Det som var tänkt att bli ett återvändande till Kykladerna
fick ett abrupt slut då Apollo inte längre kunde erbjuda den
ursprungliga planen att via Mykonos anlända till Syros som lockade
oss. En del snabba kast gjorde att reservplanen Karpathos fick bli vår
resa i år och den fick precis plats inom ramen för de få
gemensamma semesterveckor vi lyckats få ihop. Det var också
positivt att vi fick tillbaka nära en tusenlapp genom den nya bokningen.
Det kan nog bara bli en kanonresa, vi bestämde oss för det.
Ska vi åka då ? Häng med !
Torsdag 15/7: Bort flög alla besvikna tankar om hur en Syros-vistelse
skulle ha varit. Nu såg vi framåt, började samla (alldeles
för mycket) information om Karpathos. Sen så planerade vi och
tänkte tillbaka på tidigare resor och vad vi ville uppleva
denna gång. I ett huj flög dagarna sin kos och packningen påbörjades.
Högar med kläder och annat fyllde vardagsrummets golv, lägenhetens
största. Här behövs överblick, strategi och taktik
för att utnyttja plats. Det går trögt, fram kommer då
mitt blandade kassettband med grekisk musik (mest live) som har känsla.
Den nödvändiga stämningen infinner sig i rummet och väskorna
fylls och gott om tid blir över denna kvällen före. Men
man måste ju dubbelkolla, öppna och stänga igen
..nåja,
där nere går ju att köpa sådant man kanske glömt.
Väskorna får inte plats på badrumsvågen så
tanken kommer om hur mycket de kommer att väga när vi väl
ska hem ? Vi har redan avverkat två semesterveckor av fyra. Det
hinner bli en del dåliga vanor, mycket långa dygn och mycket
sena morgnar. En väldigt bastant och sen middag och ett par glas
vin gör oss rejält dästa. Full rulle i lägenheten,
massor av musik och miljoner tankar om att snart få flyga iväg,
komma fram. Det blir nog svårt att somna när vi väl finner
att vi måste lägga oss i horisontalläge
Fredag 16/7: Vi sover inte mer än kanske varsin knapp timme,
väckarklockan ska skrälla kl. 04.00 men vi tar oss igenom arla
morgon och taxin kommer. 3,5 mil till Arlanda går fort, chauffören
och jag har gemensamma bekanta som vi sitter och ljuger om. Gryningsljus
och mycket gles trafik på motorvägen härlig inramning
!
I avgångshallen är det som vanligt mycket folk och det är
ett nöje att strosa lite för att bara insupa lite atmosfär
och undra lite vart alla ska resa någonstans. Familjen af Petersens,
Karin (karinafp), Per-Olof, Erika och David dyker upp, vi
ska ju av en slump tillbringa de två Karpathos-veckorna på
samma hotell. Novair´s Airbus 321 som är nästan helt fabriksny,
tar oss igenom mycket dis ovanför Balkanområdet och efter lunch
och en stunds sömn kan jag bara stirra ned över det magiska
att vi befinner oss över östra Egeiska havet precis ovanför
Chios ! I tät följd passerar vi sedan mitt emellan Ikaria och
Samos. Mina ögon blir stora när jag tydligt kan se den så
väldiskuterade och beryktade landningsbanan utanför Pythagorion!
Patmos och Lipsi är de två nästa öarna som syns men
sedan kommer så Leros, Kalymnos och Kos på rad och det är
en bedårande syn! Nissyros och Tilos blir sedan de två sista
på min sida av planet. Vi nalkas slutligen Karpathos
och öns västra del. Grannön Saria, skiljd med ett smalt
sund vid nordspetsen syns men det som jag gapar stort över är
Karpathos berg med moln rakt över topparna som vore de gräddklickar.
Otroligt imponerande syn, det är ett nöje att följa öns
utseende ovanifrån några korta minuter. Så efter ett
par långa svängar känns nordanvinden rejält i planet,
liksom en hand som tar i och styr. Det som varit medvind hela vägen
ner sätter nu prov på piloterna och den sista långa sugande
högersvängen blir tuff för dem. Men det är kanske
rutin enbart, för vi möter plötsligt karg mark på
sidan, landningsbanan ligger väldigt nära havet och med en rejäl
duns tar vi mark och det känns brutalt för hjul och upphängning
under oss. Full reversering nu, återigen tänker jag leende
på landningar på Samos och undrar stilla om inte detta ändå
är ännu värre? Men ändå en härlig
landning, den europeiskt tillverkade Airbusen känns onekligen levande
och den sista halvtimmen över havet med öarna och Karpathos
enormt vackra kustlinje känns som en rejäl humörhöjare.
I trappan ner från planet känns blåsten vi nyss tagit
oss igenom. En man ur flygplatspersonalen ser mig och den Kalimerakeps
jag bär. Han pekar ivrigt på den och det tar några sekunder
för mig att förstå att han säkert sett många
huvudbonader blåsa av och försvinna från avstigande turister.
Det går snabbt att få väskorna, bussen fylls och vi avgår
per omgående in till Pigadia. Några kurvor, branta backar,
ett stopp och vi är vid Hotell Regina. Mitt ibland tutande trafik,
rätt så centralt mitt emot kyrkan ligger hotellet. Några
korta formaliteter med pass och vi tar hissen ( ! ) upp till rum nr. 41.
Nu är vi ivriga, balkong inspekteras, hur är utsikten ? Inget
eluttag nära diskbänken för medhavd vattenkokare. Precis
som det ska vara alltså, äkta grekiskt ologiskt på en
gång ! En stol placeras vid fotändan av sängen där
det finns uttag så får det fungera som vattenkokarplats. Det
är ett hyfsat stort rum, diverse ommöblering görs så
vi kan röra oss bättre och få ordning på blivande
rutiner. Toaletten som så ofta bjuder på huvudbry i form av
bristande logik, är precis så ologisk som vanligt. Toastolen
extremt nära duschen och draperiet, handfatet så nära
väggen att handdukarna som vi hänger på väggen ovanför,
nästan hänger ner i handfatet. Balkongen är c:a 8 kvm efter
snabb uppskattning av längd och bredd men aggregatet till ac´n
tar en del plats invid väggen. I rummet står luften helt stilla
så vi hyr direkt ac´n för de kommande 2 veckorna. Het
stillastående luft nattetid är inte vad vi gillar och aggregatet
verkar gå igång klanderfritt efter undersökning av till
synes helt obegriplig liten fjärrkontroll.
|
|