Mina gamla vänner på Kreta
Av en slump träffade jag mina vänner för första gången
på en liten bar som heter Rosmarakis.
Som vanligt reste jag ensam även denna gång.
Jag tog en liten promenad i Platanias "by night" då jag
stannade till på denna lilla bar och tog ett glas vitt vin.
Där satt jag och njöt av dofterna och vimlet i kvällen.
Varma vindar drog med sig underbara dofter av grillat får och kryddor.
Kvällen var varm och stjärnorna gnistrade i medelhavs natten.
Efter sista droppen vinkade jag till mig servitören och bad om att
få betala men istället för notan kom han med ett glas
till och berättade att två äldre män (70 +) längre
in på baren bjöd mig på ett glas och dessutom betalat
för mitt första.
Artigt tackade jag och skålade mot herrarna, och ett glas blev två
och de vänliga äldre männen bjöd in mig till deras
bord och äta med dem.
Jag är som mina bekanta vet inte så blyg av mig så jag
flyttade över till deras bord.
Med min enkla grekiska berättade jag vem jag var och var jag kom
ifrån.
Vad jag jobbar med osv.
Med gester och leenden kommer man långt.
Innan jag lämnade dessa gentlemän hade dom bjudit mig på
middag senare under veckan för att få träffa deras alla
vänner.
Dagarna gick och jag tänkte hoppa över anbudet då Giorgios
en av ägarna till hotellet där jag alltid hyr min lägenhet
bjöd mig på middag för att träffa hans avlidna faders
vänner.
Han var helt lyrisk då han berättade om farbröderna och
insisterade på det bestämdaste att jag måste komma med.
Platanias är ju inte så litet längre och jag kunde aldrig
drömma om att de två första männen jag såg
var dessa fina män jag träffat tidigare under veckan.
Dom reste sig upp och ropade glatt Maria! Maria!
Giorgios stod som ett frågetecken och undrade hur i hela världen
vi kunde känna varandra.
Detta blev inledningen på en mycket varm och trevlig gemenskap.
Jag har nu känt dom i 3 år. Jag vill berätta om en av
våra middagar denna sommar.
Många blev det och alla lika fantastiska. Runt bordet satt dom än
en gång samlade.
Jag tog med mig min väninna och min syster dotter.
Som vanlig var mina vänner lika välkomna som jag själv.
Där satt min bästa vän gamle Manolis en äkta grek
med sina vita mustascher.
Yviga ögonbryn, bruna varma ögon och håriga armar.
Vasilis som nästan tappat alla sina tänder och alltid rökt
40 cigaretter om dagen så länge han minns.
Där satt också lille Theo som alltid beställer in spagetti
t.o.m. till stifadon.
Detta är alltid en glädje källa för de andra farbröderna
och varje gång skrattar dom lika gott.
Mitt emot honom satt vithårige "gamle" läkaren i
byn Yosif.
Janis (konditorn) med sitt breda leende, bror till Manolis.
Skönsjungande Giorgio som knäppte på nävarna med
fingrarna så finurligt till alla melodierna han sjöng.
Lille Kostas med sina pliriga ögon som sjöng understämman
så vackert i sångerna.
Manolis 2 alltid klädd i svart och sin Harley parkerad utanför
och pistolen i byxlinningen.
Vem han egentligen är har jag aldrig fått kläm på
men han ser ut som en mafioso ur gudfadern.
Icke att förglömma lille Giorgios med sina krumma ben, men dansa
det kunde han minsann.
Och som ni ser på bilderna var det några fler än så.
Denna brokiga skara hade samlats ikväll.
Vinet var redan framdukat och avsmakades av de äldsta herrarna.
Vitt kallt vin i stora karaffer samt det brun-röda vinet som avnjöts
med is i.
Strax efter det vi satt oss till bords efter många pussar och kramar
så kom servitören fram för att ta upp beställningen.
Dessa män läser aldrig menyn, dom beställer det dom vill
ha och det godaste ur grytorna.
Det dom vill ha är mycket, väldigt mycket mat.
Servitören skriver snabbt sen skålas det igen., och igen.
För alla vill ju skåla med de glada damerna från Sverige.
Då kommer dom ut på rad alla servitörerna med stora fat
fulla med fantastiska läckerheter.
Friterad lök med kalltomatsoppa att hälla över, gissa vilken
smakupplevelse.
In kom oliv tapenade, vitlöksbröd, vitlöks sås, horta
det nyttiga gröna från bergen som vi pressade massor av citron
över.
Okra , grillade majskolvar, grekisk sallad och dakos det goda hårda
brödet med tomatkross och ett tjockt lager av mizithra på.
Hur mycket mat som helst, däremellan en massa skålande till
höger och vänster.
Med otroligt mätta magar hann vi knappt andas ut förrän
huvudrätterna haglade över oss.
Jag stirrade på min kyckling och undrade hur stor en kyckling kan
bli.
Men ni ska inte tro att det räcker med detta, nej nu vill alla visa
sin vänlighet och dela med sig av sin finaste bit.
Allt är så otroligt gott men jag vet ej vart jag ska stoppa
all mat.
Tugga efter tugga sköljdes ner med mer och åter mer vin.
Äntligen dukas tallrikarna bort.
Då höjs musiken på restaurangen Platanos där vi
sitter till en nivå så alla turister stannar till och funderar
på vad som händer här.
Då kliver någon upp och dansar och man glömmer tid och
rum borta är den proppfulla känslan i magen för nu kliver
jag upp.
Ella Maria, ella Maria och elden kommer närmare och närmare
mina fötter Rakin sprutas på golvet och jag känner värmen
runt mina fotknölar.
Vilken glädje och vilka röster som sjunger med till musiken.
Röster som sjungit tillsammans i 45 år.
Varje vecka år ut och år in har dessa män träffats.
Ibland bara över ett glas Ouzo, och ibland som ikväll med mat,
musik och sång.
Jag känner mig ärad att få vara med som gäst och
lära känna dessa fantastiska män alla med sin egen historia.
Efter många danser och hundra turisters nyfikna blickar som stannat
till vid gatan för att se "oss" tokiga greker kasta tallrikar,
förflyttar vi oss in i restaurangen.
Där har dom dukat ett långt bord med efterrätter söta
och många.
Stora fruktfat, frasiga ost pajer med honung som smälte i munnen.
Bakelser och crème tårta med caramel sås.
Sist men inte minst den kretensiska honungskringlan som egentligen är
till för riktigt högtidliga tillfällen som dop och bröllop.
Men ikväll tyckte Janis att vår lilla fest var i jämförelse
med bröllop.
Återigen ville alla fylla våra fat med godsakerna.
Vi skrattade, sjöng, åt och dansade.
Mitt i all uppståndelse kliver gamle Manolis upp och bjuder upp
mig till dans till allas förvåning.
Jag kände mig hedrad som lyckats locka honom till dans för det
var minst 10 år sen han dansat sist.
Men broder Janis han skrattade så han höll på ramla av
stolen.
Hans bror var uppväckt från de döda skrockade han.
Dansen filmades och förevigades till allas förtjusning.
Kvällen övergick till natt och vidare till tidig morgon, många
danser blev det och ni skulle bara veta vilka fantastiska sånger
dom kan dessa äldre män..
Många krossade tallrikar senare blir det tyvärr dags att bryta
upp.
Jag måste erkänna att det är en speciell känsla att
få slänga iväg porslin och se bitarna splittras över
golvet.
Klockan närmar sig fyra och ännu en underbar kväll med
mina gamla vänner är slut.
En sak är säker och det är att jag aldrig kommer att glömma
mina vänner, denna natt och säkert ingen av de andra nätterna
heller.
Igår fick jag ett SMS av lille Giorgios som undrade hur det var
med mig långt borta i Sverige.
Det värmer att någon så långt borta sitter och
tänker på mig.
Så gammal och använder sig av SMS, härligt tycker jag.
Jag längtar så mycket att få träffa dom igen.
Och se att alla är kvar och vid liv för alla är väldigt
gamla.
Hälsningar från en riktig Kreta fantast.
|
|
|