Älskade lilla Ebba - min älskade hund

[Deia]

Tack för alla berättelser. Det värmer.

När man läser så förstår man vilken stor del av vårt livt våra djur är. SÅ mycket glädje dom bringar. SÅ stor sorg och saknad (som man ju vet kommer) när tiden är över.

Det känns så konstigt. För bara två dagar sedan sprang hon runt här med sin "röda kossa" i munnen. Den var ett sätt att "prata". Var hon glad så sprang hon en runda med den. Var hon inte på humör så rörde hon den inte. Bara en kvart innan hon föll ihop hade hon den i munnen.

Ursprungligen postat av Arne

Dock enades vi om att aldrig mera skaffa hund enär avskedet var så innerligt smärtsamt.

Arne

Så får det bli. För oss var Ebba speciell och så känner vi idag.
Men längtan efter den mest lojala lilla varelse man kan få, en kall nos, tassar mot golvet, någon som tröstar, härliga promenader och framför allt alla skratt kanske blir för stor någon gång i framtiden. Men inte nu.

P.S. Ebba var en blandning av Jack Russsel och Cairnterrier - med allt vad det innebär d.v.s mycket vilja!

[Klick]

Usch så tråkigt för dig! Ebba får vila i frid och när hon kommer upp till hundhimlen får hon hälsa till min mammas och pappas extrabarn och min tillförordnade lillasyster - den vackraste schäfern Tanja i hela världen. Jag minns Tanja från min barndom med ett stort leende på läpparna. Hon var en makalös hund. Hon var barnvakt åt mig och min lillebror, hon var drumla envis och åt endast leverpastejmackor inköpt i Danmark och åt glass.... Ja, vår Tanja var en helt enastående familjemedlem och ingen kan ta hennes plats! Jag saknar Tanja!!!