![]() |
|
#1
|
||||
|
||||
![]()
21.5
Vilodag. Eftersom vi inte hade något kylskåp på rummet gick vi till Supermarketen och bageriet och handlade frukostmat. Så blev det 3 timmar på stranden, betydligt lugnare idag. Men det blev mulet i stället, tjocka moln tornade upp sig och det kom faktiskt några regnstänk. In och duschade av oss saltvattnet och ner i hamnen för lunch. Jag åt en jättegod fisksoppa och Stickan en slags spagettibomb fylld med kött och svamp och ostgratinerad. Vi handlade lite för morgondagen och så tog vi en timmes promenad ut ur sta´n längs med Chaniavägen. Vi kom ganska högt upp och hade jättefin utsikt över sta´n och längs hela kusten ända bort mot Loutro. Fikade på balkongen och tittade på alla trötta Samariavandrare som strömmade iland från båten. Molnen hade dragit bort och vinden mojnat igen. Vi såg ut över ett blått hav med ön Gavdos skymtande i soldiset. Så blev det middag på samma taverna som igår. Det var där i stort sett alla åt. Vi åt dolmades och fylld aubergine. Ett krus vitt vin och allt smakade fantastiskt gott. Det var ju lördag så det blev kaffe och Metaxa också. Och som vanligt en liten raki och skorpa. En lugn och skön dag efter gårdagens ansträngande äventyr. |
#2
|
||||
|
||||
![]()
22.5
Klockan ringde 6.00. Grymt och varför då? Jo, vi skulle med första bussen upp till Imbros. Den skulle gå kl 7.00 men kom inte iväg förrän 7.15. 7.40 började vi vandringen ner mot kusten igen. Nu bara med lite frukt och vatten som packning. Imbrosravinen är bara 8 km och inte alls lika brant och svår som Samariaravinen. Och inte alls lika mycket folk. Det var vi och ett tyskt par med 2 småpojkar som klev av bussen och började gå. Vi mötte några som gick uppför, men annars var vi alldeles ensamma. Tyst, bara fågelkvitter och rassel från stenarna när vi gick. Det var svalt och skönt, solen nådde inte ner i ravinen förrän vi var nästan nere strax efter 10. I Komitades stannade vi för en fika och en glass och så gick vi de sista 4 km tillbaka till Sfakion efter landsvägen. Väl hemma bytte vi till badkläder och gick ner till den lilla stranden. Idag var det lugnt och fruktansvärt varmt, så det blev snabbt ett dopp och vid halv 2 stod vi inte ut längre utan gick upp och duschade och ner till vår favorittaverna för lunch. Stortvätt, fika och en liten siesta. Sfakion var ju då en liten lugn stad. Hamnen var en turistfälla med alla tavernor, men ingen spelade någon slags musik, vilket var väldigt skönt. Bara bruset från vågorna och lite sorl från andra matgäster och folk som passerade. Och middagen blev som vanligt på Lefka Ori, vår favorittaverna. Kerstin |
#3
|
|||
|
|||
![]()
Oj, blir bara mer och mer imponerad! "Bara" 8 km vandring... Så mycket fint ni måste sett och upplevt under era vandringar, önskar jag hade haft samma drivkraft!
Catlady, som tyvärr var en "latmask" och ångrar det nu när jag inte kan längre..... |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Jag är djupt imponerad av med vilken detaljrikedom du kan berätta om något som hände för så länge sedan. När du berättar så känns det som om det var igår. Förmodligen har du ett otroligt gott minne förutom att du har varit väldigt flitig att föra noteringar varje dag. Mycket levande berättelse!
Masse |
#5
|
||||
|
||||
![]()
Synd att ni inte vandrade upp till Anopoli, utan istället vägen mot Chania/Rethymno. Anopoli är en underbar by uppe på en högplatå och längs vägen har man en underbar utsikt.
Jag har aldrig gått Imbrosravinen, men vägen följer ju delvis ravinen och den ser otroligt vacker ut. Man känner ju historiens vingslag. Det var där dom allierade retirerade från norr och ner till Chora Sfakion och havet. Det kallas för "slaget om Kreta". Utspelade sig under 2:a världskriget år 1941. Det är alltid roligt att på eftermiddagen sitta och glo på horderna, som kommer med färjan Daskalogiannes och ska förflytta sig med bussar hemåt mot norr. Birgitta |
#6
|
||||
|
||||
![]()
Jag har varit till Anopoli i mitten av 90-talet med bil. Var också till Aradenabron och gick över till andra sidan. Imponerande och lite läskigt. Fint också med lite historia från andra världskriget.
23.5 Idag var det inte så bråttom. Vi skulle åka med 11-bussen till Chania. Frukost, packning, lämna och betala rummet. En sista runda i hamnen och så var det dags. Kändes på något sätt som om den spännande resan redan var slut. Nu väntade storstadsbuller och trängsel. Resan upp till Chania tog 2 timmar och var vacker. På lördagen hade Grekland vunnit Eurovision med Helana Paparizou och My number one. En liten kille i bussen var överlycklig över detta och sjöng glatt bidraget om och om igen. Hans mamma försökte förgäves tysta honom. Hans spred glädje i hela bussen och alla tyckte nog att det bara var fint. Det kändes fint att gå direkt till rummet vi bokat när vi först kom till Chania. Vi hade dessutom fått ett större rum med kylskåp och TV. Värdinnan tyckte att vi hade så mycket packning så vi behövde det. Vi hämtade våra förvarade kläder på busstationen och gick uti myllret för att hitta någonstans att äta. Hittade till slut ett ställe i Gamla Sta´n. En rejäl måltid med tomatsallad, Moussakas och fyllda tomater, öl. Nu var det rejält varmt och efter ett besök på en Supermarket för inhandling av frukostmat och lite kvällsplock till kvällen traskade vi ut på sta´n igen och nu hittade vi flera små mysiga tavernor på bakgator som vi inte sett tidigare. Lite shoppande med minnessaker och presenter till våra snälla grannar som passat huset när vi var borta. Så avslutades dagen med småplock och en flaska Retzina på vår balkong. TV:n visade ett himla hallå om vinsten i Eurovision. |
#7
|
||||
|
||||
![]()
Vi var på Karpathos då och minns det som en galen natt med glada och festande greker.
![]() Än en gång: ni gjorde otroliga vandringar på den tiden! ![]() |
#8
|
||||
|
||||
![]() ![]() Citat:
Kerstin ![]() |
![]() |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|