Att bara åka!

[Didi-san]

Ursprungligen postat av Monica P

Till Kajja i första hand: du anar inte hur fort tiden går! Rätt som det är har bäst-före-datumet kommit, och man får rätta in sig efter verkligheten.
Vi reste i många år lite så där halvplanerat, och det var kul och spännande, inte sällan alltför spännande. Jag brukar tråka ut min väninna Eva med såna historier. Vi landade för det mesta med fötterna först, lite skrubbsår framför allt i portmonnän, men med upplevelser att minnas.
Om man väntar tills man blir pensionär, eller får mer pengar, eller tills tiderna blir bättre...är det troligt att det inte blir något av, för pensionärer har ont överallt och behöver sova i bra sängar och har barn som undrar om dom fått fnatt, och pengarna kommer aldrig att räcka till och tiderna blir knappast bättre.

Så jag hoppas att fler vågar kliva av den tillrättalagda vägen mellan flygplats och strand och kanske får uppleva något som är värt att minnas.

Så kloka ord Monica...

[piam]

Första utlandsresan var 1967 till Rimini med föräldrar å bästa kompisen.
Då var man ju lite styrd...
-69 då var jag där igen med annan kompis och vår hotellägare tyckte
att kamraten skulle stanna och gifta sig med hans son.

-71 var jag med samma kompis till Bulgarien,vi fick matkuponger på
flygplatsen och dom flesta gjorde vi av med på rosa champagne.

Sen vart det flytt och kärlek och en resa till Kos och en till Kreta
Å radhus och hundar å givetvis en Volvo.

Men 1992 då var det dags igen med gudbarn och deras föräldrar
Och sen har det rullat på vartannat år fram till 2010,då vi kände
att nu har vi hittat hem.Samos i våra hjärtan,fast vi nu far två
gånger om året så hittar vi nya ställen varje gång.

Min mamma som snart fyller 95 år,lite glömsk ibland men hon
undrar mest varje gång vi pratar om vi beställt nån resa.Åk så
länge ni orkar för det gjorde vi och dom var 86 och 88 sista gången
dom var på Teneriffa.
Det kommer inte vi att slå

Pia