Hur träffades du och Grekland?

[ciakoohler]

Sommaren 1973 bjöd min pappa mig att följa med mamma till Rodos en vecka.Man o barn fick stanna hemma.Jag föll som en fura för Rodos,även om det till en del berodde på den plötslig friheten från hem o jobb och närvaron av snygga greker.Vi var även en dag på Symi och där hörde jag en svensk prata grekiska och blev så imponerad .Jag skulle minnsann också lära mig grekiska.Det är 34 år sen nu och min grekiska är väl inte så mycket att skryta med,men något kan jag och jag försöker att lära mig nåt nytt varje gång jag är där.Vad föll jag mer för då:ljumma nätter med ljuva dofter av jasmin ,en spännande gammal stad med mycket historia,vänliga människor ,god mat ,ja allt var nytt o spännande.Har varit på Rhodos ca 10 ggr sen dess,men numera bara på genomfart till båtluff.Trots att staden naturligtvis blivit så mycket mer turistiserad sen dess,så är det ändå som om jag känner mig hemma där.Hade gärna varit där 1963 då mina mostrar var där för första gången.Har kvar ett resebrev från den gången och gamla bilder nästan helt utan turister.

[inkfish]

Ursprungligen postat av Paulina

Tuppa av inför arkitektur, skulpturer och annat stup i kvarten - vad är det för semestertillvaro?

Man kan ha hjälm!

Och jag tror att traditionell fobiträning vore den bästa behandlingen, faktiskt: man utsätter sig gradvis mer och mer för det som framkallar fobin (sen behöver man ju aldrig tala om när fobin övergick i beroende)

Ursprungligen postat av ciakoohler

Jag föll som en fura för Rodos,även om det till en del berodde på den plötslig friheten från hem o jobb och närvaron av snygga greker

Vi har alla våra bevekelsegrunder, cia

[YsterSyster]

Mitt första möte var med Samos/Patmos -93. Kärlek vid första besöket faktiskt.

Åkte charter och landade på Samos och fick vänta några timmar på färjan till Patmos. Trötta efter en jättetidig morgon eftersom vi har 2 tim. restid till Arlanda. Minns hur vi strosade runt i Phytagorion i väntan på båten. Efter en vecka på ett underbart Patmos blev det en vecka på Samos. Första veckan på Patmos kantades av soleksem och förkylning men inte ens det kunde förta kärleken.

Efter dessa två veckor har det blivit Grekland varje år. Nu är det ö-luffning som gäller så antalet öar jag besökt hittills är väl snart 25. Men trots det har Patmos en väldigt särskild plats i hjärtat.

Året innan resan till Grekland hade jag varit i Turkiet och ibland kan jag undra om jag blivit lika fäst vid det landet om resan -93 gått tillbaka dit. Jag tror faktiskt inte det.

[ciakoohler]

Ursprungligen postat av inkfish

Vi har alla våra bevekelsegrunder, cia

Faktiskt enda gången som jag föll för dessa snygga greker,sen dess har jag fallit för ALLA greker ,ung gammal ,snygg eller ful.

[Riitta]

Första resan till Grekland och Kos var en upplevelse som gav mersmak.Detta var-82,tror jagJag och döttrarna åkte själva. Sedan åkte vi till Rethymnon hela familjen ett par år efteråt.
Fast ordentligt klick sade det tredje gången när jag åkte själv till Kalymnos 87 tror jag det var Så vackert som Pothea var sett från båten från Kos hade jag akdrig settDetta underbara ljus som fortfarande gör mig lika lycklig
Sedan alla människor man träffade.Både greker och svenskar som fortfarande är ens vänner
Efter den resan har man varit beroende på allvar. Man har varit på många öar och haft det jättebra men Kalymnos kommer alltid vara "hemma"
(Nu blev många förvånade)

Sedan har man ju lyckats med konstverket med och göra barn och barnbarn beroende också
Dom får väl svara om det är för gott eller ont

Riitta

[yeasou]

Måste bara anknyta till vad Moster sa om migJag jobbade med Rögles hockeylag under 12 år. Det var ett ständigt resande, innan jag utbildade mig till massör så var jag musiker. Under i stort sett hela 80talet reste jag med Hasse Andersson och KvinnaböskeBand, då var jag heller aldrig hemma. När jag var ledig ville jag inte resa bort men som tur var är Moster ganska envis, så det var bara att följa med till Grekland. Vilken jäkla tur att hon var så envis, nu drömmer jag ibland om att hon skulle ha kommit på den idén med Grekland redan 1981 när vi träffades. Tänk då va mycket mera av det underbara Grekland jag hade haft i ryggsäcken nu!
MVH
Yeasou

[Wardakis]

Gick på komvux 1978, vi var tre flitiga tjejer som tyckte vi gjort rätt för en resa. Kollade restresor i DN och hitta lediga platser till Kos. Vi visste inte ens i vilket land det låg men det fick vi veta när vi bokade (per telefon, det var ju på stenåldern). Som Uffe skrev i ett inlägg, på den tiden fanns det nästan bara cyklar på Kos. När jag åt min första grekiska sallad petade jag undan oliverna och fetaosten. Under denna resa gjorde jag mitt första och enda besök på en riktig bouzouki-klubb. Ni vet där man tände eld på dukarna och krossade massor av porslin. Undrar om det fortfarande existerar sådana klubbar?
Efter det har det blivit ytterligare 38 resor till Grekland och den 39:e är bokad.
Gunilla

[Bluesbrother]

Jag kommer så väl ihåg min första resa till Grekland. Fortfrande mitt allra bästa Greklandsäventyr. Den dramatiska naturen, den ofantliga stillheten och de vackra badvikarna var det som gjorde starkast intryck på mig. Ja, jag kommer aldrig glömma juni 2007...

[Paulina]

Underbart!

[Lissi]

Första Greklandsresan var som för så många till Rhodos 1984, bjuden en påsklovsvecka i mars (REGNIG) av min fd svärmor, ett följe på inalles 11personer med barn..Ingen semester precis och Rhodos gav inget större intryck..
1992 åkte dåvarande maken och jag på en kombinationsresa till Patmos och Samos, och precis som Inkfish skrev om Symi så blev jag TOTALT, HANDLÖST FÖRÄLSKAD i Patmos. Ankomsten med båten till hamnen i Skala i den ljumna kvällen var det häftigaste jag upplevt ! Klostret på klippan högt uppe i Chora och den fantastiska inkvarteringen på hotel Skala...Jag blir fortfarande varm när jag tänker på den kvällen.DÄR väcktes en livslång kärlek till Grekland!

När jag klev ner på plattan på flygplatsen i Pythagorion kändes det också så speciellt, precis som om jag varit där förr!! Skratta inte nu men detta skrev jag efter den Greklandsvistelsen i min lilla bok.. Ser väldigt fånigt ut idag när jag läser det, men jag delar gärna med mig av "tramset" många har säkert känt något liknande

Här har jag varit….

Jag kliver ner på grekisk mark
nedanför planets dörr.
Och känslan är så väldigt stark!
- Här har jag varit förr!!!

Den fyller mig från topp till tå
känslan av en frid.
En röst jag hör som säger så:
- Du dröjde, det tog tid!

Vart tog du vägen lilla vän ?
Vi väntat på dig så.
När du nu åter kommit hem
du får ej från oss gå!

Jag säger att jag inte minns
vad som en gång har hänt.
Men känslan som inom mig finns
bär bud om vad jag känt.

Jag vill så gärna veta vad
som hänt i svunnen tid.
Det måste varit underbart,
för jag- jag känner frid.

Jag vet att jag har levat här
men inte hur och var.
En längtan har jag inombords
en längtan att bli kvar!

Nu har jag svårt att hålla mig för skratt när jag läser det, men det visar i alla fall att resan gjorde intryck!

Lissi -fortfarande lika förälskad

[Moa]

Kärleken till Grekland började 1988 då jag skulle åka bort och fira min jämna födelsedag tillsammans med man och goda vänner. Hade bokat resa till Cypern men bokade om till Kreta av någon anledning. Vilken tur! Kärlek vid första anblicken av denna stolta vackra Ö men dessa bergmassiv som tar andan ur en. Sedan har det blivit en resa varje år till Grekland ibland två. Kreta har varit ön framför andra öar där finns allt även om det finns andra öar som ligger en varmt om hjärtat
Första resan gick till Rethymnon och hotellet Ilios Beach som då var alldeles nybyggt. Vi visste inte så mycket om Grekland då, mat och dryck bland annat. Något som grämer mig mycket efter alla år är att jag tömde ut Retsinan i slasken då jag trodde att vinet var förstörd, att den var möglig och inte bara en flaska utan två... Hur dum kan man vara...? Nu är det den bästa drycken man kan inta till en god grekisk middag eller för att släcka törsten efter en het dag på stranden

Britt-Marie

[Riitta]

Det var samma hotell som vi också bodde i Rethymnon
Riitta

[Lissi]

..och vi bodde också på Ilios Beach förra året! Ett jättetrevligt hotell . De önskade Glad svensk påsk med raki och goda kakor när vi var där, veckan före den grekiska påsken!
Lissi

[Moster]

Wow! Lissi, vilken poet du är Dikten är ju jättegullig.

Moster

[Annki]

Ursprungligen postat av Lissi

Nu har jag svårt att hålla mig för skratt när jag läser det, men det visar i alla fall att resan gjorde intryck!

Lissi -fortfarande lika förälskad

Jag tycker att det var fint skrivet Lissi! Det är ju precis den här känslan så många av oss har när vi sätter foten på grekisk mark..........känslan av att ha kommit hem!

Även min första greklandsresa gick till Rhodos 1979, det hann bli ytterligare en resa till Rhodos och ett par till Kos innan vi kom till Andros en sommar flera år senare. Och där infann sig den stora kärleken till Grekland! Vi kom så nära människorna där, vi satt i de ljumma kvällarna och pratade långt in på nätterna. På favorittavernan åt vi grekisk mat när den är som bäst..................livet var så enkelt! Våra två pojkar, som var små då, trivdes så bra. Vi hade åsnorna alldeles nedanför hotellet, på murarna klättrade ödlorna och de tävlade om vem som hittade flest. På kvällarna flög fladdermössen över våra huvuden när vi gick hem från tavernan. Här lärde de sig simma, både under och över vattnet.

Människorna, naturen, dofterna, det ljumma havet, enkelheten.........ja, listan skulle kunna bli lång, men allt detta födde en kärlek till Grekland som bara blivit starkare och som har fört med sig många fler resor.
Jag har en gammal LP med Gregoris som bär titeln: "Vart än jag far är Grekland min längtan", och visst är det så!

Ann-Kristin

[yeasou]

Fin dikt som du skrev den gången Lissi!Jag började inte skratta åt den jag blev blöt i ögat istället!
MVH
Yeasou

[Moster]

Ursprungligen postat av inkfish

Jasså Moster... Det hade jag inte fattat förrän nu

Surpise, surprise

Moster

[Titti]

En gumma på Rhodos 1979 gjorde att jag insåg, att det är något alldeles speciellt med Grekland och grekerna.

Jag var där med min då åttaårige äldste son. Vi bodde en bit söder om stan, så vi åkte buss till och från. En kväll hade vi varit inne i stan och turistat. Det var sent, för jag minns att det var mörkt. Vi hoppade på bussen hem, men efter ett tag började jag ana oråd. Bussen gick uppåt mot ett berg. Jag gick fram till chauffören och fick bekräftat att det var fel buss. Då kom en gumma fram till mig, jag vet inte hur vi kommunicerade, för vi kunde inte varandras språk. Hon hjälpte oss, så att vi så småningom kom hem till vårt hotell.

Hennes vänlighet och hjälpsamhet har jag tänkt på så många gånger under årens lopp. Hon skulle bara veta, att den här händelsen blev början till min stora kärlek till Grekland.

Och gumma förresten... hon var säkert yngre än vad jag är nu.

[NewAnn]

Ursprungligen postat av Annki

Jag tycker att det var fint skrivet Lissi! Det är ju precis den här känslan så många av oss har när vi sätter foten på grekisk mark..........känslan av att ha kommit hem!Ann-Kristin

Det är bara att hålla med, både i att Lissi skrivet en fin dikt och i detta av känslan av att komma hem.
Min första Greklandsresa gick till kalymnos, när jag satt på färjan från kos till kalymnos tänkte jag "jaha nu är jag på väg hem" och ett lugn infann sig hos mig. Det är nog detta som gjort att jag fortsatt att resa till Grekland.
Mvh Ann

[Lena*]

När jag var runt 11 år skrev jag en "Att-göra-i-livet-lista". På första punkten stod det "Åka till Grekland". Fråga mig inte var jag fick det ifrån, det bara var så, till Grekland _skulle_ jag!
Så, flera år senare, -89 åkte jag till Egina (f ö min första utlandsresa, utanför Norden alltså) och drömmen blev sann, mådde som en prinsessa i två veckor och sen dess är jag såklart fast. Tyckte det var rent magiskt att åka med båt från Aten till denna lilla ö, kände mig som världens globetrotter.

Och åker till Grekland gör jag fortfarande, ja nu har man ju blivit så kräsen så man vill inte "slösa" en semester i nåt annat land..... Hm.

Lena* - Naxos i år.