Hejdå till Andros - hejhej till Tinos

Idag klev vi upp tidigare är vanligt för att hinna njuta av vår sista frukost i lugn och ro. Redan vid sjusnåret satt vi och filosoferade om livet, och om Andros. Det kändes inte jättekul att åka, men vi visste att vi skulle trivas även på Tinos (där vi har varit förut) så vi grät inga krokodiltårar.

Sympatiska Yiannis som har Bella Vista i Batsi.

Det jobbigaste var att säga adjö till vår otroliga hyresvärd Yiannis. Vilken fantastiskt trevlig människa! Yiannis vet allt om Andros, och då menar jag verkligen allt. Han har flera pensionat i Batsi, och hans son Roberto (lika trevlig han) har ett. Alla har bra läge. Jag ska skriva mer om Yiannis och hans pensionat när jag får mer tid. Vi bodde på Bella Vista.

Boka Bella Vista här »

När vi kom till Gavrio (Andros hamnstad cirka 6 km från Batsi) dallrade luften av hettan. Hoppas det lugnar ner sig snart. Vi kunde välja mellan fem olika båtar, vi valde den äldsta, och den vackraste: Penelope.

Penelope A anländer till hamnen i Gavrio. Det är inte ofta man har möjlighet att åka med riktiga färjor nuförtiden.

Det finns så många vackra detaljer på äldre båtar. Vi sprang runt som törstiga tigrar och fotade.

Det var inte mycket folk ombord som ni ser.

Havet låg spegelblankt och vi njöt av fulla muggar.

Så till det bästa under den två timmar långa resan mellan Andros och Tinos. Vi fick en inbjudan av kaptenen på färjan att följa resan från styrbryggan! Det låter kanske inte så kul, men för oss som gillar färjor var det som att komma till himmelriket. Speciellt på en båt som Penelope (byggd 1972). Vi stod på bryggan i mer än en timme. Vi ställde frågor och vi fick svar, och vi ställde ännu fler frågor och fick ännu fler svar.

Kaptenen tyckte att det var jättekul att vi var så intresserade av den gamla färjan. Han jobbade sju dagar i veckan i tio månader, sedan var han ledig i två månader. Samma rutt varje dag: Rafina-Andros-Tinos-Mykonos, och tillbaka samma väg. Det första sju månaderna älskade han sitt jobb, de tre sista fick han kämpa sig igenom.

Bryggan på Penelope A.

Vi tog många bilder från bryggan, men de får vi inte publicera sa kapten. Det var okej att fota, men inte lägga dem på nätet. Radarskärmen var dock okej.

När vi kom till Tinos hamn förvånades vi av att där stod så många rumsuthyrare. På Andros fanns inte en enda, och gör aldrig det. Vi hade bokat rum så vi brydde oss inte om dem. Nikoletta kom fram och vi pratade en stund med henne. Vi sa på återseende till Nikoletta och satte oss i bussen till vårt hotell.

Rumsuthyrare i hamnen på Tinos.

När vi kom fram till hotellet satt vi en timme och prata med hotellägaren. Vi gick tillsammans igenom Tinos med en karta framför oss. Mycket har hänt sedan vi var här senast. Sedan gick vi en runda på stan, käkade en fruktansvärt god lunch, och ojade oss över värmen.

Vad göra tänkte vi? Gå hem och ta ett dopp förstås. Och inte varsomhelst, utan här!

Här bor vi! På Altana Boutique Hotel.

Senare på kvällen var vi ute och letade efter en speciell taverna. Jag var så koncentrerad i sökandet att jag gick rakt in i en stolpe och slog i skallen, och ena knäet. Slutresultat. Taverna: nej. Bula: ja.

På spaning efter den restaurang som flytt resulterade i en bula i pannan.

Den restaurang som vi efter bulan satte oss på lämnade vi efter fyra minuter. Ibland stämmer inte vibbarna, och då är det bara att gå, även om det känns lite kymigt. I restaurangen som vi sedermera åt på stämde precis allt. Vi beställde en pikilia för två och fick in detta berg av mat.

Vi orkade med hälften. Pris 22 €.

 « Föregående dag | Nästa dag »

Andros på Kalimera »

Tinos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera