Et lite hyggelig møte med det greske helsevesenet

[inkfish]

Vill bara understryka, Kari, att jag inte försöker argumentera mot dig. Jag försöker bara förklara vad jag tror kan vara orsaken till din väninnas upplevelse. Och jag har full respekt för att det var förfärligt för henne.

Å få et oppmuntrende s m i l og/eller et "klapp på skulderen" i forbifarten ville bety m y e i en slik situasjon, selv om man ellers måtte forsøke å klare seg selv!
Og det er d e t jeg ikke kan forstå

Naturligtvis! Det hade ju lite grand kunnat överbrygga t ex språkförbistring. Men, återigen: om det inte är tradition i grekisk sjukvård så är det inte så konstigt. "Patientbemötande" kanske inte finns på schemat. Tycker att det som Monica berättar också visar på det.

Själv är jag glad för varje gång jag är i Grekland utan att behöva hamna på sjukhus. Jag känner mig tillräckligt utsatt och osäker när jag måste till doktorn härhemma.

[Eva L]

När jag fick salmonella på Karpathos gjorde jag flera försök att besöka den offentliga sjukvården. Men något i atmosfären, miljön fick mig att gå innan jag var framme i kön. Gick till en privat barnläkare som var jättebra. Trots att han hade många grekamerikaner som patienter mest små barn, men även äldre då han var dubbelspecialist, kunde mannen nästan ingen engelska. Han föredrog att tala grekiska och min dotter fick översätta. Annars inskränker sig mina erfarenheter till studiebesök jag gjort på ett par vårdenheter i Grekland.

Eva

[kari]

Ursprungligen postat av inkfish

Vill bara understryka, Kari, att jag inte försöker argumentera mot dig.
Men, återigen: om det inte är tradition i grekisk sjukvård så är det inte så konstigt. "Patientbemötande" kanske inte finns på schemat. Tycker att det som Monica berättar också visar på det.

Jeg har ikke følt at du har argumentert mot meg jeg, Inkfish

Men etter å ha lest hva Monica's sønn ( og foreldrene) ble "utsatt" for :
- jeg kan ikke forstå at grekere som er så glade i barn ( for det er de vel - og leger er vel ikke noe unntak) ikke vil behandle barn så skånsomt som mulig, selv om omsorg ikke er tradisjon og/eller pensum, merkelig at de mister sin evne til empati når de tar på seg legefrakken.....

Vi får krysse fingrene for at vi holder oss friske og på beina i feriene våre, men o m uhellet var ute
- norske (og sikkert også svenske) barn som er vant til å få bedøvelsesplaster på før de skal ha et lite stikk, hvordan vil d e reagere på slik røff behandling?

Kari - som er i tvil om de sarte barnebarna bør tas med på ferier utenom Norden

[inkfish]

Men tänk dig själv hur du skulle läxa upp en doktor som spände ögonen lite för bryskt i dina små ögonstenar

Föräldrar blir ju som tigrar med sin avkomma - och jag undrar om inte far- och morföräldrar blir ännu värre.

[monica]

Jag har tagit pp det här med grekiska vänninor, deras förklaring är att de som jobbar på IKA är inte så nöjda med sina löner och många jobbar långa dagar.
Många läkare har sitt jobb på IKA sedan på kvällen har de sin privata praktik.

Så är det även för min tandläkare, IKA på dagen och sin privatklinik på kvällen.

Detta kan jag säga är likadant med många lärare i skolan, har träffat många sura och griniga lärare, och tyvärr går det ut över barnen. Men samma system där, många är lärare i den statliga skolan och på kvällen har de privatlektioner i de olika ämnena.
För mig har de varit svårt att finna mig i detta, samtidigt kan jag ha förståelse att de är trötta på sitt jobb när de aldrig är lediga.

Eftersom lönerna inte är vad de borde har de flesta flera jobb.

Nu kan man ju tycka att detta inte ska gå ut över sina patienter men det verkar som det tyvärr gör det.

En annan orsak som vi faktiskt disskuterade på svenska skolan, många grekiska föräldrar pratar väldigt starkt och hårt till sina barn, medans nordeuropeer pratar på ett annat sätt till sina barn. På grekiska barn kanske det går in i ena örat och ut i det andra. Vi från Norden ses som vi pjoskar för mycket för våra barn och är för känsliga.

Alltså lite kulturkrockar som man måste tackla när man bor här.

Monica

[Admirala]

Jeg har heldigvis ikke hatt behov for greske sykehus/leger, men da jeg besøkte min venninne her på sykehuset i Nafpilo, var jeg på mange måter glad det ikke var jeg som lå der. Sengen var knallhard og ødelagt, rommet var lite, fullstappet med fire pasienter og alle deres slektninger, virket det som. Bråkete, varmt og trangt, altså. Foreldrene til min venninne kom med klær og mat og drikke til henne. Hun lå der bare for å få intravenøs antibiotika, men det viste seg etter fire dager at de hadde gjort en feil, dvs. glemt henne, hun behøvde egentlig bare å få dette i et døgn, deretter kunne hun gått over på tabletter som hun selvsagt kunne tatt hjemme.

En liten hyggelig ting i helseverdenen: Greske apotek tar blodtrykket ditt gratis. Det apoteket jeg bruker her, har mer avansert utstyr enn det legen min i Norge har. De er vennlige, forklarer godt, effektive og grundige.

[inkfish]

Ursprungligen postat av Admirala

En liten hyggelig ting i helseverdenen: Greske apotek tar blodtrykket ditt gratis.

Det gör faktiskt apoteken i Sverige också, i alla fall vissa apotek. Ser man en skock 80plussare brukar de oftast betyda blodtryckstagning

[aska]

I 2003 var jeg innlagt på sykehus i Hellas. Det ble en selsom opplevelse, siden jeg var helt uforberedt på det greske systemet.
Mine tre døgn på et gresk sykehus virket som en lang uke. For det første var det så å si ingen som kunne eller ville snakke engelsk. Jeg fikk ingen informasjon, verken om min sykdom eller om undersøkelser jeg skulle ta. Tonen virket brysk, ingen smil, ingen godord, ingen sympati. Pleiere og leger arbeidet raskt og effektivt. Når de var på rommet da!

Jeg følte meg så usigelig liten og hjelpeløs. Heldigvis hadde jeg ei venninne som besøkte meg hver dag, men hun var like uvitende som meg. Likevel var det godt å ha henne der.

Etter hvert lærte jeg i livets skole. Sykesøstrene har et mye mer begrenset arbeidsområde enn hos oss. Det synes ikke å være noe som tilsvarer våre hjelpepleiere. Hvis en trenger hjelp til personlig pleie, tepper, klær osv, må familie eller venner stå for det. Ellers må en skaffe seg betalt hjelp.

Det var visitt-tid, men det var det ingen som brydde seg om. På vårt 4-mannsrom var det slekt og venner rundt hver seng, som regel 3-4-5 stk ved hver seng, hele dagen. Om nettene var det minst en pårørende. De snakket sammen hele natta, så det var vanskelig å sove.

Takket være greske venner ble jeg utskrevet før jeg burde. Det var godt å komme tilbake til hotellet. Der ble jeg tatt svært godt vare på. I feriebyen min hadde de hørt om sykehusoppholdet, og jeg møtte svært mye vennlighet og støtte.

[Zanét]

Som det ovan diskuterats kan jag bara hålla med - det är stor skillnad i omvårdnad jämfört med hur det är i Sverige.

Har under några års tid haft en krasslig svärmor som jag några gånger följt med till diverse sjukhusinrättningar. Omvårdnad inkluderande medmänsklighet och medkänsla tycks lysa med sin frånvaro. Blir man inlagd är det inte vårdpersonalens sak att se till att man har det någorlunda utan det är upp till släktingar, vänner och bekanta att ansvara för den saken vilket också gör att det inte är någon lugn miljö för en sjuk människa att vistas i tyvärr.

Personalen gör det jobb de ska göra men utöver detta är det den egna familjen som får ta vid. Man informerar inte heller patienterna om undersökningar etc utan kan mycket väl bara rulla iväg med sängen utan ett ord. Vid ett tillfälle, när vi skulle in på röntgen (vid ett av Thessalonikis större sjukhus), utan att veta något i förväg, blev personalen bra sura över att vi frågade vad som var på gång och när de sedan hörde att vi var boende i Sverige så var konflikten ett faktum och den som fick lida för detta var tyvärr svärmor.

Detta att inte informera patienten och dess anhöriga påminde mig om hur det var i slutet av 70-talet när jag själv började jobba inom svensk sjukvård. Då "störde" man inte gärna läkaren med frågor som kunde uppta hans tid.

//Zanét

[Peter]

Ursprungligen postat av Zanét

...när de sedan hörde att vi var boende i Sverige så var konflikten ett faktum...

Varför blev det en konflikt för att ni bor i Sverige? Svärmor bor ju i Grekland! Var det en konkurrensgrej kanske? Förstod de att ni hade högre krav?

Som väl är har jag själv aldrig behövt söka Grekisk sjukvård, men för ett tiotal år sedan lyckades min bäste vän köra av vägen med mopeden när vi var på Tinos. Detta resulterade i rejäla skrapsår på armar och ben, samt några knäckta revben. När vi kom till hotellet skickade ägaren polaren direkt till sjukstugan. Han fick åka själv med sin tjej, för jag skulle ta en öl på Terrassen. Vi är sådana.

Väl där fick han vänta 5 min så kom läkaren och tittade på honom. En sköterska fick tvätta av såren ordentligt och baddade dem sedan generöst med Jod. Det hade visst gjort ont... Sedan kom läkaren med en cigarett i mungipan och gav honom en stelkrapsspruta i de ädlare delarna.

För detta behövde de inte betala någonting! Sedan blev de hemkörda i Ambulansen! Via Apoteket. Där köptes lite tabletter som skulle mildra smärtan i revbenen. Och det gjorde de. Ca 30 min efter att de kommit hem, en dusch, en Whiskey och två tabletter senare kom han nerdansande på Terrassen som om inget hänt.... Han var väldigt glad...

Men jag kan tänka mig att det skiljer på sjukvården på öarna och städerna. Och i det här fallet så var det ju en "mindre" skada. Vid ett annat tillfälle höll en Grekisk kompis på att avlida för att helikoptern inte kom när han hade akut blindtarmsinflammation. Så det gäller väl att ha rätt problem på rätt ställe i Grekland...

Peter

[Zanét]

Ursprungligen postat av Peter

Varför blev det en konflikt för att ni bor i Sverige? Svärmor bor ju i Grekland! Var det en konkurrensgrej kanske? Förstod de att ni hade högre krav?

Tyvärr är det så att det är inte första gången som vi råkat ut för detta fenomen och nu talar jag om våra kontakter med myndigheter och sociala inrättningar.

Vi har uppfattningen att man inte frågar/ifrågasätter så mycket och vi är ju vana att ställa frågor och skaffa oss information. Svärmor fick en allvarlig genomgående axelfraktur och hade djävulskt ont och när man ville förflytta henne från en lägre säng till en högre genom att dra upp henne kunde vi inte stillatigande se på vad som försiggicks utan sambon sade ifrån på sitt modersmål men då hade de redan hört att vi talat svenska med varandra. Det räckte för att personalen, speciellt läkaren hävde ur sig att "Detta är inte Sverige utan Grekland" varpå sambon fick ett fullt förståeligt utbrott.

När vi sedan kontaktade hemvården i byn och de kom på besök för att se vad som kunde göras var det likadant. Återigen kom samma ordagranna ramsa som ovan och diskussionen blev avbruten innan den ens hade blivit påbörjad.

//Zanét

[Admirala]

Takk Peter, for din herlige historie fra Tinos!
Jeg ser det for meg

[inkfish]

Ursprungligen postat av Zanét

Man informerar inte heller patienterna om undersökningar etc utan kan mycket väl bara rulla iväg med sängen utan ett ord.

Exakt! På sjukhuset på Rhodos stod vi i en korridor och pratade med pappa när det plötsligt kom en kille med en rullstol. Utan ett ord pekade han åt pappa att sätta sig. Pappa, som mycket väl kunde gå själv, satte sig i ren förvåning och killen körde iväg med honom. Fortfarande utan ett ord.

Jag sprintade iväg och fick fatt på en sjuksköterska som kunde berätta att de skulle ultraljuda hans halsartärer. Och det var ju kanon, men det hade ju inte gjort nåt om t ex pappa själv eller vi anhöriga hade fått veta det.