Att skriva på Kalimers

[Masse]

Ursprungligen postat av sjöborren

Masse! Önskar att mina signaler någon gång kunde låta bli att ta omvägen upp till hjärnan och i stället gå direkt från ryggraden ut till fingrarna och fritt kunna flyga över tangenterna.

För ett antal år sedan, på en skrivarkurs, fick jag höra att jag är en murare vilket betyder att jag bygger en mening ord för ord som jag sen raserar eftersom jag inte är nöjd. Sen börja om ...Min man säger att jag skriver tre meningar och raderar två. Ligger något i det ...

Jag har sagt det förut, och nu säger jag det igen! Du är rackarns duktig på att skriva! Det är bara ett fel. Du skriver för lite och för sällan tycker jag eftersom jag gillar att läsa det du skriver.

Masse

[Netwolf]

Ursprungligen postat av Masse

Jag har sagt det förut, och nu säger jag det igen! Du är rackarns duktig på att skriva! Det är bara ett fel. Du skriver för lite och för sällan tycker jag eftersom jag gillar att läsa det du skriver.

Masse

Instämmer till fullo! Alltid lika läsvärd och bubblande texter. Jag önskar att jag kunde skriva så kreativt. Men här finns tyvärr låsningar, som ibland släpps, men oftast går tillbaka i hjärnsystemet virvlande korridorer åsså blir det ingenting med nånting...

/Netwolf

[sjöborren]

Tack! Gillar att skriva. Ibland blir det ett kåseri ibland en liten reflektion. Då jag lider av ”dys-data-lexi”(egen diagnos) har det blivit en del om datorer mobiler och ”paddor”.

Skriver gärna om då/nu; det var kanske inte bättre förr, men det var enklare - tänker på den tiden då vi hade ”riktiga telefoner”.

Och min mans ord då han första gången visade mig hur datorn fungerade, hur jag kunde leta recept. Och att det inte kunde bli fel ...men det kunde det.