Resa med bil till Makedonien, Halkidiki & Thessaloniki

Vår reseberättelse är i egentlig mening ingen direkt sådan utan istället en sammanfattning över händelser, reflektioner och iakttagelser som vi gjorde under vår drygt månadslånga och vardagsnära vistelse i Nea Apollonia, 5,5 mil öster om Thessaloniki. Kanske kan det hela uppfattas som torrt och innehållslöst, kanske till och med alldeles för vardaglig för att handla om semester, men de facto är att det är så vi tillbringar vår tid där - i det vardagsnära, enkla och jordnära livet i en grekisk by ute på landet.

Landskapet Makedonia med bl a det natursköna Halkidiki är verkligen ett resmål att rekommendera och här finns också många intressanta arkeologiska platser, kloster, byar, stränder, berg och raviner att besöka. Människorna här sägs vara de mest vänliga och gästfria i hela Grekland och man kan inget annat än känna sig välkommen och hemmastadd vart man än befinner sig.

Lördag och söndag 28-29 juni
Vi startade från Malmö vid 05-tiden för att via Rostock ta oss till Tyskland för vidare färd ner mot Grekland. På natten vid 23.30-tiden då vi körde igenom Bratislava så kom det sköna toner från Kalimerafest-CD'n då Xristos Kyriazis med sin säregna "kattröst" sjöng "Sto Imerovigli" och tankarna gick direkt till Santorini och våra goda vänner där.

Den enda fadäsen inträffade vid tullen i Serbien då Zissis blev ombedd att öppna bagageluckan och gick ut utan skor och dessutom barfota. Den serbiske tullaren som framtill nu varit vänlig och trevlig, blev ordentligt irriterad och visade sig väldigt föraktfull över att en grek med sina bara fötter trampade på serbisk mark. Det hela slutade med att vi fick ordern KÖÖÖR - det gjorde vi mer än gärna. När klockan var 15.20 såg vi äntligen den första skylten med "Thessaloniki 435 km" och målet kändes så otroligt nära - trodde vi! Vad vi inte visste då var att vi hade åtskilliga timmar framför oss innan vi skulle komma fram till byn.

Vid gränsen till F.Y.R.O.M. (Skopje) var det totalstopp och bilkön vi hade framför oss var på cirka 2 km och vi förstod att väntan skulle bli lång, kanske till och med väldigt lång. Vi blev bekanta med en serbisk familj som även de var på semesterresa till Grekland och tack vare det trevliga sällskapet så gick tiden ganska fort. Efter drygt tre timmar kom vi så äntligen loss, önskade varandra fortsatt trevlig semester och överlämnade som gåva vår egen Greklandskarta till dem och i gengäld fick vi goda hemlagade kakor som bara smakade så gott. Här var det tänkt att våra vägar skulle skiljas åt, men ett otroligt häftigt och långvarigt skyfall gjorde att vi höll varandra sällskap fram till den grekiska gränsen. Igenom hela Skopje kunde vi bara köra i 30 - 40 km/tim och det gick knappast att se handen framför sig och längs bergväggarna lossnade stenar och annat bråte som ramlade ner på vägen, men som tur var så blev bilen aldrig träffad.

Klockan 23.40 nådde vi så äntligen den grekiska gränsstationen och det häftiga regnovädret bleknade i betydelse - vi var nästan framme och glädjen var stor när vi senare kände lukten av sjön - vår sjö Limni Volvi - och en stund senare dök även skylten "Nea Apollonia" upp och vi svängde av till höger. Var-tog-vägen-vägen? blev verkligen en realitet för oss då det helt plötsligt inte fanns någon väg att köra på längre och istället tornade det upp sig stora cementpelare, pelare som ska hålla uppe den nya bron som rasade ihop i skyfallet den 1 juli 2002 och som fortfarande inte blivit reparerad. Det var bara att vända bilen igen och köra till nästa avfart ett par kilometer bort och klockan 01.00 kunde vi äntligen stanna bilen och kliva ut - Vi var äntligen hemma!

Kalimeratröjans öde i en grekisk tvättmaskin
En alldeles ny Kalimeratröja hade packats ner i resväskan och meningen var att det skulle tas många härliga bilder med dito tröja i centrum. Premiär för tröjan blev det när jag rensade ogräs i trädgården och därefter hade vi stämt träff med goda vänner nere i byn och tröjan lämnades kvar lite slarvigt slängd på vår säng. Historien som utspelades dig därefter vill jag egentligen hoppa över men kortfattat så "lyckades" svärmor vid vår frånvaro att få tag på den och vips åkte den in i tvättmaskinen som var inställd på vittvätt 70 grader! Jag kan lova att jag inte var speciellt glad när det var dags att hänga tvätten på tork. OK, tröjan hade väl kunnat se värre ut än vad den gjorde, men den har inte riktigt samma storlek som innan och upplevs nu som ganska tajt.

Tandläkarbesök
Under vår vistelse passade vi båda två på att gå till tandläkaren. Zissis fick ett hål lagat och därefter putsning och borttagning av tandsten. Jag själv nöjde mig denna gång med en allmän översyn, putsning och tandstensbehandling. Jag upplevde ingen eller ringa skillnad i behandlingen jämfört med Sverige och gick därifrån med världens Colgate-smile! Inte var det dyrt heller. Tillsammans betalade vi € 50 inkluderande även nästa års behandlingar.

IKEA
I år blev det rejäl shoppingrunda på IKEA i Thessaloniki och det var rätt så lustigt att gå där och samtidigt lyssna på syrsor som spelade lite varstans. Konceptet är detsamma som i Sverige och alla artiklar har samma namn som här hemma. Vi upplevde att en del varor var aningen dyrare än i Sverige och att Euron troligtvis är orsak till detta. Det berättades för oss att grekerna äter svenska köttbullar som aldrig förr och att man därför ökat den internationella portionsstorleken från 10 till 15 köttbullar och vidare hörde vi att restaurangen på lördagarna är överfull av fikasugna grekiska familjer. Deras svenska livsmedelsbutik var fylld till bredden med Kalles Kaviar, renkött, hjortronsylt, Absolut Vodka, knäckebröd osv och är välbesökt av de många svenskar som bor i Thessaloniki-området.

Thessaloniki - Staden som Gud glömde i sin planering
Har man något ärende in till stan så får man lugnt räkna med att detta tar hela dagen och att ta sig både in och ut med bil kräver en rejäl portion av tålamod. Vi brukar göra allt för att undvika ärenden där, men i år bar det sig inte sämre än att vi fick åka dit 4 - 5 gånger för diverse läkar- och släktbesök. Det är ett inferno att bara vistas där och inte blir det bättre av att man tvingas sitta i långa bilköer i 40-gradig värme.

Nya bilar, nya vägar och kör(o)vett
Aldrig har vi väl sett så många nya bilar i Grekland som detta år. Där kom vi i vår Audi 80 modell -93, men jösses vad vi kände oss "ute" när vi kördes om av den ena finare, snabbare och vräkigare bilen än den andra. Förklaringen fick vi vid diskussion med byfolket - Bankerna har nu t o m börjat ringa hem och erbjuda lån och grekerna har inte varit sena med att anamma erbjudandet och därefter gått och köpt splitternya bilar som det sedan stoltseras med. Frågan kvarstår dock om hur många familjer som tvingas lämna hus och hem om några år då utgifterna överskrider inkomsterna…

I landskapet Makedonia byggs det vägar som aldrig förr och detta med hjälp av ansenliga belopp från EU och det är bara att gratulera till en förhoppningsvis bättre infrastruktur. Framöver är det meningen att den tunga trafiken från Thessaloniki ska gå via den nya vägen, på andra sidan av vår sjö mot Kavalla, men någonstans är det stopp just nu p g a att en hel by lagt in protester vilket stoppat hela vägbygget. Hur lång tid detta kan ta beror mycket på bl a rättegångar och andra långdragna processer.

Speciellt helgtrafiken är ett kapitel för sig och många bybor berättade att de numera stannar i byn fredag-söndag eftersom det i stort sett är omöjligt att ta sig ut på Odos Egnatia (den antika vägen från Rom till Palestina). Fredag eftermiddag/kväll börjar den flera mil långa bilkaravanen från Thessaloniki mot Halkidiki och söndag kväll är det samma visa fast i motsatt riktning. Normalt tar det cirka 45 min att ta sig från byn till Thessaloniki, men på helgerna kan det ta upp emot 3 - 5 timmar. Trots trafikkaos så är det många som ändå dristar sig till rent ut sagt vansinniga omkörningar och detta t o m på insidan, över markerade filer och heldragna linjer och trots att man själv inte kan göra annat än att snigla sig fram så ligger bakomvarande bilar och trycker på hela tiden vilket inte gör situationen bättre precis. Något vi ändå gladde oss över var att vi vid flertalet tillfällen såg poliser med bötesblocket i händerna och förhoppningsvis kan detta leda till sundare körstil i framtiden.

Några aktuella lönelägen
Lönerna är inget att hurra över precis. En restauranganställd vid kommunens största taverna har en lön på € 30/dag, en diversearbetande lantbruksarbetare (kvinna) invandrad från annat land berättade att hon får € 20/dag svart och att hennes man som jobbar inom byggbranschen får € 40/dag exkl den försäkring om cirka € 30 som arbetsgivaren betalar in.

Den grekiska folkhälsan
Alla tycks numera hålla diet och vi hörde den ena efter den andra historien om hur framgångsrikt man lyckats gå ner i vikt och att medvetenheten för den egna hälsan ökat avsevärt. Förvånansvärt var också att höra om rökstopp hos flera f d inbitna rökare. I vanlig ordning både åt och drack vi mycket gott med ett otal ouzo-mezésittningar i goda vänners sällskap. Menyerna varierade efter sällskap, men oftast åt vi olika sorters färsk grillad fisk, diverse vegetariska rätter samt killing eller lamm, men frukosten hemma i trädgården bestod alltid av detsamma - vattenmelon, fetaost och bröd.

Storkar
Dessa underbara och mytomspunna fåglar finns det gott om i området och kommunerna sätter också upp presumtiva boplattformar på telefonstolparna i respektive by, så det är bara för fåglarna att välja adress och sedan flytta dit sina bopinnar. Under vår vistelse så hade ungarna hunnit bli nästan flygfärdiga och det var en fröjd att se när de flygtränade med höga hopp uppe i bona. Varje dag bestämde vi oss för att fotografera, men dagarna gick och när vi lämnade byn tisdag morgon så var det ena boet tomt och jag var utan foton tyvärr.

Altsáli/Elate och "sköldpaddsravinen"
Några hundra meter från huset drar den stora och under sommaren torrlagda flodbädden fram och längs detta område ligger det underbara ravinområdet dit endast några få människor beger sig. Här under de enorma platanerna eller ute på den öppna "savannen" har vi vandrat många gånger och njutit otroligt mycket av den oslagbara natur som finns här - men tyvärr inte längre. Här har det tidigare levt ett stort naturligt bestånd av landsköldpaddor och vi har haft turen några gånger att få uppleva dem på nära håll. Nu är det tyvärr slut med deras frihet då Grekland nu genom bidrag av EU startat sin första sköldpaddsuppfödning utanför byn och Altsáli/Elate är förtvivlande nog nu tömd på sitt unika bestånd. Den mest förekommande arten Testudo Hermanni Hermanni är A-listad, d v s upptagen på listan över utrotningshotade djur, men på något sätt har "farmen" ändå trots detta fått tillstånd att plocka in 500 vildfångade exemplar som ska ingå i pilotprojektet. Vi blev t o m inbjudna av farmägaren att få komma dit, men vi kände en sådan otrolig ledsnad och besvikelse över det som hänt att vi inte kom oss för att åka dit, men tills nästa år ska vi försöka ta reda på hur det förhåller sig med farmägarens tillstånd och sedan försöka agera därefter.

Halkidiki och Agio Oros/Athos
Halkidiki består av tre ben. Benet till vänster heter Kassandra, det mittersta Sithonia och det högra Agio Oros - Det heliga berget, d v s Munkrepubliken Athos, som en dag blev vårt utflyktsmål med nedanstående färdsträcka.

Nea Vrasná - Olympiada - Aristoteles riktiga och ganska nyupptäckta stad Stagira - Stratoni - Ierissos - Nea Roda - Tripiti - Ouranopoulis - Tripiti - Nea Roda - Ierissos - Gomati - Megali Panagia - Paleochori - Neochori - Den utan namn underbart vackra skogsvägen - Olympiada - Stavros - Nea Vrasná.

Ouranopoulis är slutdestinationen innan själva gränsen till Athos tar vid. Vid hamnen finns en stor skylt som på olika språk förkunnar att hit får kvinnor vistas men inte längre. Visserligen kan även kvinnor åka den 3 timmars långa båtturen (€ 15) utanför själva Athos men det är på mycket långt avstånd från fastlandet. "Välsignade Ouranopoulis och helvetets Athos" är ett grekiskt uttryck som munkarna lär ha myntat och detta p g a att det finns kvinnor i den förstnämnda.

Vägarna var i mycket bra skick och det var rent och fint överallt - m a o så var det en fröjd både för själen och ögat att färdas denna sträcka. Naturen är oslagbart vacker och flera byar uppe i bergen, bl a Megali Panagia med sitt kända kloster, är pittoreska små smultronställen med smala gränder och hus klättrande upp och ner i den kuperade terrängen.

Hälsningar Zanet & Zissis

Bilder från vår bilresa »

HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera