Hur träffades du och Grekland?

[anneli56]

Första resan till Rhodos 1987.
Resan till Kalamata 1996 då blev jag förälskad i denna del av Grekland.
Däremellan besökt olika öar,Kreta,Santorini,Zakynthos,Karpathos.
men det var på Peloponnesos jag fastnade,och här är vi än idag!
Anneli

[ofelia]

Jag luffade för första gången i juni 1996. Tog en flygstol till Santorini och åkte sedan vidare till Naxos, Anti-Paros och Amorgos. Sedan dess har det blivit resor varje sommar, förutom när vi har haft nyfödda hemma. Har försökt att göra någon annan typ av resa (en charter till Mallorca eller liknande) flera gånger, men det har alltid slutat med att vi har tagit en sista minuten till Samos eller Santorini. Därifrån har vi utforskat över 20 öar och jag blir inte mätt på det utan snarare mer och mer sugen. Nu har jag bestämt mig för att sluta tänka på andra semesterresor, för jag vill BARA "hem" till öarna.

[inkfish]

Det är jättekul att läsa era historier. Fascinerande vad lika vi är

Kan t ex mycket väl känna igen mig i ofelias "jag har försökt åka nån annanstans"

[Lopez]

Kul tråd detta.

För min egen del var det 1972, jag var 19 år och hade just tagit "studenten". Detta var märkliga tider präglade av "kalla kriget", politisk
medvetenhet, studentuppror och inte minst vietnamkriget. Diktatur var något högst påtagligt och höll halva Europa i ett järngrepp. Ryssarna behärskade hela östblocket, militärjuntan styrde i Grekland, Franco i Spanien och Caetano i Portugal. I dessa allvarstider var det lätt att okritiskt annama freds- och hippierörelsens budskap om "love and peace".
Året innan hade jag tågluffat till franska rivieran och där mötts av ryktena om de "free communitys" som fanns på södra Kreta, och dessa hade en nästan magisk inverkan undet ett helt år.

Direkt efter skolan var vi 3 kompisar som drog iväg. Vi tågluffade ner till Italien, tog färja över till Grekland och sedan vidare med tåg, båt och buss. Var inte helt enkelt att resa på den tiden, och jag vill minnas att resan ner tog drygt en vecka, men vad gjorde väl det. Man var ju ung, odödlig och oövervinnerlig.

Vårt mål var Matala på Kretas sydkust, men på färjan träffade vi några söta hollänskor, som alla såg ut som Pocahontas (högsta mode på den tiden), och vi bler övertalade att välja Paleochora istället. Sagt och gjort, så blev det. Väl där böjade en mer än 3 veckors lång drömtillvaro. Vi campade på stranden och levde mest på bröd, tomater, vattenmeloner, retsina och raki. På dagarna sov, slöade man och löste alla världsproblem. Nätterna tillbringades runt eldar på stranden, ständigt lyssnande på The Doors i skramliga kassettspelare och gjorde allt sånt som man senare i livet ansträngde sig till det yttersta för att få sina egna barn att låta bli.

Nå, allt har en ände, och verkligheten kallade. Det blev en sväng till året efter, denna gång till Matala, men sedan bleknade det romantiska skimret ganska snabbt, man fick andra intressen och åtagande, och gick vidare i livet. Fortfarande kan man hitta en och annan "övervintrad" figur längs sydkusten som inte kommit längre, men det är mest en tragisk historia.

Det intryck som södra Kreta gjorde på mig var emellertid outplånligt, och trots ett otal resor senare, både till Kreta och övärlden, upphör jag inte att fascineras av denna plats. Den unika kombinationen av ljuset, solen, havet och det mäktiga bergen gör detta till en plats jag garanterat kommer att återvända till många gånger än.

Mitt grekiska paradis

[inkfish]

Ursprungligen postat av Lopez

Nätterna tillbringades runt eldar på stranden, ständigt lyssnande på The Doors i skramliga kassettspelare och gjorde allt sånt som man senare i livet ansträngde sig till det yttersta för att få sina egna barn att låta bli.

---------

Fortfarande kan man hitta en och annan "övervintrad" figur längs sydkusten som inte kommit längre, men det är mest en tragisk historia.

Det där är väldigt träffande beskrivet

[Micchelin]

Kreta blev min första bekantskap med Grekland. Men då var jag bara fem år så jag minns i princip ingenting, förutom att det blåste mycket!

Grekland har blivit bortglömt sedan dess tills jag som trettonåring, denna sommar, besökte Karpathos.

Sedan dess har jag blivit mer och mer intresserad av Grekland, på alla sätt. Vill äta grekisk mat och lyssna på grekisk musik med mera. Tur att Kalimera finns! Min längtan är mycket större till Grekland än till andra länder kring Medelhavet.

Det är en speciell känsla när man är i Grekland. Kan inte beskriva den. Men jag vill tillbaka, särskilt till byn Lefkos.

[Assar]

Jag var, som många andra, först på Rhodos, redan 1978. Det var då ganska genuint och som 23-åring var jag och min syster förtjust i all uppvaktning av unga greker.

Blev omedelbart tagen av Grekland. Till saken hörde också att jag på jobbet hade en hel del kontakter med med invandrade greker och på den tiden var militärjuntan och Theodorakis i färskt minne.

Det tog dock ända till 1986 innan jag åkte tillbaka igen. Då på runtur i bil på Kreta som då endast var exploaterat runt Heriaklion och Rethimnion.

1990 åkte jag tillbaka till Kreta, då till Agios Nikolaos med två-årig dotter.

Trots min passion för Grekland tog det av någon outgrundling anledning ända till 1999 innan jag återvände, till Parga tidigt i maj, med man och dotter. Jag minns mest doften av citronträden. Dagsturerna till Korfu, Lefkas och omgivningarna i norra Grekland.

Efter det dess var jag helt fast. Sommaren 2000 var kall och regnig och jag och min då 12-åriga dotter åkte till Lefkas. Aldrig har någon har någon semesterresa varit mera minnesvärd. Perfekt väder och fantasiska utflykter, bl a till Lefkas västkust.

Sedan dess har vi varit i Grekland varje september. På Kreta igen, på Kalymnos, Naxos, Samos, Skopelos och Karpathos och och några öar till.
Har haft med mig mamma, syster och framför allt min vänninna med barn.

Jag längtar nästan alltid till Grekland, så fort jag kommer hem och hela vintern.

Tänker ofta - vart ska jag åka nästa gång - till vilka öar - vem följer med - och när åker vi?

Visst är det lite märkligt?
Har varit i många länder under tiden sen jag började åka till Grekland - Italiten, Spanien, Kroatien, Tjeckien mm - men där funderar jag aldrig när jag ska återvända - men den ständiga frågan är - när ska jag åka till Grekland igen och vart?

Är det flera som känner som jag? och varför?

[MjW]

Jag föddes där

[laero]

Kul tråd detta, har inte sett den innan, kanske beroende på att vi var i Grekland när den startades i juli.
Min första träff med Grekland var sommaren 1986. Hustrun och jag skulle göra första sommarsemestern tillsammans och båtluffning i Grekland var på modet.
På den tiden var vi (ganska) unga och (definitivt) dumma, det enda som gällde var att komma ner billigt. Åkte alltså ner med bussresa via Brindisi - Patras - Aten. En tur och returresa vi sent ska glömma och definitivt aldrig göra om.
Men hursomhelst, väl framme bordades båt till Sifnos, där vi trodde att kompisar eventuellt befann sig. Detta var ju före mobiltelefonens tid så vi visste inte säkert, men när vi landsteg så stod de faktiskt på kajen och inväntade båten de trodde att vi kanske kunde komma med.
Sifnos blev en aha-upplevelse utöver det vanliga. Kulturen, maten, människorna, prisläget, naturen, klimatet, kvällarna ... allt var något helt annat än vad vi upplevt tidigare.
Sedan dess har Sifnos en speciell plats i hjärtat trots att vi aldrig kommit tillbaka dit. Öluffen fortsatte till Paros och sedan Samos innan bussen tog oss hem 3 veckor senare.
Efter det har vi återkommit med ojämna mellanrum ... MED FLYG.

/Lars & Inger