Berätta nåt från senaste resan

[Monica P]

Måste det vara senaste resan?
Om inte så har jag en liten episod från Samothraki.1984. VW-buss,två vuxna, tre barn,alla jättetrötta. Vi hittar en slät plätt sent på natten och slår upp ett tält helt provisoriskt och somnar huller om buller.
Nästa morgon vaknar vi mitt inne i en jättelik gethjord och herden står och ser roat på oss när vi kryper fram ur det halvt hopfallna tältet...sträcker fram en mugg med nymjölkad getmjölk men det är bara jag som vågar smaka. Man är väl från landet...det var faktiskt gott, godare än fårmjölk i alla fall.

[91kg]

Hej!

När vi var på vå första semester utomland kring Medelhavet så hamnade vi på Kreta och Hersonissos.

Trots att det var i mitten på September år 2000 så var det som en Midsommarafton på Västkusten och inte en lugn minut

Dock så var vi sugna på att upptäcka ön och inte ligga och slå dank nu när vi väl kommit iväg och gick en rekogniseringstur direkt för att fixa en hyrbil.

Utmed huvud streetan i Hersonissos på väg mot Malia så stannade jag och talade med en uthyrare och när han förstått att jag hade huvet med mig så berättade han hur de blåste turister via tex en handpenning som i det finstilta längst ned på kontraket stod att uthyraren behållen den Nåväl.

Efter vi haft hyrbil så hyrde vi även scottrar och detta med hyrbilen var bara ett måste att få nämna för nervösa turister

Så turen med scootrarna gick bla uppe i bergen och efter Lasithi så körde vi via Kastelli mot Archanes där vi möttes av en väldans massa bilar som stod radade utmed vägen då vi trodde det hänt en olycka eller något.

Det visade sig vara mitt upp i vin skörden och Archanes är dessutom vinstriktet på Kreta där alla små bönder stod i flera hundra meters kö med sina pick uper för att få lämna sin skörd.

När vi kom fram till byn så låg där en taverna som passade bra för en måltid och vi bad barnen hoppa av och parkerade scootrarna och genast kom en tant som såg till att vi parkerade INNE på tavernan bland borden ;O)).

När vi satt oss ned och kollade ut mot vägen så kom en lastbil så full den kunde och visslade någon så hade det rasat rakt ned på gatan för så full lastad av druvor var den.

Från last bilen kom en ung kille som körde och en äldre kraftigare man som hade nog med att ta sig till tavernan trots att han bara pekade åt grabben.

Det var så mycket druvor att jag ville fota och frågade fint om det var ok att ta kort?

Visst sa mannen som makade sig tebaks och klättrade upp på sidan av flaket och kom tebaks med en hög av druvor, samtidigt som sonen på tavernan som fö var i samma ålder som mannen höll på att lägga på en sån där pappersduk på bordet åt oss,

Ja de där gubbarna är rätt mysiga trots allt och jag mötte druvmannen på toa med vatten flaskan i en handen och den andra i andra handen då han fick tömt blåsan

Därefter kom han med ca 2 kg druvor som han lade upp på vårt bord för att därefter tömma sin vatten flaska och skölja druvorna över hela bordet och stackars sonen som precis hade gjort fint , men druvorna var fantastiska och smakade likt såna där små cypriotiska vi kan köpa hemma ibland men med Kreta smak

Mvh!

[theresa]

Det här är inte från min senaste resa utan min allra första resa till Grekland. Jag och min syster hade sparat och sparat för att på egen hand komma till Grekland...utan sambos och barn.Året var 1992 och resan gick till Kreta,Hersonissos. Nu skulle vi bara sola o bada och njuta av livet. In med packningen i bilen och så bar det av till Landvetter. Väckarklockan hade naturligtvis inte ringt så det blev gasen i botten.

Väl framme och installerade så bar det av till stranden,vi införskaffade varsin badmadrass och plumsade ut i vattnet...vi låg där och flöt och njöt...vi höll i varandras madrasser så att vi inte skulle flyta ifrån varandra...vi somnade när jag kvicknar till så stramar det överallt och jag öppnar ögonen och ser mej omkring vi var låååångt ute jag fick panik och väkte syrran som också fick panik..vi paddlade för allt vad livet var värt tills vi kom iland igen.

På kvällen såg vi ut som kräftor båda två

Dagen därpå hyrde vi en moped...(jag kommer fortfarande inte ihåg varför vi inte hyrde en varsin) och gav oss ut på tur,med gårdagen i färskt minne och väldigt röda näsor....(som var fulla av vattenblåsor) så smörjde jag in mej med massor av solskyddskräm....vi åkte solen stekte,svetten rann...det började svida i ögonen...solkrämen rann rakt in i ögonen på mej,jag lyfte handen för att torka bort det..med följd att mina händer blev alldeles kladdiga och blöta. Då fick jag plötsligt se en vy som va så vacker att jag bara måste fota,bad syrran stanna moppen men det ville hon inte..du kan ta i farten sa hon. Sagt och gjort jag lyfte upp mina kladdiga händer tog upp kameran ur fickan,lyfte kameran och tappade kameran rätt i backen tusen bitar.

Den här historian kan bli hur lång som helst så jag bryter här...men vi hade en helt underbar vecka trots en del missöden på vägen..

[ozogott]

Måndagsmorgon i byn Kipi i Zagoria, sista dagen av pingsthelgen. Inga bussar går. Flickan från igår som pratade lite engelska sover nog sött än och någon "ringa efter taxi hjälp" känns inte påträngande nära så vad göra? Vår avsikt är att ta oss till Ioannina för vidare färd till Meteora så vi gör vad vi gjort under den senaste veckan, vandrar.

Omväxlande längs stigar och vägar är första målet den lilla byn Elati. Utan större problem att hitta rätt kommer vi till en av de små förtjusande stenbroar, denna belägen en dryg kilometer innan Elati, som är karakteristiska för trakten. Bron finns utsatt på kartan, bra. Strax efteråt en vägvisningsskylt, inte illa då den hittills väl synliga stigen just här blir mer eller mindre obefintlig. Synd bara att skylten ramlat omkull och visar vägen endera till himmel eller helvete. Bara att välja och vi väljer det första alternativet vilket leder oss upp på en karg höjd där vi hoppas kunna få lite överblick över terrängen framåt. Ingen direkt succe men Elati skymtar mellan träd långt upp på nästa berg. Man kan till och med höra en svag aning av musik, måste vara från någon taverna.

Vi gär tillbaka till stenbron, läser kartan en gång till, och väljer att gå till vänster om det himelska valet. Här är frodigt och grönt värre men på några ställen där vegetationen tillåter kan man med lite god vilja skönja något som liknar stig. Vi kämpar oss uppför berget på vilket Elati ligger och i takt med att blod svett och tårar förbrukas blir stigen tydligare igen och ljudet av musik tilltar.

Halvvägs uppe på bergat möter vi de första husen. Vi är uppe i Elati och går in i byn, törstiga, genomblöta och glada över att ha hittat rätt. I byn pågår en fest och vi går in på ett torg och sätter oss i skuggan av ett jätteträd. På torget grillas mat så det står härliga till och vi äter jättegoda grillade korvar och dricker oss otörstiga. Alla ser ut att ha klätt sig för fest och det äts och dricks och pratas glatt. Musiken vi hört visar sig komma från en orkester bestående av fem sex herrar vilka simultant tycks kunna röka, spela, sjunga och prata med varandra. Musiken är långsam och ganska monoton med förmodat mycket hjärta och smärta. Som en blandning av fadons vemod och nissiotikans tongångar och sångsätt.

Herren som hanterar klarinett och cigarett har vi, tidigare i veckan av och till, sett på affischer. Vi hade med gemensamma krafter lyckats lista ut att han skulle spela vid något tillfälle (smart). Det visade sig alltså inträffa just denna dag och i denna by som vi råkade passera. Man blir glad av att vandra.

Vi kom också fram till Meteora sent på kvällen samma dag. Väl framme vid landsvägen Konitza - Ioannina sätter vi oss, ganska trötta efter en lång vandring, vid en tänkbar busshållplats. Väntar i ungefär en halv timme och se, en buss kommer som dessutom ska till Ioannina. Lagom väntetid i Ioannina infinner sig för för ett mål mat innan nästa buss till Volos via Meteora avgår.
Grekland = No Problem.

/Ozogott