Glädje över ett "grekiskt" kök.

[Lissi]

Så klart vi ska ha Kalimerafester i Kalmar, en helt underbar stad att träffas i tex i maj!
Denna vecka blev det dubbel glädje här i huset....Ibland skäms man vilká I-landsproblem man har...eller "glädjeprblem" rättare sagt.

Jag hade lönesamtal med min chef idag och jag visste ju att jag skulle säga upp mig redan innan , men känslan när man har ett jobb man inte trivs med och chefen säger...."att man är jätteduktig, initiativrik , en tillgång för skolan mm mm men tyvärr, ändå ger det inga pengar pga bla, bla bla..." och man då kan säga : "DU jag bryr mig inte för jag säger med glädje upp mig" och så lämnar man fram sin avskedsansökan....DET KÄNDES GOTT!!!! Nästan som i TRISS-reklamen i TV för några år sen! Jag vill verkligen med detta inte provocera någon, men jag känner mig JÄTTEGLAD!

Nu hoppas jag på ett jobb i Kalmar i en helt annan sektor än skolan!

Lissi - 35 dagar från Tinos!

[Katitzi]

Förstår precis din känsla!! Jobbar i kommunal förskola och har exakt samma upplevelse av utvecklingssamtal och lönesamtal! Totalt värdelöst!
Tänk att få säga upp sig på stående fot och be chefen dra dit pepparn växer!
Kalmar verkar för övrigt vara en härlig stad! Var där i våras och hälsade på dottern som pluggar på högskolan där.

Lycka till med ditt nya liv!

[ricky]

Det är ett väldigt konstigt system vi har som jag inte förstår mig på?
Ni som jobbar med vårt allra värdefullaste vi har, ni är lågavlönade, underbetalda och era löneökningar samt era förmåner är det första man skär ner på vid besparingar. Men visst, det är inte fint nog att arbeta med barn. Det kan väl vem som helst göra?
Anledningen är så enkel att det genererar inga pengar att vårda, dana och utbilda våra barn.
Däremot om du jobbar med något "fint" som egentligen ingen har något större behov av, ja då står du över och har finare status och 20.000 mer i månaden än er som har "skitjobbet" att ta hand om våra barn.

Jag beundrar inte alla som jobbar med barn, men en sådan som min sambo och hennes gelikar ser jag upp till. Föräldrar och en del skolpersonal med högre status tycker och tar för givet att det är en självklarhet att de ska utföra alla sysslor som åligger föräldrarna under den korta tid om 9-10 timmar om dagen som barnet befinner sig på dagis. Men det är väl självklart att ni ska se till så barnen inte smutsar ner sig ner de leker, givetvis ska ni se till så att de äter ordentligt för de vill ju inte äta sin mat där hemma. Klart som korvspad att ni i personalen ska göra pyssel, baka o dylikt för det förstår väl vem som helst att vi föräldrar med våra viktiga arbete har ju inte tid, kraft och ork att göra det själv med våra barn.
Sedan så är det ju fruktansvärt att man inte får lämna sina barn på dagis när det är semester. Är det inte en rättighet som förälder att man får sin livsviktiga stund för sig själv. Det kallas visst kvalitetstid när man slipper jobbet och sina barn. Klart som fan att ni ska vara superpedagoger, goda föredöme och helst lära barnen äta sådant som de inte tycker om. Givetvis ska de gärna lära sig läsa och räkna så föräldrarna slipper detta eftersom det finns viktigare saker att göra. Ni arbetar i öronbedövande oväsen där ni i vpersonalen är 2, eller 3 ibland när resurserna tillåter. Ta hand om 17 barn?? Det ska man väl klara av utan problem?? Ryck upp er nu! Av 17 barn är det ju bara 6 barn som har speciella behov!?

För mig är ni hjältar som gör detta med glädje utan att klaga. Som min sambo som ägnar all sin tid åt barnen och är älskad av både barn och föräldrar. Ni tacklar och bemöter sura kommentarer från föräldrar efter en stenhård arbetsdag med ett pedagoiskt lugn och ett leende på läpparna. När ni sedan kommer hem så sätter ni er framför datorn och ägnar halva kvällen åt att hitta utvecklande och läraktiga lekar och sånger för barnen. Ni läser på om Aspergers syndrom så att ni bättre kan tillgodse något av de här barnen med speciella behov. Sen hör det självklart till jobbet att man ska svara med glad röst en fredagkväll klockan 22 när en förälder ringer hem och undrar om ni inte har vägarna förbi dagiset kl 22 på fredagkvällen och kan hämta gosedjuret som glömdes kvar, så att de stackars föräldrarna inte ska behöva sånt bry att natta barnet.
Samtidigt förväntar ingen sig ett trevligt bemötande om man ringer sin bankman en fredagkväll kl 22 och frågar om han har lust att lägga om ens banklån under tiden han ser På spåret?
Men herregud, ni ska inte klaga, ni får ju hela 19.000:- i månaden.
Måhända att man är lärare och har kanske 25.000:- istället.
En elektriker som jobbar ackord har 32.000:- En ingenjör 40.000:-
Börsmäklare = har du under 100.000:- i månaden är du en amatör eller en usel mäklare.
Sen räcker det att du kallar dig konsult så får du en löneökning med minst 5.000:- från din föregående lön.

Jag hade gett upp efter två dagar i barnomsorgen!

[litentuva]

Ursprungligen postat av ricky

Det är ett väldigt konstigt system vi har som jag inte förstår mig på?
Ni som jobbar med vårt allra värdefullaste vi har

Tack för ett bra inlägg hälsar en blivande förskolelärare med erfarenhet från tidigare jobbinom barnsomsorgen. Härligt att ni finns som inte tycker att det är "bara" att jobba med barn!

[Kalimera]

DU jag bryr mig inte för jag säger med glädje upp mig" och så lämnar man fram sin avskedsansökan....DET KÄNDES GOTT!!!!

Grattis!

Det måste ha känts fantastiskt!

[Eva L]

Ja det måste ju kännas skönt att tillhöra en så priviligerad skara att det bara är att säga upp sig utan att nytt jobb är ordnat.
Något att grattulera till tycker jag inte att det är utan bara tragiskt att du inte fått känna dig uppskattad på ditt arbete. Hoppas barnen och föräldrarna gett dig lite av den uppskattning chefen inte verkat kunnat förmedla.

Eva

[Lissi]

Ursprungligen postat av Eva L

Ja det måste ju kännas skönt att tillhöra en så priviligerad skara att det bara är att säga upp sig utan att nytt jobb är ordnat.
Eva

SÅ priviligierad är jag inte, men jag har sparat till att klara tre månader utan lön ...och eftersom vi ska flytta 30 mil bort så passade det bra.....Skulle jag stannat för jobbets skull och veckopendlat så hade det ändå inte blivit nåt kvar av lönen....Jag tror inte det är några större svårigheter att hitta ett jobb om man är villig att ta i princip vad som helst...och DET är jag!

Lissi

[Eva L]

Ursprungligen postat av Lissi

Skulle jag stannat för jobbets skull och veckopendlat så hade det ändå inte blivit nåt kvar av lönen....Jag tror inte det är några större svårigheter att hitta ett jobb om man är villig att ta i princip vad som helst...och DET är jag!

Lissi

Arbetsmarknaden har ju kärvat till sig en del men med din inställning ordnar det sig säkert. Vissa vårdjobb där det inte krävs specifik utbildning brukar ibland finnas exempelvis som personlig assistent men tyvärr ligger lönen långt under vad en lärare tjänar.

Eva

[Vilma]

Lissi! Vad fint med vitt kök med blått kakel, det är färger man aldrig tröttnar på.
Jag tycker att du gjorde helt rätt som vågade säga upp dig. Så har jag själv gjort en gång, utan tvekan. Den gången gick det bra. Lycka till! Hoppas du hittar något nytt jobb snart.

Jag är själv förskollärare och man blir arg och ledsen över låg lön och stor arbetsbörda. Många gånger är det nästan ohanterlig arbetsbörda, men man fixar det alltid på något sätt.
En vikarie vi hade i veckan var helt imponerad av vårt arbete, hon hade haft många olika jobb men detta tyckte hon var det tuffaste.
Att man ändå orkar, är att det finns så mycket glädje och kärlek. Så fantastiskt det är att vara delaktig i barnens utveckling och deras framsteg. Visst är det otroligt jobbigt många gånger och man får inte förutsättningarna för att driva den verksamheten man tycker att barnen har rätt till. Trots detta känner jag glädje varje morgon jag öppnar dörren till mitt arbete. Den dagen jag inte känner så, då slutar jag.

[Eva L]

Jag menade inte att du inte är modig Lissi men det krävs trots allt en del resurser för att lämna ett jobb. Jag tilhör själv en priviligerad grupp med hög utbildning och därav flera möjligheter. Så ser dock inte verkligheten ut för många i vårt land. Pratade idag med en städerska eller lokalvårdare som det numera heter som går på knäna av tungt, verkligt underbetalt arbete och tre små barn där hemma som hon själv har ansvaret för. Hon kan inte ens stanna hemma från jobbet när hon är sjuk för då räcker inte pengarna till det mest nödvändiga. Där handlar det inte om att förverkliga sina drömmar som vi andra kan ägna oss åt.

Naturligtvis tycker jag ändå att du gör rätt som lämnar läraryrket eftersom det inte ger dig det du vill ha och jag hoppas det går bra för dig. Själv har jag bara undervisat på universitetsnivå och då i mycket begränsad omfattning till motiverade, kunskapstörstande studenter. Säkert mycket tuffare att vara lärare på lägre stadier.

Eva

[Admirala]

Ursprungligen postat av Eva L

Ja det måste ju kännas skönt att tillhöra en så priviligerad skara att det bara är att säga upp sig utan att nytt jobb är ordnat.
Eva

Jeg tror ikke det har med en priviligert skare å gjøre, jeg tror at det har med å være tøff, modig, kjenne på seg selv hva som er rett og galt, og ha et brennende ønske om å leve et godt liv - og så ta en sjanse på endringer som fører til at man får det slik man vil ha det. Vil man ha forandring, er det av og til nødvendig å hoppe inn i det ukjente, uten fallskjerm (eller med en liten fallskjerm, da )
Bravo Lissi!

[Lissi]

Ursprungligen postat av Admirala

..og ha et brennende ønske om å leve et godt liv - og så ta en sjanse på endringer som fører til at man får det slik man vil ha det. Vil man ha forandring, er det av og til nødvendig å hoppe inn i det ukjente, uten fallskjerm (eller med en liten fallskjerm, da )
Bravo Lissi!

Tack Admirala Du sätter precis ord på det jag gör nu, kanske just för att Du också gjort detsamma!!
Jag har ju tidigare i livet slängt mig ut utan fallskärm, både vid skilsmässan 2001 och sedan 2004 då jag sa upp ett välbetalt lärarjobb och flyttade FRÅN Kalmar till Lund och Claes. Det löste sig då också och båda dessa "fallskärmshopp" har gett mig ett rikare liv, så nu ser jag med spänning, tillförsikt OCH lite oro fram emot december då vi återigen ger oss ut på "äventyr".
Klumpen i magen jag gått med på jobbet sen skolan började 10 aug känns redan mindre kan jag säga!

Lissi

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Admirala

Vil man ha forandring, er det av og til nødvendig å hoppe inn i det ukjente, uten fallskjerm

Jag har gjort det flera gånger, och det har alltid löst sig. Jag sagt upp mig från från fyra jobb utan att ha något nytt. Varje gång har jag gjort det för att jag velat ha en förändring i livet, och varje gång har det blivit bättre, och som jag har velat, och drömt om. Har sedan en tid funderat på att göra något "drastiskt" igen. Kanske blir det verklighet nästa sommar.

Så visst har du rätt Admirala. Kul att du vågar Lissi!