Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN FASTLANDET INFÖR RESAN UNDER RESAN ÖLUFFA
OM GREKLAND FORUM E-GUIDER BOKA HOTELL SÖK

Tre veckor på Alonissos och Evia. Del 3.

Tredje dagen söndag 4 juli
Härlig morgon, vi åt en god frukost på balkongen denna underbart stilla morgon. På moppen och iväg mot Lakka viken, det skulle vara en vacker väg dit. Början på vägen till Lakka är en parallellväg till huvudvägen, men den södra infarten till den var avstängd p.g.a. asfaltering. (Vi försökte även läsa och följa Jannes vänster/höger/vänster/höger beskrivning i E-guiden och den var inte till stor hjälp). Vi tyckte då att vi borde kunna ta den norra infarten till parallellvägen, trots att vi hade en bra karta (Terrain 321 Alonissos), misslyckades vi. Att saxa oss in till avtagsvägen, med kartan och moppens mätare det fungerade inte.

Huvudvägen var i bra skick gick mycket genom skuggande pinjeskog.

Däremot hittade vi en moppeuthyrning längs huvudvägen "mitt ute på vischan" minst fem km från stan och cirka tre-fyra km från närmaste strand med hotell. För att kunna hyra en moppe där måste man åtminstone ha en moppe för att ta sig dit?

Vi vände och la följande rutt, Kalamakia, Steni Vala, Kokkinokastro och för att sedan återvända till Patitiri.

Kalamakia är ett trevligt litet fiskeläge, mycket lugnt ställe, många tavernor eftersom utflyktsbåtarna lägger till där några dagar veckan. Vi valde tavernan Margarita och rätten Papoutsakia en alldeles ljuvlig, auberginrätt. Mycket gott dit skulle vi åka fler gånger, rätten var mycket god. Efter maten gick vi bort till den stora stenen med minnesmärket och badade på en fin liten strand, lämplig för två! Det var bara vi som var där, inga andra mycket lugnt och skönt, möjlighet till skugga vid bergssidan. Efter en stund fick vi besök av en av fiskarna som tydligen var muslim, han förrättade sin bön där ute vid stenen.

 

Den lilla stranden vid Kalamakia på Alonissos.

Den lilla stranden vid Kalamakia.

 

 

Stena Vala hamnen där fanns en del tavernor och ganska mycket fritidsbåtar. Kokkinokastro däremot var en mycket trevlig strand som var mycket lämplig för besök senare. Vi åkte åter mot Patitiri med nya friska krafter, både mat, sol, bad och massor av nya intryck.

Väl hemma fick de vackra kropparna sin sedvanliga skötsel med insmortning, vätskejustering och vila.

Nytt samtal från AA som störde friden en aning, väskan var nu på väg från Athen till Skiathos. Mr Dimitri skulle ringa idag eller imorgon tidigt beroende på om han fick med väskan på färjan idag eller imorgon. Fortfarande inget klart besked om väskan när den kommer och hur, vad de "grejsar" på AA fram och tillbaka hit och dit. Men vi fick hoppas att den kommer under morgondagen.

Dags för middag, vi intog Anais för en utsökt middag bestående av Citronkyckling och Kleftiko. Vi blev lite väl mätta så vi drog oss tillbaka till vår förträffliga balkong, för att underlätta matsmältningen, intog vi en Ouzo. Sängarna var som vanligt sköna och vi sov den oskyldiges ljuva sömn.

Fjärde dagen Måndag 5 juli
Mr Dimitri ringde och väckte oss redan före klockan åtta, han var på väg ner till utflyktsbåten (?) med väskan. Agios Nikolas heter båten och den är vit. Den skulle komma till Patitiri antingen kl 11:30 eller kl 14:30 beroende på vädret, rutten las upp utifrån väderleken. Det blir tydligen aldrig slut på dessa olika alternativ vad det gäller väskan, alltid minst två alternativ.

Men nu var det dags för frukost och planering efter dagens nya förutsättningar. Den norra vägen till Lakka skulle vi försöka att hitta eftersom den södra var avstängd (i alla fall igår). När vi väl passerat den södra avstängda vägen började vi återigen att försöka saxa in den norra infarten, vi kollade avståndet på kartan, körde rätt antal kilometer, ingen väg såg vi. Men efter ett antal vändor fram och tillbaka hittade vi den lilla vägen, vi körde iväg på den och kollade avstånd och hur långt vi kört men det stämde inte så där bra där heller, men efter ett par vändor på fel väg så fann vi slutligen vägen till Lakka. Men nu var klockan lite över 11:00 och den första chansen att få väskan var kl 11:30. Vi drog iväg mot stan igen.
Väl framme satte vi oss på Flavios och tog en öl i väntan på Agios Nikolas om den nu kom kl 11:30. Innan hade vi kollat runt lite i hamnen så att inte någon av de mindre båtarna hette Agios Nikolas, men där fanns ingen med det namnet.

Helt plötsligt dök Agios Nikolaus upp runt kröken till hamnen, det bara vällde av dagsturister, hundratals. När det väl blev tomt på landgången såg vi väskan ombord på båten. Lyckan fullständig, att det funkade med det första alternativet också helt otroligt i den här väskhärvan!

 

Den efterlängtade väskan och båten Ag Nikolas.

Den efterlängtade väskan och båten Ag Nikolas.

 

Nu skulle det äntligen packas upp grejor, iväg upp till lägenheten fram med badkläder och annat som saknats i ett antal dagar. Vi hade inte glömt gårdagens lunch, vi åkte iväg till Kalamakia igen för att äta Papoutsakia till lunch, den var lika god idag som igår.


När vi smält maten en stund körde vi iväg till Kokkinokastrostranden för sol och bad. Där var det härliga bad och längst bort till vänster (näsan mot havet) fanns en härligt skuggande pinje, mycket bra siesta ställe. När vi sköljt våra kroppar tillräckligt i havet och torkat oss, anträdde vi färden tillbaka mot Patitiri.

 

Kokkinokastro beach på Alonissos.

Kokkinokastrostranden, den skönt skuggande pinjen bakom de sista parasollerna.

 

 

Därpå följde sedvanlig vård av de nu något solbrända kropparna, i samband med vården av kropparna intogs lite "skumpa" för att fira väskans lyckliga ankomst till Alonissos. Vi åt middag på tredje Tavernan längs hamnstranden, Kleftiko och Gigantes nersköljda med lite vin! En härlig måltid och ett stort lugn la sig nu när väskan var på plats. En ljuvlig promenad tillbaka till lägenheten och lite kaffe med tillbehör på balkongen, det var mumsigt. Sängarna var extra sköna och vi somnade direkt efter en händelserik dag.

Femte dagen tisdag 6 juli
En underbar morgon, frukost som vanligt på balkongen och packande för utflykt. Ner till Pie house för inköp av lite skaffning. Vi köpte en biff och en vegetarisk paj samt några öl och vatten. Mot Gerakas längst norrut på ön, det dröjde en stund innan vi kom på "jungfrulig väg" det var först när vi passerade avtaget mot Stena Vala, vägen blev i betydligt sämre skick, sönderkörd, gropar och grus om vartannat. Insjön/dammen som syns tydligt på kartan den ville vi se, men vägen dit ner var bred och under byggnad. Vi körde ner där även om den inte stämde så bra med kartan.

Insjön/dammen stämde inte heller så bra, inte en droppe vatten såg vi. Ett vådligt byggande föregick, förmodligen skulle storleken på sjön/dammen göras större. Det var ganska skumpigt att köra längs byggarbetsplatsen vägen var visserligen mycket bred men endast grus. Vi hittade ingen väg där vi fortsätta ut på huvudvägen igen utan att vända. Vi fick vända och köra upp till huvudvägen med sina häftiga vyer ut mot havet och ön Peristera.

Vi fortsatte mot Gerakas en mycket vacker dalgång ner mot den lilla viken vid Gerakas. Där fanns några fiskebåtar vid en kaj en liten klapperstensstrand, Marin stationen (som verkade vara öde) samt en Kantin. Vilken lättnad en öl till den törstande PA som fick svalka sin strupe efter allt körande på dammiga vägar. Det var ett fåtal andra turister där på stranden, italienare. Annars var det mycket lugnt.

Efter att få svalkat den torra strupen och sett oss omkring en del, vände vi kosan söderut igen mot Lakka nu skulle vi minsann ta oss dit, när vi väl hittat den norra vägen.

In på den norra vägen mot Lakka, vägen slutade vid ett stort hus, en man där frågade om vi behövde hjälp, men vi insåg nu var vi var! Vi vände och körde tillbaka till korsningen vid fikonträdet, om det kan kallas väg vet jag inte men den var nästan körbar, mycket kryssande mellan hålor och stenar. Nu blev vi lite konfunderade när vi väl kom till stranden, det fanns en liten härlig sandstrand, men enligt en grek från ön så är Megahli Ammos den större klapperstenstranden längre bort. Men karta och verklighet stämde inte överens, det var den lilla sandstranden som var utmärkt som Megahli Ammos.

Men oberoende av namn på stranden, så vi intog den lilla härliga sandstranden där fanns ytterligare fyra personer varav ett italienskt par som bodde på Nina Studios nästgårds till Hara där vi bor.

Vi diskuterade grekisk mat som vi uppskattade mycket allihop, PA malde på som vanligt om alla favoriträtter, efter en stund frågade italienaren försynt om det var något som jag INTE tyckte om, huvudet på spiken, född hungrig som jag är.

Vi åt den medhavda matsäcken beefpajen smakade utmärkt men den vegetariska pajen innehöll horta och det är inte vår favorit. Efter att ha besökt Grekland i snart 40 år, så har jag fortfarande inte fått svar på grekernas förkärlek till horta, "alla" tjötar om att man skall äta denna i mitt tycke mindre goda grönsak. Kan den anses vara någon sorts afrodisiaka eller vad?

 

Meghali Ammos beach på Alonissos.

Meghali Ammos är nedanför huset, den lilla sandstranden finns runt udden.

 

Kalimera Janne tycker att vägen hit är för svår men kör man förbi fikonträdsvägen och tar vägen bort mot husen (där vi tidigare talade med en man och sedan vände) där finns det en liten stig ner till stranden. Inte den "Kamikaseväg" som fikonträdsvägen erbjuder. Efter ett antal sköna bad och härligt solande anträdde vi återfärden, Kamikasevägen uppför var inte att leka med, men en van Kamikasemopedist klarar ju sådant lätt!

Väl framme i Patitiri blev det sedvanlig omvårdnad av våra vackra kroppar, med en härlig slummer. Nu började det rätta till sig efter allt tjöt med AA, det stora lugnet började infinna sig.

Middag nu skulle det ätas igen, ner till "Nikkos Taverna" inkastaren/ägaren Nikko är son till Hara. Vi tog ställets specialare med vin 26 €, det smakade alldeles förträffligt. Nikko är dessutom ordförande i öns turistförening. Vi tog en liten sväng i byn innan dagens äventyr tog överhanden och vi drog oss tillbaka till vår balkong för en stilla avslutning på kvällen. En helt underbar utsikt som vi avnjöt tillsammans med lite kaffe och tillbehör.


Resebrevet fortsätter »





HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2022 Janne Eklund/Kalimera