Ofrivillig Atenturist

[Ylva A]

Monica P, vi hoppas att du kryar på dig med hjälp av den grekiska sjukvården. Tack för att du berättar.
Vår första större erfarenhet av grekisk sjukvård var 2002. Hjärtsjukvården för min svärmor, som drabbats av en stor hjärtinfarkt var utmärkt, men det var inte många sjuksystrar vi såg. Den mänskliga dimensionen mellan de sjuka och de besökande var desto större. Språksvårigheterna var stora, inte minst för svärmor. Efter två veckor var hon färdigbehandlad och skulle flyttas till ett privat sjukhus innan resan hem till Sverige. Jag glömmer aldrig, när svärmor stolt sittande i sin säng rullades ut ur salen och alla människor i salen önskade god bättring och en bra resa till hemlandet. Själv gick jag ut med tårarna rullande utför kinderna.
/ Jannis

[Lissi]

Monica, så stark Du är som tar Dig tid att skriva....och JA, vi är ju många som undrar. Precis som Thira säger så kan man ju inte ens föreställa sig hur Du har det med allt som berör behandlingarna o s v , men jag gläds åt all medmänsklig värme Du möts av. DEN är Du värd!
Själv minns jag med fasa de tankar som han rinna genom huvudet bara då jag fick ett samtal från gynekologen för ett par år sen att jag genast skulle få en tid för det var ett förstadium till cancer på livmoderhalstappen. DEN skrämseln räckte gott....Det har skrapats bort och jag ska på återbesök....och inte känner man sig riktigt säker mellan undersökningarna...

Från alla oss här på Kalimera får Du styrkekramar i massor....och en kämpe är Du!

Lissi

[Monica P]

Tackartackar! Det känns tydligt att jag får sympatipuffar ideligen!