Hur träffades du och Grekland?

[Annki]

Ursprungligen postat av Lissi

Nu har jag svårt att hålla mig för skratt när jag läser det, men det visar i alla fall att resan gjorde intryck!

Lissi -fortfarande lika förälskad

Jag tycker att det var fint skrivet Lissi! Det är ju precis den här känslan så många av oss har när vi sätter foten på grekisk mark..........känslan av att ha kommit hem!

Även min första greklandsresa gick till Rhodos 1979, det hann bli ytterligare en resa till Rhodos och ett par till Kos innan vi kom till Andros en sommar flera år senare. Och där infann sig den stora kärleken till Grekland! Vi kom så nära människorna där, vi satt i de ljumma kvällarna och pratade långt in på nätterna. På favorittavernan åt vi grekisk mat när den är som bäst..................livet var så enkelt! Våra två pojkar, som var små då, trivdes så bra. Vi hade åsnorna alldeles nedanför hotellet, på murarna klättrade ödlorna och de tävlade om vem som hittade flest. På kvällarna flög fladdermössen över våra huvuden när vi gick hem från tavernan. Här lärde de sig simma, både under och över vattnet.

Människorna, naturen, dofterna, det ljumma havet, enkelheten.........ja, listan skulle kunna bli lång, men allt detta födde en kärlek till Grekland som bara blivit starkare och som har fört med sig många fler resor.
Jag har en gammal LP med Gregoris som bär titeln: "Vart än jag far är Grekland min längtan", och visst är det så!

Ann-Kristin

[yeasou]

Fin dikt som du skrev den gången Lissi!Jag började inte skratta åt den jag blev blöt i ögat istället!
MVH
Yeasou

[Moster]

Ursprungligen postat av inkfish

Jasså Moster... Det hade jag inte fattat förrän nu

Surpise, surprise

Moster

[Titti]

En gumma på Rhodos 1979 gjorde att jag insåg, att det är något alldeles speciellt med Grekland och grekerna.

Jag var där med min då åttaårige äldste son. Vi bodde en bit söder om stan, så vi åkte buss till och från. En kväll hade vi varit inne i stan och turistat. Det var sent, för jag minns att det var mörkt. Vi hoppade på bussen hem, men efter ett tag började jag ana oråd. Bussen gick uppåt mot ett berg. Jag gick fram till chauffören och fick bekräftat att det var fel buss. Då kom en gumma fram till mig, jag vet inte hur vi kommunicerade, för vi kunde inte varandras språk. Hon hjälpte oss, så att vi så småningom kom hem till vårt hotell.

Hennes vänlighet och hjälpsamhet har jag tänkt på så många gånger under årens lopp. Hon skulle bara veta, att den här händelsen blev början till min stora kärlek till Grekland.

Och gumma förresten... hon var säkert yngre än vad jag är nu.

[NewAnn]

Ursprungligen postat av Annki

Jag tycker att det var fint skrivet Lissi! Det är ju precis den här känslan så många av oss har när vi sätter foten på grekisk mark..........känslan av att ha kommit hem!Ann-Kristin

Det är bara att hålla med, både i att Lissi skrivet en fin dikt och i detta av känslan av att komma hem.
Min första Greklandsresa gick till kalymnos, när jag satt på färjan från kos till kalymnos tänkte jag "jaha nu är jag på väg hem" och ett lugn infann sig hos mig. Det är nog detta som gjort att jag fortsatt att resa till Grekland.
Mvh Ann