Två veckor på Karpathos - del 1

Det som var tänkt att bli ett återvändande till Kykladerna fick ett abrupt slut då Apollo inte längre kunde erbjuda den ursprungliga planen att via Mykonos anlända till Syros som lockade oss. En del snabba kast gjorde att reservplanen Karpathos fick bli vår resa i år och den fick precis plats inom ramen för de få gemensamma semesterveckor vi lyckats få ihop. Det var också positivt att vi fick tillbaka nära en tusenlapp genom den nya bokningen. Det kan nog bara bli en kanonresa, vi bestämde oss för det. Ska vi åka då ? Häng med !

Torsdag 15/7: Bort flög alla besvikna tankar om hur en Syros-vistelse skulle ha varit. Nu såg vi framåt, började samla (alldeles för mycket) information om Karpathos. Sen så planerade vi och tänkte tillbaka på tidigare resor och vad vi ville uppleva denna gång. I ett huj flög dagarna sin kos och packningen påbörjades. Högar med kläder och annat fyllde vardagsrummets golv, lägenhetens största. Här behövs överblick, strategi och taktik för att utnyttja plats. Det går trögt, fram kommer då mitt blandade kassettband med grekisk musik (mest live) som har känsla. Den nödvändiga stämningen infinner sig i rummet och väskorna fylls och gott om tid blir över denna kvällen före. Men man måste ju dubbelkolla, öppna och stänga igen…..nåja, där nere går ju att köpa sådant man kanske glömt. Väskorna får inte plats på badrumsvågen så tanken kommer om hur mycket de kommer att väga när vi väl ska hem ? Vi har redan avverkat två semesterveckor av fyra. Det hinner bli en del dåliga vanor, mycket långa dygn och mycket sena morgnar. En väldigt bastant och sen middag och ett par glas vin gör oss rejält dästa. Full rulle i lägenheten, massor av musik och miljoner tankar om att snart få flyga iväg, komma fram. Det blir nog svårt att somna när vi väl finner att vi måste lägga oss i horisontalläge

Fredag 16/7: Vi sover inte mer än kanske varsin knapp timme, väckarklockan ska skrälla kl. 04.00 men vi tar oss igenom arla morgon och taxin kommer. 3,5 mil till Arlanda går fort, chauffören och jag har gemensamma bekanta som vi sitter och ljuger om. Gryningsljus och mycket gles trafik på motorvägen – härlig inramning !

I avgångshallen är det som vanligt mycket folk och det är ett nöje att strosa lite för att bara insupa lite atmosfär och undra lite vart alla ska resa någonstans. Familjen af Petersens, Karin (”karinafp”), Per-Olof, Erika och David dyker upp, vi ska ju av en slump tillbringa de två Karpathos-veckorna på samma hotell. Novair´s Airbus 321 som är nästan helt fabriksny, tar oss igenom mycket dis ovanför Balkanområdet och efter lunch och en stunds sömn kan jag bara stirra ned över det magiska att vi befinner oss över östra Egeiska havet precis ovanför Chios ! I tät följd passerar vi sedan mitt emellan Ikaria och Samos. Mina ögon blir stora när jag tydligt kan se den så väldiskuterade och beryktade landningsbanan utanför Pythagorion! Patmos och Lipsi är de två nästa öarna som syns men sedan kommer så Leros, Kalymnos och Kos på rad och det är en bedårande syn! Nissyros och Tilos blir sedan de två sista ”på min sida av planet”. Vi nalkas slutligen Karpathos och öns västra del. Grannön Saria, skiljd med ett smalt sund vid nordspetsen syns men det som jag gapar stort över är Karpathos berg med moln rakt över topparna som vore de gräddklickar. Otroligt imponerande syn, det är ett nöje att följa öns utseende ovanifrån några korta minuter. Så efter ett par långa svängar känns nordanvinden rejält i planet, liksom en hand som tar i och styr. Det som varit medvind hela vägen ner sätter nu prov på piloterna och den sista långa sugande högersvängen blir tuff för dem. Men det är kanske rutin enbart, för vi möter plötsligt karg mark på sidan, landningsbanan ligger väldigt nära havet och med en rejäl duns tar vi mark och det känns brutalt för hjul och upphängning under oss. Full reversering nu, återigen tänker jag leende på landningar på Samos och undrar stilla om inte detta ändå är ännu ”värre”? Men ändå en härlig landning, den europeiskt tillverkade Airbusen känns onekligen ”levande” och den sista halvtimmen över havet med öarna och Karpathos enormt vackra kustlinje känns som en rejäl humörhöjare. I trappan ner från planet känns blåsten vi nyss tagit oss igenom. En man ur flygplatspersonalen ser mig och den Kalimerakeps jag bär. Han pekar ivrigt på den och det tar några sekunder för mig att förstå att han säkert sett många huvudbonader blåsa av och försvinna från avstigande turister.

Det går snabbt att få väskorna, bussen fylls och vi avgår per omgående in till Pigadia. Några kurvor, branta backar, ett stopp och vi är vid Hotell Regina. Mitt ibland tutande trafik, rätt så centralt mitt emot kyrkan ligger hotellet. Några korta formaliteter med pass och vi tar hissen ( ! ) upp till rum nr. 41. Nu är vi ivriga, balkong inspekteras, hur är utsikten ? Inget eluttag nära diskbänken för medhavd vattenkokare. Precis som det ska vara alltså, äkta grekiskt ologiskt på en gång ! En stol placeras vid fotändan av sängen där det finns uttag så får det fungera som vattenkokarplats. Det är ett hyfsat stort rum, diverse ommöblering görs så vi kan röra oss bättre och få ordning på blivande rutiner. Toaletten som så ofta bjuder på huvudbry i form av bristande logik, är precis så ologisk som vanligt. Toastolen extremt nära duschen och draperiet, handfatet så nära väggen att handdukarna som vi hänger på väggen ovanför, nästan hänger ner i handfatet. Balkongen är c:a 8 kvm efter snabb uppskattning av längd och bredd men aggregatet till ac´n tar en del plats invid väggen. I rummet står luften helt stilla så vi hyr direkt ac´n för de kommande 2 veckorna. Het stillastående luft nattetid är inte vad vi gillar och aggregatet verkar gå igång klanderfritt efter undersökning av till synes helt obegriplig liten fjärrkontroll.




Klockan 17.45 hämtas vi med buss för att åka till välkomstträffen med Apollo. Kanske kan vi snappa upp något som är av nytta ? Det blir dock en hel del blaha-blaha, info om utflykter osv men vi ”handlar” i alla fall de utflykter vi planerat att ta. Bara en av oss har nämligen körkort och jag vill helst inte trafikera okända gator och vägar i detta annars trevliga land. Rundturen ”Karpathos förr och nu”, 6 byar under en dag verkar lockande så att vi efter den kan utröna vilka byar vi vill besöka en gång till. Tillbaka inne i centrum väljer vi enklast möjliga middag då vi antagligen kommer att bli mycket trötta framåt solnedgången efter denna mycket långa dag. To Koutouki som vi fått tips om blir valet eftersom den dessutom ligger nära hotellet. In i köket och kolla på dagens maträtter, där finns bl.a ”Garlic Pork” som vi båda väljer. Köttet smakar fantastiskt gott, Ekavi kapsylretsina sitter fint till detta och vi blir riktigt mätta och är glada över vad denna första dag har inneburit. AC´n på rummet väller ut lika varm luft som rummet redan har medan aggregatet på balkongen är tyst. Här ska klagas! Varsin Zorbas öl som vi ännu bara sett på bild inmundigas. Den är dock sötsliskig och jolmig så hädanefter ska vi dricka enbart välkända märken. Vår trötthet gör nu sig gällande rejält och vi stänger därför av ac´n för att få tystnad och somnar därefter på 2 röda sekunder.

Resebrevet fortsätter »


Karpathos på Kalimera »
Fler resebrev från 2004 »






HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2019 Janne Eklund/Kalimera