Resebrev från Grekland

 

 

Mina ”gamla” vänner på Kreta

Av en slump träffade jag mina vänner för första gången på en liten bar som heter Rosmarakis.
Som vanligt reste jag ensam även denna gång.
Jag tog en liten promenad i Platanias "by night" då jag stannade till på denna lilla bar och tog ett glas vitt vin.
Där satt jag och njöt av dofterna och vimlet i kvällen.
Varma vindar drog med sig underbara dofter av grillat får och kryddor.
Kvällen var varm och stjärnorna gnistrade i medelhavs natten.
Efter sista droppen vinkade jag till mig servitören och bad om att få betala men istället för notan kom han med ett glas till och berättade att två äldre män (70 +) längre in på baren bjöd mig på ett glas och dessutom betalat för mitt första.
Artigt tackade jag och skålade mot herrarna, och ett glas blev två och de vänliga äldre männen bjöd in mig till deras bord och äta med dem.
Jag är som mina bekanta vet inte så blyg av mig så jag flyttade över till deras bord.
Med min enkla grekiska berättade jag vem jag var och var jag kom ifrån.
Vad jag jobbar med osv.
Med gester och leenden kommer man långt.
Innan jag lämnade dessa gentlemän hade dom bjudit mig på middag senare under veckan för att få träffa deras alla vänner.
Dagarna gick och jag tänkte hoppa över anbudet då Giorgios en av ägarna till hotellet där jag alltid hyr min lägenhet bjöd mig på middag för att träffa hans avlidna faders vänner.
Han var helt lyrisk då han berättade om farbröderna och insisterade på det bestämdaste att jag måste komma med.
Platanias är ju inte så litet längre och jag kunde aldrig drömma om att de två första männen jag såg var dessa fina män jag träffat tidigare under veckan.
Dom reste sig upp och ropade glatt Maria! Maria!
Giorgios stod som ett frågetecken och undrade hur i hela världen vi kunde känna varandra.
Detta blev inledningen på en mycket varm och trevlig gemenskap.
Jag har nu känt dom i 3 år. Jag vill berätta om en av våra middagar denna sommar.
Många blev det och alla lika fantastiska. Runt bordet satt dom än en gång samlade.
Jag tog med mig min väninna och min syster dotter.
Som vanlig var mina vänner lika välkomna som jag själv.
Där satt min bästa vän gamle Manolis en äkta grek med sina vita mustascher.
Yviga ögonbryn, bruna varma ögon och håriga armar.
Vasilis som nästan tappat alla sina tänder och alltid rökt 40 cigaretter om dagen så länge han minns.
Där satt också lille Theo som alltid beställer in spagetti t.o.m. till stifadon.
Detta är alltid en glädje källa för de andra farbröderna och varje gång skrattar dom lika gott.
Mitt emot honom satt vithårige "gamle" läkaren i byn Yosif.
Janis (konditorn) med sitt breda leende, bror till Manolis.
Skönsjungande Giorgio som knäppte på nävarna med fingrarna så finurligt till alla melodierna han sjöng.
Lille Kostas med sina pliriga ögon som sjöng understämman så vackert i sångerna.
Manolis 2 alltid klädd i svart och sin Harley parkerad utanför och pistolen i byxlinningen.
Vem han egentligen är har jag aldrig fått kläm på men han ser ut som en mafioso ur gudfadern.
Icke att förglömma lille Giorgios med sina krumma ben, men dansa det kunde han minsann.
Och som ni ser på bilderna var det några fler än så.
Denna brokiga skara hade samlats ikväll.
Vinet var redan framdukat och avsmakades av de äldsta herrarna.
Vitt kallt vin i stora karaffer samt det brun-röda vinet som avnjöts med is i.
Strax efter det vi satt oss till bords efter många pussar och kramar så kom servitören fram för att ta upp beställningen.
Dessa män läser aldrig menyn, dom beställer det dom vill ha och det godaste ur grytorna.
Det dom vill ha är mycket, väldigt mycket mat.
Servitören skriver snabbt sen skålas det igen., och igen.
För alla vill ju skåla med de glada damerna från Sverige.
Då kommer dom ut på rad alla servitörerna med stora fat fulla med fantastiska läckerheter.
Friterad lök med kalltomatsoppa att hälla över, gissa vilken smakupplevelse.
In kom oliv tapenade, vitlöksbröd, vitlöks sås, horta det nyttiga gröna från bergen som vi pressade massor av citron över.
Okra , grillade majskolvar, grekisk sallad och dakos det goda hårda brödet med tomatkross och ett tjockt lager av mizithra på.
Hur mycket mat som helst, däremellan en massa skålande till höger och vänster.
Med otroligt mätta magar hann vi knappt andas ut förrän huvudrätterna haglade över oss.
Jag stirrade på min kyckling och undrade hur stor en kyckling kan bli.
Men ni ska inte tro att det räcker med detta, nej nu vill alla visa sin vänlighet och dela med sig av sin finaste bit.
Allt är så otroligt gott men jag vet ej vart jag ska stoppa all mat.
Tugga efter tugga sköljdes ner med mer och åter mer vin.
Äntligen dukas tallrikarna bort.
Då höjs musiken på restaurangen Platanos där vi sitter till en nivå så alla turister stannar till och funderar på vad som händer här.
Då kliver någon upp och dansar och man glömmer tid och rum borta är den proppfulla känslan i magen för nu kliver jag upp.
Ella Maria, ella Maria och elden kommer närmare och närmare mina fötter Rakin sprutas på golvet och jag känner värmen runt mina fotknölar.
Vilken glädje och vilka röster som sjunger med till musiken.
Röster som sjungit tillsammans i 45 år.
Varje vecka år ut och år in har dessa män träffats.
Ibland bara över ett glas Ouzo, och ibland som ikväll med mat, musik och sång.
Jag känner mig ärad att få vara med som gäst och lära känna dessa fantastiska män alla med sin egen historia.
Efter många danser och hundra turisters nyfikna blickar som stannat till vid gatan för att se "oss" tokiga greker kasta tallrikar, förflyttar vi oss in i restaurangen.
Där har dom dukat ett långt bord med efterrätter söta och många.
Stora fruktfat, frasiga ost pajer med honung som smälte i munnen.
Bakelser och crème tårta med caramel sås.
Sist men inte minst den kretensiska honungskringlan som egentligen är till för riktigt högtidliga tillfällen som dop och bröllop.
Men ikväll tyckte Janis att vår lilla fest var i jämförelse med bröllop.
Återigen ville alla fylla våra fat med godsakerna.
Vi skrattade, sjöng, åt och dansade.
Mitt i all uppståndelse kliver gamle Manolis upp och bjuder upp mig till dans till allas förvåning.
Jag kände mig hedrad som lyckats locka honom till dans för det var minst 10 år sen han dansat sist.
Men broder Janis han skrattade så han höll på ramla av stolen.
Hans bror var uppväckt från de döda skrockade han.
Dansen filmades och förevigades till allas förtjusning.
Kvällen övergick till natt och vidare till tidig morgon, många danser blev det och ni skulle bara veta vilka fantastiska sånger dom kan dessa äldre män..
Många krossade tallrikar senare blir det tyvärr dags att bryta upp.
Jag måste erkänna att det är en speciell känsla att få slänga iväg porslin och se bitarna splittras över golvet.
Klockan närmar sig fyra och ännu en underbar kväll med mina gamla vänner är slut.
En sak är säker och det är att jag aldrig kommer att glömma mina vänner, denna natt och säkert ingen av de andra nätterna heller.
Igår fick jag ett SMS av lille Giorgios som undrade hur det var med mig långt borta i Sverige.
Det värmer att någon så långt borta sitter och tänker på mig.
Så gammal och använder sig av SMS, härligt tycker jag.
Jag längtar så mycket att få träffa dom igen.
Och se att alla är kvar och vid liv för alla är väldigt gamla.

Hälsningar från en riktig Kreta fantast.

Platanos.



Platanos.



Vasilis.



Manolis och Vasilis.



Lille Georgios.



Lille Georgios och Theo.



Georgios sjunger.



Janis och mafioso.



Jag och Manolis.


 

Kreta på Kalimera »
Fler resebrev från 2005 »


© 1997 - 2005 Jan Eklund / KALIMERA | TA DET LUGNT - Internet: www.kalimera.se - E-post: kalimera@kalimera.nu



HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera