnen:



De ställen jag hann äta på var Omonia, Gorgona, Kyriakos, Michalis, To Armenon, Nautilos, Oasis och Nikos. Det är inte svårt att äta gott i Livadia

Vaa...ska man äta också!!

Ser smaskigt ut, härliga bilder nu blev jag hungrig!

[emma]

åh vilka härliga matbilder! o lite svar fick jag på mina undringar. Tack för det kalimera! Det är ett fantastiskt forum där så många har svar på mångas frågor!

/Emma

[inkfish]

YsterSyster - exakt så tänker jag också. Säkerhetstänket blev ovanligt närvarande eftersom jag just hört om den förolyckade vandraren, och strax därpå gick bort mig i lite besvärlig terräng och enda vägen jag kunde ta var neråt igen. Att gå nerför i ojämn terräng är ju ofta värre än att gå uppför, tycker jag, det är lättare att t ex halka på lösa stenar.

Att då samtidigt veta att på den här ön, någonstans, ligger stoftet efter en man som hade otur... Det gjorde att jag blev extra noga med var jag satte fötterna och försökte ta god tid på mig.

Så hemskt med din kompis morbror! Det hade jag aldrig hört, trots att jag varit på Karpathos några gånger. Men så skönt för de anhöriga att han återfanns till slut.

Vet du var på Karpathos det hände, och ungefär när?

Sunny12: vad jag främst tänker på när ensamvandring inte är en superhit för mig är att en sådan sak är rolig att dela med någon, att t ex beundra vyer tillsammans. Så är det för mig.

[Sunny12]

Ursprungligen postat av inkfish

YsterSyster - exakt så tänker jag också. Säkerhetstänket blev ovanligt närvarande eftersom jag just hört om den förolyckade vandraren, och strax därpå gick bort mig i lite besvärlig terräng och enda vägen jag kunde ta var neråt igen. Att gå nerför i ojämn terräng är ju ofta värre än att gå uppför, tycker jag, det är lättare att t ex halka på lösa stenar.

Att då samtidigt veta att på den här ön, någonstans, ligger stoftet efter en man som hade otur... Det gjorde att jag blev extra noga med var jag satte fötterna och försökte ta god tid på mig.

Så hemskt med din kompis morbror! Det hade jag aldrig hört, trots att jag varit på Karpathos några gånger. Men så skönt för de anhöriga att han återfanns till slut.

Vet du var på Karpathos det hände, och ungefär när?

Sunny12: vad jag främst tänker på när ensamvandring inte är en superhit för mig är att en sådan sak är rolig att dela med någon, att t ex beundra vyer tillsammans. Så är det för mig.

Ja så kan jag också känna, delad glädje är ju dubbel glädje!

Men periodvis har jag behov av att vara ensam och då känns det skönt att dra iväg själv en stund.

[YsterSyster]

[quote=inkfish;287991]
Så hemskt med din kompis morbror! Det hade jag aldrig hört, trots att jag varit på Karpathos några gånger. Men så skönt för de anhöriga att han återfanns till slut.
Vet du var på Karpathos det hände, och ungefär när?

Vet tyvärr inte vart på Karpathos de hittade honom. Vi var där 2006 och då hade de inte hittat honom. Tror det gick något år till efter vår resa innan kvarlevorna hittades.

[inkfish]

Hm, jag var på Karpathos i den vevan men hörde aldrig något om det. Så tragiskt.

[YsterSyster]

Han var lite av en bohem som reste runt så det tog ett tag innan släkten i Sverige förstod att något hänt vilket säkert förklarar att det inte varit så uppmärksammat. Inte alls som med engelsmannen som har familjen kvar på Rhodos och där de själva klistrar upp efterlysningar.

[Eva L]

Matbilderna får mig att bli hungrig. Ser väldigt gott ut. Håller med om dillen den ka ta död på den bästa råvara. Dill använder jag aldrig i grönsaksrätter och sparsamt även annars. Kul att ni kommer er för att fota maten det glömmer jag alltid bort.

Eva

[Sunny12]

Ursprungligen postat av inkfish

Jag ser att du fått intrycket att jag låter bli att göra längre vandringar för att jag är rädd att något ska hända när jag är ensam. Det stämmer inte alls. Och som sagt, jag talar inte om för någon annan hur de ska göra.

Men jag ser ingen anledning till att vi ska haka upp oss på det.

Nej det tycker inte jag heller att vi ska!

Men du skrev i ditt tidigare inlägg "att vandra ensam är ingen superhit!"Pga en hel del anledningar.

Sen har jag inte påstått att du skulle vara rädd, så jag menade bara att jag inte känner som du, sen brukar jag aldrig gå längre än att jag känner mig säker på att hitta tillbaka när jag är ensam, sen hoppas jag väl på att det finns fler ute på vandringslederna, jag kommer väl inte vara ensam på Tilos hoppas jag, hm ....det är säkert fler än jag som är ute och vandrar samtidigt.

Ha en fin kväll!

Mvh Sunny12