Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Två veckor på underbara Lefkas. Del 3.

Torsdag 26/6
Norra vägen till västra sidan. Idag i jeep, Rudolf. Skönt med lite mer motor i bilen. Betydligt enklare att ta sej uppför alla backar. Inte lika rolig att köra, men det kändes betydligt säkrare. Vi åkte till Egremni. När vi tagit oss ner för trapporna kände jag ett stort behov av att få ligga på en solsäng under parasoll hela dagen. Det tyckte övriga familjen var en utmärkt idé, så det fick bli så. Det kostade 140 kr för fyra sängar och två parasoll.

Det var riktigt skönt att ligga i skuggan en dag. Allra helst som vi varit ute på havet i stekande sol hela dagen innan. Södra vägen hem. Vi stannade i byn Sivota på vägen och fikade i hamnen. Byn ligger i en vik dit många seglare tar sej. En kort bit söder om Nidri. Mysiga tavernor kantade hamnen och vi bestämde oss för att åka dit och äta middag någon kväll. Väldigt olikt Nidri. Inte ett dugg turistigt. Åminstone inte på det tråkiga sättet. Kändes som det var lite klass på stället. Yngsta sonen åt middag på gyros-stället med Familjen Östergötland, vi övriga åkte in till Nidri och åt på en av många italienska restauranger. Middag med förrätt till alla, vin och läsk 460 kr. Drink hemma i baren med övriga familjer. Mycket trevligt!

 

 

På natten vaknade jag plötsligt av att sambon satt i sängen och ropade "Excuse me, excuse me..." Jag förstod ingenting och undrade vad anledningen till detta var. Enligt sambon hade vi någon inne i lägenheten som hade mörkt hår och en vit T-tube (linne). Vi gick upp och tillsammans genomsökte vi lägenheten utan att finna något. Jag föreslog att det kanske hade varit en dröm, men så var det inte. Det hade varit någon i lägenheten! Jag och sönerna hade väldigt roligt åt det här efteråt och retades nog en hel del. Fortfarande hävdar sambon att det inte var någon dröm... Ja, ja...

Fredag 27/6
Yngsta sonen träffade en tjej från Norge som också bodde på hotellet. Han ville absolut åka dit hennes familj (Familjen Norge) skulle den här dagen. Vi tog reda på att de skulle till Agias Nikitas, så även om vi inte tyckte att den stranden var så himla rolig åkte vi dit för hans skull. Familjen Norge dök aldrig upp, så vi åkte vidare till Porto Katsiki istället. En fantastisk dag.

Låg på den mindre stranden längst bort åt söder där det är skugga till ca kl 12.30 på dagarna. Stora vågor! Trots att vi låg ganska högt över vattnet där stenarna tryckts upp till en vall kom det en enorm våg och slog över allt vi hade. Vi lyckades rädda ryggsäckarna, men badlakan och en del kläder blev dyngsura. Men vad gör väl det när allt torkar rekordsnabbt i hettan som var då. Vi magsurfade hela dagen. Man blir som barn på nytt när man får bada i stora vågor. Härligt!!

Vi hade lovat äldsta sonen att köra så långt söderut på ön som vi kunde på vägen hem. Så istället för att ta åt vänster på vägen ovanför stranden tog vi höger mot Ag Nikolauo. Lika vackert här som på alla andra ställen. Höll på att köra över en orm, men vi tror att den klarade sej. När den asfalterade vägen tog slut insåg vi att vi hade 6 km framför oss med ganska dålig grusväg. Vi gav upp. Det känns lite trist så här efteråt. Vi borde ha kämpat på. Det skulle kännas så roligt att ha varit så långt söderut som det är möjligt att komma på Lefkas. Det finns en fyr längst ner och strax innan ett kloster. Ja, det får bli nästa gång.

Vi stannade hemma i Nikiana och åt middag på "Katerina" igen. När barnen ätit klart och stuckit iväg till sina kompisar skulle vi sitta och dricka vin och skriva vykort hade vi bestämt. Det var väldigt lite folk på tavernan, så Kosmas ville prata. Det gjorde vi läääänge. Det blev inte några vykort, men mycket trevligt prat och vin.

Lördag 28/6
Familjen Östergötland hade hyrt bil i två dagar och ville bli guidade till Egremni. Vi hade pratat så mycket om den stranden att alla ville dit. När man kommer till avfarten mot Egremni tar en grusväg vid. Som jag redan skrivit är den 3 km lång. När man kommer ner finns det en privat parkering där de tar 30 kr för en plats. Vi hade tidigare ställt oss innan parkeringsplatsen och t o m lyckats hitta skugga.

Den här dagen var det dock så många bilar där när vi kom att vi var tvungna att åka in och betala. Jag tänkte parkera på de första platserna, men då vinkades jag ner till det lilla café som ligger lite längre ner. Det är en väldigt läskig, mycket feldoserad kurva dit ner. Jag var tvungen att stanna mitt i och backa för att inte köra ut över kanten. Usch!! Det gick bra, men jag hade en ganska hög hjärtrytm. Sedan ska man då parkera bilen. Backa in, tyckte killen som har caféet. Nää, sa jag. Jag körde rätt in och han stod och visade att jag kunde köra lite längre fram mot kanten. Ni förstår kanske hur brant det är med tanke på de 329 trappstegen... Jag talade snällt och vänligt om att jag hade kört tillräckligt långt fram. Han bara ruskade på huvudet och skrattade. Det är många gånger jag undrar vad de egentligen tänker om oss turister...Återigen en härlig dag på stranden. Hett, men det fungerar bra när man ligger i vattenbrynet och tittar på vackra stenar.

Norra vägen hem. Det blev den här kvällen vi åkte tillbaka till Sivota för att äta middag. En riktigt mysig taverna med härlig inredning. Menyn var inbunden med trä. Personalen på restaurangen vände nästan ut och in på sej själva för att vara oss till lags. De rekommenderade en massa gott och vi tog in allting. Vilken middag!! Allt var perfekt. Vi trodde det skulle bli himla dyrt med tanke på att det var så mycket finare och trevligare än i Nidri, men hela kalaset gick på 450 kr. Mörkerkörning hem. Nu hade vi ju lärt oss den hårda vägen, så det var med ordentligt ljus vi styrde kosan mot Nikiana. När vi kom hem hade vi en ENORM tusenfoting under kylen. Vi försökte dra ut den, men den höll sej fast med alla benen. Så himla äckligt. Jag sprutade in insektsmedel och efter en liten stund kom den utslingrande i köket. Den var säkert 15 cm lång och nästan 1,5 cm bred. Fy f-n! Vi lyckades i alla fall göra oss av med den. Vi har sett en sån på Skiathos också. Då hade vi den i en av våra ryggsäckar.


Söndag 29/6
Sista dagen. Omröstning om vilken strand vi skulle njuta av vår allra sista dag. Tro det eller ej, men det blev Egremni igen! ;-) Den här gången fick vi med oss Familjen Norge också. Ännu varmare. Vi hade hört att det skulle bli över 40 grader varmt när vi åkt hem till Sverige igen. Jag har inga som helst problem med värmen, men när det börjar närma sej 40 grader tycker även jag att det börjar bli lite för varmt. Återigen en underbar dag på en underbar strand. När vi tagit oss upp för trapporna hade vi under två veckor gått 3.256 trappsteg till och från stränder.

Under våra turer runt ön hade jag sett en så mysig taverna i en av de små byarna i bergen som jag ville stanna på när vi åkte hem. Den ligger i byn Kondarena 1,5 km efter Vasiliki mot Nidri. Vi stannade där och tog en öl på vägen hem. Jag rekommenderar den varmt. Den hette något i stil med "Old Oak..." Den går inte att missa om man kör den vägen. En frape i baren innan packning tog vid. Det känns alltid lika trist att börja packa för hemresan även om man har börjat längta efter den egna sängen, täcket, maten, svalkan o s v.

Sista dagen med bil, så det blev Nidri för middag och shopping. Pizza för hela familjen och en massa klirrande påsar med oss hem. En sista drink i baren med alla familjerna. Som vanligt deltog inte Familjen Myggbett och Familjen Poolman... ;-) Sönerna hade ingen lust alls att gå och lägga sej utan ville tillbringa de sista skälvande timmarna med tjejerna de hade träffat. Då fick de givetvis det... Jag sov dåligt tills de kom hem vid 3-tiden. Den kärleken...

 

 

Måndag 30/6
Hemresedag. :-( Packade ner det sista innan vi väckte sönerna för frukost. Vi skulle lämna lägenheten kl 10.00 och bussen till Preveza skulle gå kl 19.00... En lång dags väntan. Tur att vi hade en så trevlig bar med pool där vi kunde tillbringa dagen. Vi hade tillgång till ett rum fram till kl 16.00, så de som ville kunde bada antingen i poolen eller vid bystranden. Vid 17-tiden gick vi ner till tavernan vid Nikiana Club och åt en tidig middag. Där gick det ytterligare 1,5 tim.

Bussen kom i tid och vi satt längst bak och vinkade åt alla härliga människor vi hade lärt känna och som stod och vinkade av oss när vi åkte. Resan till Preveza är ganska kort, ca 40 min. När vi hade åkt över den smala bron mellan Lefkas och fastlandet och jag tittade bakåt mot ön knöt det sej i hela magen och gråten satt som en stor klump i halsen.

Tänk att det är så svårt att lämna Grekland! Jag är rätt övertygad om att jag varit grek i ett tidigare liv. Tempot och mentaliteten stämmer så väl överens med mej och vad jag tycker om och uppskattar. Det är hemma helt enkelt. På flygplatsen gick allt i ett rasande tempo. Vi hann bara shoppa lite i taxfree-butiken och linsbärarna i familjen bytte till glasögon för att få en behagligare flygresa hem innan vår flight ropades ut och det inte längre fanns någon återvändo. Under promenaden ut mot flygplanet gick det inte längre att stoppa tårarna...

Sammanfattning
Lefkas är helt enkelt en underbar ö. Vi brukar inte vilja åka tillbaka till öar vi varit på, utan vill upptäcka nya. Till Lefkas kommer vi att åka tillbaka, fast utan barn. Vi vill få upptäcka de där tomma stränderna som vi vet finns där, men som inte barnen uppskattar. Trots att vi åkt 8 varv runt ön har vi fortfarande saker kvar att se där.

Om man bara vill ligga på stranden i närheten av hotellet är inte Lefkas rätt ställe. Stränderna vid byarna på den östra sidan är väldigt små och ganska trista. Tycker man däremot om att ge sej ut på äventyr och upptäcka den ö man är på är Lefkas perfekt. Att hyra bil är ett måste.

Bo inte i Nidri. Det räcker att åka in dit och äta ibland. Tempot är mycket skönare i de mindre byarna. Reser ni med Apollo, så kan jag varmt rekommendera hotellet vi bodde på, Vicky i Nikiana. Det blev verkligen hemma under vistelsen på ön. Det verkade som om det är mest greker, italienare och holländare som åker till Lefkas, och så vi skandinavier förstås.

En av de greker vi lärde känna, sa till oss att inte dricka drinkar i Nidri utan hålla oss till flaskor som kunde öppnas vid vårt bord. Enligt honom vet man aldrig vad man får i drinkarna...

Har ni inte varit på Lefkas, så åk dit!

Hälsningar Anette

Lefkas på Kalimera »

 

Börja om »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2023 Janne Eklund/Kalimera